Dags igen!
Det ska bli tillökning i Skatboet och igår, måndagen den 25 februari, började utgrävningen.
Vi ska utöka vardagsrummet med c:a 15 kvm, som det nu är, är det lite trångt och
bökigt, speciellt när vi får gäster.
Hampe var på bettet och övervakade arbetet från sin favoritplats.
Här anländer den första bobcaten...
ska bli uppgrävd.
Den har ju varit Hampes toalett fram till nu, så var den lille taxen
i fortsättningen ska uträtta sina behov, återstår att se.
Kanske/helst utanför tomten!
Här var det en till, som övervakar arbetet, nämligen min gubbe!
Gräsmattan skalas av....
...och läggs på hög för att sedan transporteras bort bakom vår gäststuga. Där ska den
bidra till en utjämning av den gropiga marken där.
Hampe, som var så kaxig innanför fönstret, föredrog husses famn, när han väl
vågade sig ut.
"Talar han i telefon nu igen, i stället för att arbeta!? Skärpning!"
"Nåja, arbetet fortskrider ju hyfsat."
"Skönt att sitta på första parkett!"
"Va? Är dom borta nu igen!"
En bobcat till anländer...
...och nästa dag ska det paddas (hela huset skakade!)....
....och lastas av mängder med grus....
....för att sedan skyfflas ner i gropen och paddas och mätas igen.
SÅ många moment för ett ynka tillbygge på 15 kvm!
Fotsättning följer....
Hampe börjar skolan
är det skoldags!
Denna iskalla februarilördag for vi till Brukshundsklubbens lokal i Falsterbo för att
delta i nybörjarkursen/vardagslydnad.
Hampe ser lite bekymrad ut: kan det vara farligt, tro?
Kursledare var den rutinerade Berit Persson Qvist - god vän med vår uppfödare Görel -
och hon berättade drastigt och färgstarkt om kursen och vad som förväntades av oss
som mattar och hussar.
Öva, öva, öva var ordet.
Och att vara överdrivet tydlig och konsekvent i sina kommandon.
Sedan fick vi, var och en, berätta om vår hund och vad vi förväntade oss av kursen.
För vår del är det att socialisera Hampe, så att han blir mindre ängslig. Och att han
lyder oss. Helst blint.
Men det är en tuff utmaning för en taxägare!
De andra hundägarna trodde väl bara nätt och jämt på att Hampe var så ängslig.
Han skällde mest av alla på sitt kaxiga, taxiga sätt.
Man fick skämmas....
Vi var tio kursdeltagare/hundar och där fanns allt i storlek och ålder. Beträffande
hundarna. Ja, människorna också förstås, men det var ju hundarna som var de intressanta.
Hampe var klart yngst med sina sex månader. Därefter kom en jättelik Berner Sennen,
som var åtta månader.
En schäfer var fem år, men sedan varierade åldrarna från ett år och uppåt.
Det fanns en pincher, två blandrashundar, en Grand Danois, En Golden Retriever, en lurvig sak och så några till.
På bilden de två blandrashundarna och Hampe.
Svårt som alltid att ta bilder på hundar, de RÖR sig hela tiden!
Här fick jag med den lille pinchern (snygg husse!) och Grand Danoin....
...och här en kopp kaffe och den kramgoa Berner Sennenvalpen.
Husse var med förstås och höll en trygg hand på vår skälliga tax.
Efter teorin var det dags för praktik, dvs uteliv. Brrrrr!!
Vi fick träna på att få hunden att sitta (Hampe kunde fuska lite, eftersom han hade jackan på
sig och var så liten, så att det inte syntes, om han stod eller satt!), att gå i koppel och ha
ögonkontakt med föraren mm.
Sedan skulle vi få hunden att ligga, men det vägrade Hampe: det var för kallt på
marken.
Sedan fick vi turas om att gå "slalom", dvs gå runt de andra deltagarna med vår hund.
Till slut fick vi försöka få hunden att stanna, mendan vi gick iväg och sedan kalla på
honom. Det gick sådär.Men prinskorvarna gick åt!
Vi slutade en aning tidigare än det var tänkt p g a kylan.
Och skönt var det. Vid det laget var man som en istapp!
En uttröttad tax på favoritplats 1.....
....och favoritplats 2.
Nästa kurstillfälle är på torsdag.
HOPPAS det är varmare då!
Vidunderligt..
..var ljuset över havet i skymningen, denna vårvinterdag, den 13 februari.
Man kunde se så många färgnyanser i havet från grått-blått-rosa-vitt-brunt-turkos mm.
Magiskt.
Med på strandpromenaden var de här pigga taxarna, alla på något sätt (men hur?) släkt
med Hampe.
Hampe hälsar på släkten.
Inte lätt med fyra koppel och ivriga hundar. Men Görel är van.
Denna skymningstimma flockades änderna ute på sjön och himlen skiftade i orange, vitt
och rosa mellan molnen.
Tången som hopat sig vid strandkanten såg ut som ett flygfoto över alperna....
....och vattnet var kristallklart, genomskinligt.
....och så himmel och hav....
...vidunderligt.
Promenad...
Men så här års är det rysligt kallt för en liten tax med nästan ingen
päls på undersidan.
Idag provade Hampe sin nya vinterjacka och var väl inte så
entusiastisk till att börja med.
Jackan satt lite löst och svängde hit och dit, när den lille gav sig iväg..
....och lite nervös var han för vad andra skulle säga om hans nya
jacka.
Men så knatade han iväg....
....med husse.
Vädret var småmulet och temperaturen låg kring nollan, men en
liten solglimt fick vi.
Kommer du matte?
Puh!
Äntligen hemma och ingen såg mig!
En liten godisbit vankas det allt efter strapatsen - fattas bara annat!
Släktträff
uppfödare Görel i släptåg. Det blev ett kärt återseende...
....för Hampe, som inte visste till sig av gädje!
Här i Görels famn, som han helst inte ville lämna.
För att lugna ner de tre hundarna lite, fick de två släktingarna ibland
gå in i sin hytt.
Hampe var en ivrig fönstertittare.
Kommer ni inte ut snart?
Jovisst!
Och sedan var det matdags!
Olika skålar, olika mat och olika hunger.
Kapella var den klart mest matglada!
Men även Hampe - som annars är väldigt kräsen - blev inspirerad av
sina släktingar och lät sig väl smaka.
Vem får sista smulan?
Alla ville sitta i knäet på Görel!
Sedan åt vi en god middag, medan hundarna vilade. Görel är liksom
jag uppvuxen i Kämpinge på somrarna, så vi hade mycket att tala om
och många gemensamma erfarenheter från den tiden.
Nästa morgon tog vi en promenad på stranden, kallt och
ruggigt, men hundarna hade kul!
De skällde ut alla andra söndagspromenerande, t o m Hampe
borstade upp sig och deltog i skall-kören.
Men det satte vi strax stopp för.
Släktkalas är utmattande!
Men alldeles, alldeles.. underbara!
