Marsvinsholm - igen
En sommartradition sedan årtionden tillbaka: Att besöka Marsvinsholms slottspark, förtära medhavd picknick och titta på utomhusteatern i den ljumma sommarkvällen.
I år var den inte ljum.
Kalla vindar blåste närmast orkanstyrka. Åtminstone kändes det så.
Insvepta i jackor och filtar såg vi föreställningen "Pastor Quist", skriven och regisserad av Claes Åström. Föreställningen appellerade på historien om den verklige Pastor Åke Gren, frikyrkopastorn, som kallade homosexuella för samhällets cancersvulster och blev fälld för förtal. Pastor Quist blev frikänd och en massa lustiga förvecklingar ledde så småningom fram till en "happy end".
Vi var på genrepet, vilket innebar, att rekvisitan inte var riktigt klar och inte skådespelarna heller. Bara nästan. Sufflösen satt väl insvept intill scenen och följde varje replik med en penna. Replikerna var på vers, underfundiga och roliga sådana. Som det ska vara på ett "lustspel" i sommarnatten.
Här på bilden är slutscenen, då "Mikaelas sång" sjöngs så att man nästan fick tårar i ögonen.
Men vi börjar från början. Picknicken. Ett väl så viktigt moment .
Här yngste sonen Björn med sambon Sofia och min gubbe.
Här yngste sonen Björn med sambon Sofia och min gubbe.
Det åts västerbottenpaj, tunnbrödsrullar med Skagenröra och bönpasta, jordgubbar och melon. vin och öl.
Solen lyste mellan varven och vindarna svepte runt.
Kenneth, syrran och äldste sonen Ludvig.
Melonen var delikat!
Ludvig och undertecknad.. Väl påpälsad.
Gubben. I tankar. Tuggandes.
Marsvinsholms Slottspark är...
...helt enkelt...
...underbar!
Föreställningen kan börja!
Vaktmästaren som inte lät byinvånarna lämna byn för det dekadenta livet utanför. Han kunde lätt mutas med sprit...
Sufflösen, väl påpälsad - och fokuserad.
Den giftasobenägna flickan...
...byter kläder med fästmannen. Varför kommer jag inte riktigt ihåg.
Skyller på Rosévinet.
I pausen hittade vi fler filtar. Här Björn, som en imponerande figur i någon mörk saga.
Eller en förfrusen son.
Fick sällskap av en synnerligen skum figur, som bara hängde sig på. Hu!
Så kom den godsinta fen och skrämde bort skummisen.
Fen i egen hög person. (syrran)
Vi tog vår tillflykt till det varma inbjudande caféet, där några av oss drack varmt kaffe eller te i pausen.
Djurälskande son med Marsvinsholmskatt
Det närmaste sig slutet, mörja moln och åskmuller förebådade oväder.
Obs inte i pjäsen, i verkligheten.
Och så fick de varandra flicka fick flicka, pojke fick pojke.
Som det kan vara.
I pjäs och i verklighet.
Kommentarer
Postat av: Monica%2520Lindstr%25F6m
Mycket fakta och fina bilder hos dig också! Undras var det blev av den där lodisen vi såg i pausen???
Kram/N
Trackback
