I vårsolens glans
Påsken 2011 bjöd på strålande sol från en klarblå vårhimmel och nästan
sommarvarmt.
Normalt brukar jag och min syster ( tidigare mamma och jag) åka till
Bokskogen utanför Malmö den 1:a maj, men i år åkte vi redan till påsken,
eftersom den var sen och vädret så varmt, att vi kanske annars missat alla
vitsipporna.
Det var rätt tänkt, vitsipporna blommade i drivor under de nyutslagna
bokarna i denna ljuvliga skog.
Allting nyutslaget, skirt och ljust, ljust grönt...
...och gulaste gult av gulsippor.
Omöjligt att se sig mätt på denna slösande, vårliga skönhet...
...överallt, precis överallt omkring en.
"Ingen maj en dager sprider, som den klarnande april"
Skönhet i närbild...
...och en skönhet till, liten Ella, min systerdotterdotter, som var med i
skogen idag, tillsammans med sin härliga familj.
Ett litet vårvattenfall får avsluta utflykten till Bokskogen, men...
...hemma i min egen rabatt hittade jag också några skönheter, denna
ståtliga Gullviva....
...den underbara ludna Backsippan....
... eleganta, finlemmade Löjtnantshjärtan och...
... de ljuvligt intensivblåa ormögonen.
Intet är som väntanstider
vårflodsveckor, knoppningstider
Ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka
Skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka
och den första trastens drill.
Hemma igen!
Torsdagen den 31 mars landade vi på dansk mark (Kastrup), där min
kära syster och svåger hämtade oss och körde hem oss till Höllviken.
De bjöd på en överdådig middag på kvällen.
Nu är vi alltså hemma igen efter drygt fem månader i Thailand.
Det känns skönt på många sätt - våren är på väg - men har stråk av saknad
efter det lättsamma livet i Thailand.
Blandade känslor alltså.
Jag är ju inte en person, som "vilar på hanen", utan jag sätter igång
direkt med saker och ting oavsett svår jetlag och ryggont.
Grodan t.ex. har länge väntat länge på att få sträcka ut sig på vårt räcke och få lite vårsol...
En första koll i vår miniträdgård visade på en hel del förödelse efter
vinterns svåra härjningar, men också spirande hopp om kommande blomning.
Vad är nu detta - har glömt....
Forsythiaträdet känner jag dock igen - med många lovande knoppar!
En av fjolårets pelargoner hade överlevt tack vare min systers omsorg -
här i sällskap med nyinköpta penséer.
Jag köpte ett flak gula och ett flak blåa penséer och fyllde de flesta av
mina trädgårdskrukor.
Det kändes riktigt bra!
Till sist en (fånig) bild på mig själv i blond vårfrisyr och min kära systers
hemstickade födelsedagskofta.
Våren är här!
