Strandrosen

I slutet av september åkte vi upp till Ronneby några dagar för att hälsa
på vår goda vän Anna. Vädret var sensommarvackert och vindstilla,
så på lördagen åkte vi ut i svampskogen en bit utanför Ronneby.




Skogen var som tagen ur en John Bauerteckning, marken mjuk och grön
av mossa, jättelika stenar, omväxlande barr- och lövskog. Och alldeles
tyst och stilla, sånär som på lite fågelkvitter och myggsurr.




Vackra färgklickar i skogen, men ack så farliga....

....men här några fullt ätbara, som tillhör mina favoriter (utöver Karl Johan):
taggsvampar! Fasta och fina, lätta att känna igen på den taggiga undersidan.





Vi åkte till en annan skog invid Ronnebyån....

...beundrade utsikten och stillheten...

...och fikade. Annas goda fruktbullar oh gifflar smakade underbart
tillsammans med kaffet i gröngräset.





En sista runda gav oss dessa pigga och uppstudsiga krabater till svampkorgen:
stolta fjällskivlingar!




På hemvägen körde vi ner till Karlshamn, för att titta på just - hamnen -
och den fina staty av utvandrarna Karl-Oskar och Kristina: han med blicken
riktad mot framtiden, hon blickande bakåt mot hembygden, som hon
aldrig mer återsåg, allt enligt Vilhelm Mobergs romansvit.




Här det äkta paret framifrån, man ser Karl-Oskars fasta blick.





Och här "den lille Havsfrue" om än i något åldrig tappning...




En sista utvikning under hemresan: slottet Trolle Ljungby, känt för Ljungby
horn och pipa, som finns bevarade på slottet: enlig sägnen stulna från trollen
under den stora stenen och med en förbannelse över sig.
Spännande att läsa om - jag gillar gamla slott och sägner!




Ett annat perspektiv på det vackra slottet från 1629.
Men jag missade trollstenen!