Skedala
Min äldsta barndomsvän från somrarna i Kämpinge bor i Skedala utanför Halmstad och denna strålande
sensommardag (27 augusti) åkte jag dit för att besöka henne och vandra i de underbara skogarna runtikring.
Tyvärr glömde jag ta med mig kameran denna soliga dag, så bilderna är tagna påföljande dag, då vädrets
makter inte riktigt var med oss.
Men det blev många och långa promenader ändå!
Gunnels mysiga stuga är lite till åren kommen, men smakfullt tillbyggd och renoverad genom åren.
Bilden är tagen från hennes trädgård.
Huvudingången från vägen med nyplanterade växter och nytt staket.
Det regnade lite andra dagen, vilket man kan se på den nyanlagda uteplatsen på
baksidan av huset.
Jag avundas Gunnel att hon har vackra stenblock och olika nivåer i trädgården!
Det ger liv och charm åt växtligheten.
Inomhus är köket totalrenoverat med platsbyggt kök från Lidhult.
Det passar så väl in med sin lantliga charm och gedigenhet!
Vackra skåp och luckor, bänkskivan i massivt trä ger en varm känsla åt köket.
Detta vackra skåp/buffé hör egentligen inte till den övriga köksinredningen, men smälter väl in.
Katten Rut trivdes bra bland mina lakan! Hon och dottern Humla lever ett behagligt kattliv i
Skedala/Halland - utomhus såväl som inomhus!
Nej, nu går vi utomhus!
Grannen Lena en bit upp i backen har en underbar blomsterkulle....dalior i olika färger mm.
En vacker färgkaskad! Och staketet gillar jag också (se förra bilden)!
Utsikten/ vyerna är vidunderliga var man än går - synd bara att bilderna inte kan förmedla detta rättvist!
Stenblock, ek och blandskog överallt...
.......hagar, skogar....
....och ibland ett gammalt vildäppleträd från en f.d. trädgård.
Men vad är nu detta för blomsterprakt?
Vid närmare betraktande ser det ut som....
....någon sorts lejongap/ärtväxt.
Vi gick hem och slog i floran och andra trädgårdböcker, men kunde inte hitta någon
exakt liknande.
Därför döpte vi den till rosa höstärt.
Någon som vet bättre?
En sista bild från Gunnels fina trädgård ner mot vägen och skogen.
Tack Gunnel för härliga dagar!
Nu blommar gräset!
Våra nysatta ( i höstas) gräs har länge hållit oss på streckbänken: skulle de
komma upp i sommar eller inte?
Till slut kom enstaka strån och nu fram emot sendsommaren har vissa t o m börjat
blomma!
Bilden ovan visar ett japansk blommande gräs "Ferner Osten".
Zebragräset är dekorativt, som det är, behövs inga blommande ax här inte!
Jag gillar gräs i alla former, även som gräsmatta!
Men helst stora vajande och frodiga gräs som inramar trädgården.
Den rosa fjärilsbusken bara växen och växer och slår ut allt fler klasar.
Och fjärlarna är inte sena att hänga på!
Olika sorter och färger på fjärilarna....
....men busken räcker ju till för alla!
Den vita fjärilsbusken har låtit vänta på sig - den står mer i skugga.
Men nu!
Halvutslagen...
....och så gott som helutslagen!
Inte nog med att jag har förälskat mig i höga, vajande gräs - jag har också fått en
passion för alunrot (alunrötter i plural?), som finns i olika färger och former.
Här en nyinköpt "Georgia Peach", fast persikofärgad är den då inte...
...eller hur?
Det är häftigt att blanda ljusa och mörka bladsorter - tycker jag.
Jag har ju satt den röda perukbusken tillsammans med den ljuva daggkåpan
(som jag visat tidigare) t.ex.
Här en ny, dramatiskt mörk, alunrot med namnet "Obsidian".
Slut för idag - tack för idag!
Lata sensommardagar - och nyförvärv
I mitten av augusti kom sommaren (tillbaka) i form av värmebölja, slösande sol och behaglig bad-
temperatur i havet.
Min ljuva malva belönade detta (dock inte badtemperaturen utan det andra) med att slå ut med hundratals
små konstverk i form av blommor.
Det är svårt att se sig mätt på denna vackra skapelse..
.
...och samma gäller för min vackra syrenhortensia, som bara....
....blommar och blommar...
...vissa med limefärgade blomsterställningar och..
.
....andra med drottninglika vita blommor.
Men nu till nyförvärven: i denna sensommarhetta är det ljuvlig svalka under vår stora ek och därför
bestämde vi oss för att införskaffa två verkligt sköna liggfåtöljer med aluminiumkonstruktion till denna oas.
Ska inte rosta!
Riktigt, riktigt sköna....zzzzzzzz
...ähhh...godmorgon!
Vårt andra nyförvärv är denna tupp.
Det är livsfarligt att gå in i vår anrika affär "Sommarboden", man kommer alltid ut med mer
och helt annat än man planerat.
Så det blev - förutom fåtöljerna - denna trädgårdstupp och så en ärtig bikini till mig...
Annat man kan göra ljumma, lata sommarkvällar är att grilla; och alltid lika roligt när sonen och hans
käresta är med!
Min gubbe grillar - något motvilligt...
...men gott blir det och..
....efterrätten med färska hallon och tofuglass slinker också ner.
Att äta ute smakar mycket godare!
Solbränd, semesteravslappad son....
...och lika solbränd och vacker käresta.
Till sist en bild på mina söner, som kom ner till oss igår (20/8) för att återuppleva en gammal tradition:
TV-serien och lång-köraren "Dallas" (som gick mellan 1978-91) har spelat in 10 nya avsnitt och
sönerna, som brukade se den forna serien på fredagar med chips och coca, ville återuppta den
traditionen i vuxen ålder.
Men nu fick de ( nyttig, vegansk) pizza i stället och öl därtill.
Och "Dallas" var definitivt bättre förr!
Stenläggning
Ett litet steg för mänskligheten - men ett stort steg för min gubbe:
Planering, digert förarbete med grävning mm., hämtning av stenar (2,7 kg per sten),
utläggning, tillsågande av ändstenar osv.
Men så blev det också fint till slut!
Vi (dvs gubben) har lagt sten under staketet mot vägen för att förhindra, att ogräset på andra
sidan hela tiden tar sig in i våra rabatter.Och för att få till en snygg markering/gräns utåt.
Här: stenarna och gubben anländer.
Utgrävningen är gjord och grus har jämnats/plattats till som underlag för stenarna.
Hela vägen under staketat är klart i väntan på stenarna...
Hoppsan! Här kom visst en syrenhortensia i vägen....vacker, oemotståndlig...
Mycket funderingar och mätningar....
Första stenarna på plats!
Svårt att fota med så skarp sol och skugga...
...men gubben jobbar oförtrutet på...
...många knäböjningar upp och ner blir det!
Ouupps - nu kom det en blomma med igen - kan inte motstå mina fina hortensior..
Riktigt snyggt!
Jämnt och fint - precision i allt vad min gubbe gör.
och så lite mer av det gröna, sköna - igen....
...och en översitksbild till slut - näe, nu går jag och badar!
Morsning!
Blommande trädgård
Trots att vi anlade vår trädgård så sent som i september/oktober förra året, har de flesta
växter inte bara klarat sig med livhanken i behåll (men inte alla), utan t o m växt
rejält och - blommar nu i augusti.
En av mina favoriter (fast de flesta är det) är dne vita syrenhortensian.
Jag har satt en rosa och en vit fjärilsbuske, den rosa (ovan) har massor med blomställningar och
fjärilarna står på kö för att komma till.
Underbart!
Den vita står mer i skugga och är ännu inte utslagen.
Här syns bara en fjäril, men jag räknade till minst sju stycken på samma gång - strax efter att jag lagt
kameran på hyllan...
Lavendel och vita "swanyrosor" passar bra ihop.
Min "djävulsbuske" ( = flikbladig blodfläder) är jag mäkta stolt över: den har vuxit från
en liten ynka planta till en stor mäktig buske på över två meter!
Och blommat tidigare i sommar med ljust rosa blomklasar.
Hur stor har den tänkt bli?
Den vita malvabusken har fått många att kasta avundsjuka blickar och önskat att den
vore deras...
Helt ljuvlig, mer rosa på morgonen och allt vitare under dagen.
Alunroten bara blommar och blommar med sin distinkta röda färg...
...och den här lilla klotformade busken var tidigare en halvvissen krukväxt, som jag egentligen hade
tänkt slänga.
Som tur var grävde jag ner den i rabatten i stället.
Mina skira och vackra syrenhortensior, snart är de fullt utslagna!
Vattenpärlor runt daggkåpan - och snart blommar den också!
Tillsammans med den röda perukbusken gör sig daggkåpan än mer.
Kontrasten mellan mörkt och ljust bladverk är magnifikt!
Enligt mitt förmenande..
Fingerborgsblomman/digitalis är helt underbar med sina vita fingerborgar med lila
prickar.
En gammal medicinalväxt mot hjärtbesvär, men mycket giftig.
Dock inte för humlor, får man hoppas!
Slutligen min vita blåklocka (?), som jag hoppas ska föröka sig till nästa sommar.
Och så en bild på rabatten mot gatan - rabatten mot grannen tar jag nästa gång!
Hallands Väderö
Denna dag, den 10 augusti 2012, åkte vi, tillsammans med kusin Gunilla och hennas man Aulis, från
Torekov till Hallands Väderö.
Vädret var tveksamt.
Det var vi också.
Skulle det bli regn?
Vi hade tur: det var molnigt, ibland en solstrimma, några få regndroppar, men alldeles vindstilla.
På bilden hamnen i Torekov.
Jodå, paraplyet var med.
För säkerhets skull.
Här diskuterar Gunilla och S-G väderläget.
Se där!
Redan ön i sikte! Överfarten tog c:a 25 minuter.
Men det var lite kallt i vinden - trots allt - så vi sökte lä invid båtens skorsten.
Här Aulis, Gunilla och S-G.
Vi närmar oss denna vackra ö....
....men en mås låter sig inte störas....
.....av båten Nanny och dess passagerare.
Vacker gnejs (har jag läst mig till) och kristallklart vatten.
Vi vandrade genom den "eviga skogen", dvs denna skog har aldrig huggits ner, som på de flesta andra
håll, vilket varit gynnsamt för djur- och växtarter.
Hallands Väderö är en av vårt lands mest artrika platser.
Och träden har fantasifulla formationer....
På de hedlika öppna fälten betar får, kor och hästar fritt.
Det inger harmoni att vandra med dessa djur omkring sig, till synes oberörda av vårt intrång.
En del tog det väldigt lugnt...
....medan andra var mer alerta.
På vår vandring kom vi så småningom fram till Väderöns fyr.
Men nu började hungern gnaga i våra magar, så vi skyndade tillbaka till matsäckskorgarna..
...där Gunilla packade upp den ena läckerheten efter den andra:
En underbar västerbottenpaj, vitlöksbröd, krispig och läskande sallad, druvor, kex och ljuvlig blåmögelost,
öl och vatten mm.
Hon hade dessutom förberett för en delikat efterrätt: "havrekorgar" med citronkesella och blåbär.
Denna efterrätt fick vi dock ta med oss hem, därför att även vi hade en efterrätt med oss, dock en mycket
påvrare än Gunillas.
Men - man orkar inte hur mycket som helst.
Nu dags för nya upptäcksfärder på ön, dvs Gunilla och jag.
Herrarna föredrog att ta det lite lugnt....
De jättelika träden, mest bok och ek, fortsatte att fashinera oss med sina fantasieggande formationer...
Trots att en del träd såg närmast döda ut, får de stå kvar.
Ingenting får röras, än mindre skövlas på denna ö.
Och nu var vi framme vid "Kungseken", som fått sitt namn efter kung Oscar den II,
som satt under denna ek 1889 och sköt inte mindre än 172 harar, frammatade
av hans underlydande på bekvämt skjutavstånd.
Kungen återkom sommar efter sommar för att utöva samma "nöje", dock mindre kul för
harpaltarna. Men vi såg några stycken, så alla lyckades inte kungen ta kål på...
Gunilla begrundar texten om detta äventyr...
..och här kan vi läsa bl.a, att Kungseken är en vinterek, där löven sitter
kvar över vintern, medan andra ekar på ön är sommar- eller skogekar, som fäller sina
löv vintertid.
Ordning och reda!
Väl ute ur urskogen (där vi också tittat till den engelska kyrkogården, där engelska sjömänoch soldater
är begravda) blev vi helt betagna av denna vackra vy.
Kan det bli mer harmoniskt?
Jo, kanske denna vy?
Men nu såg vi till vår fasa, att klockan var närmare fyra på eftermiddagen och den båt, vi hade tänkt oss
att ta tillbaka, skulle gå om tjugo minuter.
Det var till att ta det långa benet före och skutta iväg över stock och sten.
Efter tjugo andfådda minuter insåg vi, att vi inte skulle hinna.
Jag föerställde mig min gubbe skummande av raseri, men "gubbarna" var mer åt det resignerade hållet,
som om de bara förväntat, att vi skulle missa båten.
Vi vandrings- och naturentusiaster.
Sista båten gick en timme senare, så jag passade på....
....att knäppa några sista bilder....
....och konstatera att....
...fiskmåsen fortfarande satt kvar.
Oberörd av människors framfart, lugnt spejande.
Tack Gunilla och Aulis för en härlig dag!
Böste
Böste är ett idyllist f.d. fiskeläge på sydkusten i Skåne, mellan Trelleborg och Ystad.
Här har Anders (min gubbes son) hyrt med sin familj en vecka och idag (3 aug) var vi och hälsade på.
På trappan Camilla, Anders fästmö.
Innergården var väldigt mysig och här står S-G med son och - myser!
En lång smal tomt ledde nästan ända fram till havet.
Här sitter vackra Camilla på uteplatsen i solskenet...
...medan vi gick på nyfiken upptäcksfärd inomhus: lågt i tak med synliga bjälkar och många vackra
gamla ting förhöjde mysfaktorn!
Och så här blev utsikten från andra våningen....
...från den här lilla luckan, där lilla Noelia, min söta följeslagare, och jag tittade ut.
På fönsterbrädorna stod allehanda ting från förr; här gamla socker- och vishyvattensflaskor.
Och här har vi diverse vågar och kvarnar från början av 1900-talet.
Med ungarna i baksätet (de ville prompt åka med oss) for vi sedan iväg till en kaffestuga med lekpark
och därefter till Falsterbo/Skanör för bad och lek.
Vi sjöng visor i bilen hela vägen och Noelia, Jordan och William fick lära sig min egenhändligt komponerade
"Fiskvisa": "Jag är frisk som en fisk, jag sjunger hela da´n, när jag går på sta´n..osv"
Roligt att den uppskattades till fullo av denna unga generation!
Förlovad...
....med min älskade gubbe har jag varit i 16 år idag, den 3 augusti 2012.
För exakt 16 år sedan bytte vi ringar på ön Santorini i Grekland och gick sedan
och åt en pizza (!) på "Mamas" .
Denna underbara rosenbukett kom min gubbe hem med idag.
16 år av med- och motgång, men hela tiden med en trygg och kärleksfull livskamrat vid min sida.
Vad kan man mer begära?
Barnbarn..
...har jag inga, men det går ju bra att låna andras, som min sambos tre ljuvliga sådana.
De besökte oss igår, den 31 juli, och det blev nio aktiva timmar (självvalt!) för mig.
Här två av dem: Jordan, 7, och William, 5, under en fotbollspaus.
Noelia heter deras lillasyster, en gudasöt och skärpt liten dam på snart 4 år.
Mellan intensiva lekar fick vi fylla på med lite energi i form av spagetti och köttfärssås för barnen och
"whiskypaj" för de vuxna.
Och så efterrätt förstås, här lille William.
Anders fästmö, danska Camilla, hade god hand med barnen...
...och farfar tyckte att det var jättekul att ha barn och barnbarn hos sig igen!
Vädret var lite ombytligt, men fram emot eftermiddagen blev det riktigt soligt och vi kunde inta efterrätten
på altanen.
William, en lite gosse med mycket humor och glimten i ögat - och så är han ju så SÖT!
Och det är storebror Jordan också, som ville "spela match" hela tiden!
Noelia hängde bra med!
Men ibland fick hon ta igen sig, med Camilla....
...och med mig.
Fast vilostunderna blev inte många - här får jag agera häst!
Vi lekte hela dagen och långt fram på kvällen, kreativiteten flödade, barnen var otroliga och fantasifulla!
En helt underbar dag - men oj så utpumpade vi var, när de vid 22-tiden styrde kosan hem mot sin förhyrda
sommarstuga i Böste.
Saknar dem redan!
Till sist en bild på min underbara vita malva med grönt innanmäte - men oupps, där
landade just en humla....
....får väl ta en översiktsbild i stället, så att humlan får njuta ifred.
Förstår att den är lika bedårad som jag av denna ljuva och skira blomma!
