Hampe, 9 månader
Hampe blev 9 månader den 13 maj och är en ovanligt trevlig taxpojke, en trofast
kamrat.
Alltid lika glad att se mig/oss, följer oss troget överallt och hittar på massor med glada hyss.
Gillar inte att vara ensam eller att åka bil.
Helt normal hund med andra ord.
Här några fina bilder på vår älskling, tagna av systerdotter Sophia den 25 maj 2013:
På språng...
...i mattes famn...
...mera matte och Hampe...
...tax i profil...
...och lite mer i närbild.
Till sist en bild på Vincent och Hampe.
Två kompisar som gillar varann.
Mästerfotograf: Sophia Breiler.
Den döende svanen...
...eller rättare sagt: den döda svanen. Som låg på vår strand idag.
Utanför i havet och i den täta och regnvåta dimman defillerade sju levande svanar i något
som liknade en sorgeproccesion.
Magiskt.
Jag undrar vad svanen dog av. Och om den själv tagit sig upp en bit på stranden, innan
den dog?
När jag väl hämtat kameran och kom tillbaka på stranden var sorgetåget i havet borta.
Processionen var över.
Livet gick vidare.
Min syrra (som jag hämtat upp tillsammans med kameran) och jag upptäckte att havet
var alldeles gulgrönt på en bit.
Såg giftigt och motbjudande ut.
Inte alls den försommarblåa färgen.
Kanske var det denna sörja som svanen fått i sig och dött av?
Det var alldeles vindstilla, dimfuktigt och droppande från träden.
Hampe hade redan stuckit hem, skrämd av den jättelika svanen på stranden...
...men vi stannade till framför "mitt" lilla hus (som jag hyrde två somrar, 1988 och 1989),
där det växte ett hav av....
...minililjekonvaljer.
Vi plockade var sin minibukett - till minne av den döda svanen.
Intåg i sommarhagen
...var det verkligen denna majdag med drygt 20 grader varmt, sol och svag vind.
Syrran, Hampe och jag tog en eftermiddagspromenad bortåt strandängarna för att
hälsa på fåren och deras lammungar.
Det var en väldig massa får som nafsade i sig gräs, bräkte, bajsade och mådde gott i
försommarvärmen...
Här står just ett lamm och bräker mot oss och speciellt mot Hampe, som hen var lite
reserverad emot..konstigt nog.
Hampe nosade upp en tusenfoting istället, men den pinnade bara obekymrat förbi på sina
otaliga fötter.
Backsippornas tid är snart förbi, men än lyser de vackert i lila och gult mot det ännu
vintergråa gräset.
Jag gläder mig också åt, att de kommer tillbaka i samma rikliga mängd varje vår!
På hemvägen passerade vi Leif Brosts utställning av allt skräp, som folk slängt ifrån sig
på stranden eller från olika båtar.
Här en "strandfest" med uppstagade tomflaskor, som innehållit starka saker.
En gång, på en fest, på stranden.
Det våras - i trädgården
Grodan är på plats i vårsolen på altanen.
Äntligen har vi fått lite vår efter en låååååång och kall vinter.
Denna första majdag bjöd på gassande sol från en klarblå himmel, lite kyla i luften,
kring 12 grader varmt.
Och vi klippte gräset för första gången i år!
Under häcken (Sibirisk ärtbuske) på framsidan av huset blommar de små ormögonen,
himmelsblå och mycket söta.
Även de vita pärlhyacinterna blommar i rabatten på framsidan...
...sida vid sida med den vita primulan.
En bit bort har riddarsporren börjat växa - igen - vilket gläder mig mycket.
Hampe åt upp den första uppstickaren, men riddarsporren gav sig inte - och Hampe
får inte en andra chans!
Den kaukasiska förgätmigejen ser lite tilltufsad ut i bladverket, men jag hoppas att den
tar sig i kragen och växer och blir lika stor och ståtlig som förra året!
Backsipporna ser ut att ha förökat sig i vinter - jag satte två i fjor och nu har de
mångdubblats.
Och bakom skymtar en av mina favoriter: daggkåpan!
Utekrukorna har också fyllts med olika vårblommor, här ett pottpurri (?) utanför gäststugan.
Korallkornellerna har många knoppar på väg att slå ut....
...liksom Djävulsbusken, som var så magnifik i fjor. Den heter egentligen röd blodfläder, men
är så svart och mystisk, att Djävulsbuske passar mycket bättre.
Det knoppas och växer i trädgården för varje dag som går.
Hoppfullt och spännande!
En underbar tid väntar oss och det är vi sannerligen värda - eller hur?
