Strandrosen

Denna bro (som uttalas "qwä" på thailändska) byggdes 1942 -45 av
krigsfångar från England, Holland, Australien och av thailändare/asiater
som ingått  ett "fredsavtal" med Japan.
Men alla led helvetes kval under dessa år och dog som flugor under
Japanernas förtryck.





Bron var bara en liten del av det stora projektet att bygga en tåg-
förbindelse mellan Thailand och Burma.
Att bygga järnvägsspår över en bergskedja måste var en nästan
orimlig och omöjlig uppgift - och i denna hetta!

Järnvägen kallas,inte för inte, för "The Death Railway".






Man beräknar att 200 000 asiater och 6-7000 européer och australiensare
dog under dessa tre år.




Att detta fruktansvärda projekt blivit så känt beror naturligtvis på
filmen "Bron äver floden Kwai" med Alec Guiness i huvudrollen.

Den ska vi låna och se om, när vi kommer hem!




Ute på bron: kvällsbild över floden Kwai.




Lastbil från tiden då det begav sig.....




...liksom uppfräschat lokomotiv...




...och ett dito från början av 40-talet.




Vi åkte från Bangsaen tidigt på torsdagsmorgonen (9/2) och resan
tog drygt fem timmar upp till Kanchanaburi via Bangkok.

På vägen så vi denna trehövdade elefant.




Café Amazon bjöd på gott kaffe med tilltugg: här vår eminente chaufför
Åke Carlsson och S-G på verandan.




Hotellet vi hade bokat på nätet : Sabai Kan Resort, visade sig vara en
riktig fullträff!
Fräscha rum och lummig trädgård med pool.




Som sagt: Lummig trädgård och förnöjd gubbe (som pekar på hunden,
till hälften nere i jorden).




Ytterligare lummighet....





...och en inbjudande pool.





Sköna sängar...





...välkomnande på "thai-vis".




Fräscht badrum - det är vi inte bortskämda med från Lomsabai, där vi
bor nu.




Åke (och även vi) tog oss ett kvällsdopp i poolen.




Posering!





Sedan dags att klä sig inför kvällens begivenheter: en god
middag, där vi började med vår favoritdrink : Margueritas!




Nästa dag var det dags att besöka krigskyrkogården i Kanchanaburi.
Här ligger tusentals soldater/krigsfånga från Europa och Australien
begravda - alla hade "stupat" under 1943-45 då järnvägen och bron
byggdes.
De flesta var mellan 20-45 år gamla och många hade gripande in-
skrifter på sina gravar.




Det gick inte att förbli oberörd...




...när man gick runt och läste på stenarna....




..många var ju familjefäder eller bara så unga och innerligt saknade.




En mer välskött kyrkogård har jag aldrig sett!




Den här inskriptionen tyckte jag särskilt mycket om.




Efter det känslosamma kyrkogårdsbesöket åkte vi till krigsmuséet, där
det dokumenterats med bilder/foton från den grymma tiden 1942-45.




Här ser man bron över floden Kwai - den är sig fortfarande lik, även
om den numera har "turistifierats" med plåtskivor på bron, så att man
inte ska ramla ner mellan hålen...




Och här kommer lokomotivet från Thailand mot Burma.




Bron i närbild...




...och till sist några överlevare som firar friheten efter krigsslutet.

Känns som en bra avslutning på två mycket intressanta dagar!