Olycklig kärlek
Hampus fick besök (även vi) av två hundar idag, taxtiken Smelly och en liten rackare
vid namn Tindra. Hampe föll direkt för Smelly, hon luktade så gott.
Men passionen var inte ömsesidig.
Smelly visade tänderna så fort Hampe vågade närma sig.
Och det gjorde han hela tiden.
Trånande blickar. Men vad hjälpte det?
Tindra var en pigg krabat på fem månader. Hon hoppade på två ben, rätt lik ett
litet rådjur. Ett mycket litet sådant.
litet rådjur. Ett mycket litet sådant.
Tindra var dock för ung för Hampe. Han föredrog tvåårstiken Smelly. Envetet och utan
någon som helst framgång.
någon som helst framgång.
Här ligger hon. Drottningen. Majestätiskt.
Men hon var enormt mjuk och kramgo. Och besatt av MAT!
Det intresset delade hon fullt ut med Tindra. Vilka matglada tjejer!
Men Hampe deppade. Vad ska en stackars matte göra?
November
Novembersolen är skarp, låg och bländande.
Och novembertemperaturen ligger just nu bara några grader över noll.
Mörkret kommer tidigt, så det vill till, att man kommer ut på hundpromenaden innan skymningen.
Idag, den 25 november tog vi strandpromenaden till kanalen.
Inte ett moln på himlen och havet låg nästan stilla. Men kallt var det.
Och vackert!
Långa skuggor...
...och här syns till och med fotografens skugga.
En märklig badhytt - ingen 10-poängare precis...
Novembersol över nejden.
Solnedgång - och klockan är inte 16 än..
Fortfarande rätt ljust mot öster...
...men mot väster ser det mörkt ut.
Bäst att dra sig hemåt i vilket fall. Fryser om nästipp och händer.
Potatisblomman bryr sig inte om novemberkylan. Den är en ihärdig växt, värd all
beundran!
beundran!
Även den lilla nävan ger sig inte. Den har blommat sedan tidigt i somras.
Pelargonen, som levde en tynande tillvaro i krukan, mår så här bra i jorden trots kylan.
Olvonet blommar oförtrutet...
...och hortensian har inte riktigt gett upp än.
Till sist Satchmo: Still going strong.
Flammande röd mot det novembergråa!
