Strandrosen

Valdagen (19 september) gjorde vi en utflykt till min barndoms skogar i Häckeberga.
Jag har inte varit i dessa skogar på nära 40 år och jag kan inte påstå, att jag kände igen mig.
Men dofterna fick mig att minnas!
De hade inte förändrats och jag blev överlycklig, när jag kände lukten av "liksvamp",
en vit smal svamp, lite fjällig och säkert mycket giftig.
Och med en lätt igenkänlig lukt.

Nästan varje söndag på hösten under 50-talet, packade mina föräldrar en
gedigen matsäck och så for vi ut i skogen för att plocka svamp.
Jag och min syster Nickan upplevde otaliga soliga, roliga och spännande höstsöndagar i dessa
magiska skogar, där fantasin fick fritt spelrum.
Och svamp hittade vi också, kantareller, föränderlig toftskivling, karljohan,
blodriska, smörsvamp, stolt fjällskivling och många, många fler.

Denna dag, den 19 september, hittade vi ingen svamp, men njöt av skogen, stillheten, dofterna - och av vår medhavda fika.

Häckeberga ligger mitt i Skåne, lite söderut och närmaste tätort är Genarp.
Skogen är mycket välskött, luftig, kuperad - och bedövande vacker.




En ganska så påver matsäck jämfört med mina föräldrars på 50-talet
(skink- och ostmackor, stekta prinskorvar i flott, kaffe, choklad, godis mm.),
men kanelsnäckorna och kaffet smakade bra på en sten i skogen.




Det blåste kraftigt denna söndag, men skogen bjöd på både lä och lite höstvärme.

Nästa anhalt blev Häckeberga slott, som numera lever på sin restaurang,
sitt hotell och sina många konferenser.




Här hittade jag verkligen en svamp, förmodligen en förväxt röksvamp,
inte giftig, men totalt smaklös - så den fick stå kvar.

Häckeberga Slott har anor från 1300-talet och på 1700-talet besökte
Carl von Linné slottet och förundrade sig över alla exotiska fruktträd,
som växte där, bl.a. aprikosträd.




Slottsparken är vacker och välskött och sluttar ner mot Häckebergasjön,
där det finns mycket fisk: braxen, gös mm.




På hemvägen gjorde vi en avstickare till Svaneholms Slott, där våra goda
vänner Mare och Christer Persson varit ett välkänt krögarpar i över 25 år.
Numera bor de i Thailand om vintern - precis som vi.




Interiör från borggården, trappan går upp till restaurangen.




Vi hittade ett alldeles fantastiskt muséum med ingång från borggården
och med Svaneholms hela historia samlad, vackra slottsgemak, bilder,
berättelser och mängder av utgrävda bruksredskap och annat.

Vi hade 20 minuter på oss, innan de stängde, hade behövt 20 timmar - minst!








Snygg blåsa...




Nere i källarförrådet hittade vi denna eleganta cykel, säkert inte helt lätt
att manövrera och balansera på...




Den gamla vävstolen...




...och en välanvänd och sliten vagga.




Skolsalen på Svaneholm för de adliga små barnen...




...och till sist en fantastisk takkonstruktion, nästan modern i sin tappning!




För 40 år sedan, 1970, på mammas 65 årsdag, var vi på Svaneholms Slott
och åt middag med släkten.
Jag passade då på att krypa upp till Rutger Maclean (bildbevis finns!),
som står staty i slottsträdgården (Maclean införde en sorts skifte på åkrarna).

Nu var det dags igen!
Återseendet blev hjärtligt, även om jag tyckte, att han var lite stelare och kallare än förr...
Men - åldern tar ut sin rätt!