Strandrosen

...när S-G fyllde år den 30 januari.




Vi bjöd några av våra vänner här på Scandinavian Village på snittar
och bubbel i glasen.




Vi drog så småningom iväg ner till "Arga kocken" (som numera är snäll
och skämtar med en humor, som ingen av oss förstår), som öppnat på
ett nytt ställe en bit från oss.

Han har satsat på stark belysning och gröna väggar, vilket gjorde, att vi
alla såg trista, bleka och illamående ut...thailändare är inte mycket för
"mysbelysning".

Här födelsedagsgrisen och Ulla.




Claes (med bandagerad fot efter lördagens "galanta äventyr" på
strandklipporna) och jag.

Vi fick så småningom värden att dämpa takljuset och sätta fram en
liten ljuslykta.




Och så var förstås Mats och Mia med på kalaset!




De flesta beställde"Chicken Mango" vilken är Arga Kockens paradrätt.
Han kråmar sig som en tupp (om nu en tupp kråmar sig..), när man
beställer denna rätt.




Men födelsedagsgrisen beställde "sin paradrätt": wienersnitzel, som dock
saknade både sardeller och kapris -  och sås.
I stället hade Arga Kocken garnerat köttbiten med stekt vitlök...inte lyckat!




Efter maten blev vi bjudna på frukt i långa banor - men hu vad jag ser
TJOCK ut på bilderna!

Nu ska ingen tro, att vi bara festar - de flesta dagarna är vardagsgrå,
nja, inte grå, solen skiner ju jämt, men man/jag tvättar, jobbar i trädgården,
handlar och fixar mycket med alla de aktiviteter, som jag bundit upp mig för.

Det jag SAKNAR är långpromenader ( därav min nuvarande korpulens):
det är alldeles för varmt att promenera och vägarna här runtikring är ändå inte
promenadvänliga, man är rädd för ormar och halvvilda hundar...

Men jag simmar, bowlar, utövar pilates och....inte mer.
Suck.

Tredje gånger gillt : keramikkursen fortsatte denna söndagsförmiddag
med målning av våra skålar.
Petigt men roligt!




Min skål, som jag gjorde förra gången, klarade inte att tas ur formen utan
krackelerade, så jag fick en annan skål att måla - förmodligen snyggare
än min.




Berit målades sin skål i vackra pastellfärger: turkos, blått och limegrönt.




Poradee, professorn i konst och Claes, konstnär från Sverige.




Min färdigmålade skål - ser mest ut som en konfektbit eller vad?
Men den blir annorlunda, när den glaseras och bränns - tror jag....




Claes målar i mera sobra färger...




Djup koncentration - som vanligt: Ulla, Berit och Kari.




Mina två skålar till vänster och Ullas fina alster till höger.




Berits vackra skål i närbild.....




...och Karis  - hennes alster är alltid så konstnärliga - hon har nämligen i
30 år varit sminkös på Norges nationalteater och sminkat hela världseliten
 inom teater och film.

Keramikkursen var tänkt att följas av en fortsättningskurs, men efter att
kursavgiften aviserats till att bli fem (!) gånger högre än den vi fått reda
på från början, så blev det inget mer.

Antiklimax  - eller - ett snöpligt slut.

Men nästa vecka åker vi tillbaka för att hämta våra glaserade och brända
skålar och med den höga kursavgiften i näven...

Redo för lördagstävlingen (Ulla och jag)!

Varje lördag åker vi ett stort gäng ner till Laemtongs bowlingbana och
kör en treserie i bowling.
I år (2010-11) har Yvonne Nordström och jag hand om det administrativa,
att sätta samman grupper, föra statistik mm.
Ett roligt jobb - när allting stämmer.
Men det gör det ju inte alltid...




Denna lördag var vi ett 40-tal tävlande.
Här lämnar jag in grupplistor till personalen.




Janne Sommar och  hans gäst/kompis snackar (förmodligen) taktik.




Monica och Yvonne har också mycket att avhandla.




Klart för "avspark", Janne Sommar begrundar resultatet;
Britta i bakgrunden gör sig redo.




Personaltrion.
Tjejen längst till höger har jag lärt känna väl: hon sätter fram rätt skostorlek
och rätt namn på dataskärmen, bara jag visar mig i dörren.
Och det gör jag ofta!




Björn ser glad ut, Stefan lite avvaktande...




Här sitter Lars-Göran och väntar på sin tur - likaså Lennart.




Lars-Göran är redo, Mats, i rosa tröja bakom, väntar på sin tur.




Yvonne på väg att slänga iväg klotet...




..precis som jag.

Det har gått bra för mig på bowlingen, vilket sporrar till nya rekord.
Idag vann jag med knapp marginal.




Millert och Lasse kollar resultaten...




Torgny har precis slagit ut - nöjd?

Tävling i all ära - det viktigaste är, att det är så ROLIGT!


Foto: S-G Torell

...kan vara...




..alldeles...




....alldeles...




...underbar!




Åtminstone om man bor i BangSaen, har nästan hela stranden för sig själv,
badar i kristallklart saltvatten, tar fotmassage utsträckta i solstolar och äter
friterade räkor med...




...kompisarna Mia och Mats en torsdag i januari 2011.

Andra gången på keramikkursen fick vi först beskåda våra torkade alster
från förra gången.
Det var ingen uppbygglig syn -åtminstone när det gällde mina taffliga
lerfigurer: ett ansikte, där håret ramlat av och damen utan underkropp:
nu även utan hand.




Professor Poradee och hennes skickliga keramiker behandlade dock våra
amatöralster med största försiktighet och vördnad.




Dags för nyautmaningar: vi fick var sin skål och skulle nu klä den invändigt
med olika hoprullade små lerbitar, så att vi till slut fick en "ny skål" på insidan.
Denna skulle efter torkning kunna plockas ut, målas och slutligen brännas.




Knepigt...




...för både Ulla...




...och mig, medan...




..Kari (norska) med flinka fingrar och rutinerad touch gick lös på uppgiften.




Men - vi kämpar på tappert - och vansinnigt kul är det!




Berit och Claes i rummet intill, lika absorberade av sina ansvarsfulla uppgifter.




Några kringlor är alltid en bra början...




..men snart börjar vi stiga mot kanterna...




Med min påtagliga brist på uthållighet följer oundvikligen försök till
"smarta" sätt att snabbare nå fram till kanten/målet: lite luftiga maskar
mellan de hoprullade kringlorna...




YES!
Kanten är nådd!
Dags för belöningen i form av vietnamesiskt kaffe och nötkakor!

Nästa vecka målning av våra konstverk och då är också våra tidigare alster 
glaserade  och brända i ugn.

Spännande!





 

Det var tänkt, att jag och mina väninnor från SV, skulle kombinera ( den ofantliga )
tygmarknaden med en blomstermarknad, som skulle äga rum i staden Chonbury i
dessa dagar.
Men - som så mycket i Thailand - var blomstermarknaden försenad.
Det blev "bara" tygmarknaden, men också en hel del shopping och en superb lunch,
så vi hade roligt ändå! 





Chonbury heter distriktet, som vi bor i och sedan finns den här lilla mysiga
staden Chonbury, några mil från BangSaen.
Jag är ingen "symänniska", men det var överväldigande att se dessa otaliga 
tygaffärer och lika överväldigande hur billiga och vackra tyger - och sybehör - det fanns.

En guldgruva för alla händiga med nål och tråd!




Mina tre väninnor (fr v Yvonne, Anne-Marie och Ulla) är alla ytterst händiga
med nål och tråd, så för dem var detta julafton, medan jag gick och morrade
i kulisserna och bara väntade på att de skulle bli klara...och några blomster
fick jag ju inte heller se, suck.




Nej, nu skulle det först inhandlas trådrullar, blixtlås, sysaxar - och knappar -
innan vi kunde lämna denna för mig obegripliga miljö. Men jag hittade en
katt att klappa och...




..och fotade gatumiljön utanför. Men sedan for vi med tucktuck till ett litet
slitet varuhus och fyndade och åt en ljuvlig lunch, så det kompenserade
mer än nog tygmarknadens orgier.




Just nu fick jag denna idé: jag rusade in i mitt sovrum och fotade ett av
mina fynd från gårdagen:  min vackra, gråa kjol med spetsar och sidenband.
Inköpt i Chonbury för 100 bath = c:a 24 kronor! 
Dessutom köpte jag en fin liten tygväska (nerprutad till 300 bath)och ett färgglatt
glasarmband (60 bath).

Dagen var räddad!

Åh, vad roligt!

Idag åkte vi ett litet gäng till "vår" professor i keramik, Poradee Panthupakorn,
för att gå en keramikkurs om, i första hand, tre gånger.

Vi höll till hemma i hennes vackra hus, där man bl. a. kan beundra ovanstående alster.
Något sådant tror jag ingen på kursen kommer att toppa....




...knappast dessa lustiga figurer heller.....




...eller dessa skönheter....




.....kanske den här? Knappast....




..och definitivt inte dessa spröda skönheter heller.




Villaområdet i utkanten av BangSaen, där Poradee bor, är vackert, lummigt
och husen är fräscha och välhållna -  liksom trädgårdarna.




Murarna runt husen är dekorerade och mycket vackra....




...ibland med inristade/påmonterade reliefer...




...av olika slag.




Utanför Poradees entré var det frodigt och blommande...




..och huset var välskött, absolut rent med vackra stengolv..

Men till saken, alltså varför vi kom hit.....




En första genomgång av hur man kan hantera leran på olika sätt och
med olika redskap.




Här står Poradee och övervakar det hela.




Och här har jag fått min degklump - hjälp - vad göra med den?




Kameran lämnade jag över (jag blev ju så lerig om händerna) till en
fotograf/keramiker, som skulle plåta oss för någon tidning.
Han fick fria händer...




Ulla och jag, djupt koncentrerade...




Närbild på mina (hårt) arbetande händer (varför tog han den bilden?)...




Jag hade inte alls tänkt ut, vad jag ville göra, men då alla andra satte
igång bums, fick jag ju kladda ut någonting, jag också...




Kari fick värdefulla tips till sina fat: man tryckte fast ett fint blad i leran,
tog försiktigt bort det - och vips - ett vackert mönster av bladets nervtrådar!




Så där ja - nu var näsan ditklämd!
Ulla gjorde en fin skål, ett litet hus, ett ansikte (som liknade Åke) och
mycket mera.
Produktiv - medan jag harvade med.... 




...mitt ansikte - nej inte mitt - det blev en något förvånad kvinna...




..och damen utan underkropp!




Berit gjorde en utsökt, vilande kvinna med långt hår....




...och Claes ett vackert litet flick/kvinnoansikte....




...här i närbild.

Vi avslutade dagens sejour med att dricka vietnamesiskt kaffe med nötkakor.
Nästa vecka ska vi måla våra alster och sedan bränna dem.

Åh vad roligt!

Det var i alla fall vad vi trodde, att vi skulle åka på, när vi hoppade på
minibussen på SV idag.
Men vad såg vi?
En flytande marknad och ett jättevaruhus med några konstverk i ett hörn....

Kvinna på bilden kunde ha varit jag och mitt huvud, efter den oerhört
skumpiga bilturen på väg till Pattaya...(annars heter målningen "In My Thought"
och konstnärinnan Pasakorn Sangsawang)

Men för att ta det från början:




Här var vår första anhalt:
Beverly Thai House - en flytande marknad - och turistfälla...




S-G gillar elefanter....




...medan jag är mer intresserad av mat - här fanns hundratals "kanoter",
där kvinnorna lagade mat på enkla grillar eller som här sålde färdiglagat.




Sjön /träskområdet var sammanhållet av ett stort antal broar och marknadsplatser
 - det var lätt att gå vilse..




..men vi hittade ut till slut och for vidare på vår "konstrunda".

Nu till ett mastodontvaruhus i Pattayas sjudande centrum, där ett antal
erkända konstnärer ställde ut.
Denna tavla heter "Power in Flower" och konstnären heter Thepsakdi Thongnop -
intressant namn och lätt att uttala -  i alla fall efter några snapsar....




Denna fyrklöver i keramik med Thailands nationalblomma gillade jag skarpt!
Konstnärinnan, Poradee Panthupakorn, har vi köpt flera alster av tidigare, bland
annat ett stort "schackfat" med uppåtböjda kanter, som vi verkligen gillar!
Dessa tavlor har Poradee kallat "Flower of the King".
Kungen är högt älskad i Thailand, det märks precis överallt!




Ytterligare en tavla, som jag föll för (och även för gubben intill), kanske
för dess namn: "Imagination of Life".
Konstnären heter Suchat Thaothong.






Utsikten från femte våningen på mastodontvaruhuset var inte fy skam
den heller - kanske den bästa tavlan av alla?

Vi gick och åt en smarrig bakelse med kaffe och begrundade detta.   

Att bli uppvaktad - och framför allt ihågkommen - är den bästa presenten!
Tack alla!

För femte gången for vi idag till sjukhuset i Sriracha för att, om möjligt,
äntligen, få rätt diagnos på S-G:s ihållande värk i vänstra benet, som
hade hållit i sig i tre veckor.
Han hade under denna tid fått varierande diagnoser och mängder
med mediciner, men ingenting hade hjälpt.

Nu var det magnetröntgen som gällde, denna helgdag för thailändarna,
därför vi var skeptiska till, om den verkligen skulle genomföras.
Sist vi kom, blev det en massa missförstånd, som gjorde, att vi fick åka
hem med oförrättat ärende.
Men nu.... 




Som vanligt blev det väntan....




...och väntan.....




...och i receptionen hände ingenting denna helgdag....




...men det fanns i alla fall FOTON på läkarna (S-G:s läkare, som var
ortoped, står i mitten).....




...och tydliga anvisningar om vart man skulle/kunde gå - om man nu
behärskade thailändska.




Men så ÄNTLIGEN blev det faktiskt dags och S-G fick svida om....




...för att därefter äntra magnetröntgenrummet, lägga sig på britsen och
där ligga absolut still i en timmes tid -  medan jag läste ut ett antal kapitel
i min medtagna bok (man är väl rutinerad vid sjukhusbesök) samt intog
en cappuchino och en ursmaskig kaka.




Man hade förvarnat oss om, att det skulle ta tre timmar, innan analysen
av magnetröntgen var klar - men det tog faktiskt  (!) bara 20 minuter,
innan vi fick komma in till läkaren....




...som förevisade magnetröntgenbilderna och berättade, att det (mycket riktigt)
var diskbråck, det rörde sig om, en disk i ländryggen mellan fjärde och femte
kotan hade trängt ut med sitt mjuka innehåll mot ryggmärgskanalen och detta
orsakar i de flesta fall ischiassmärtor i benet.

Så nu visste vi det, vi redan anat.

Behandlingen var i första hand sjukgymnastik ( i sex veckor varje dag!)
och medicin, i andra hand operation.




S-G blev av med nålen i handen (och mycket pengar!)....




...och så travade vi över vägen till den strandnära restaurangen för att äta
en sen lunch.




Sjukhuset i Sriracha liggen nämligen precis vid havet...




..och på matsedeln finns det mycket "seafood" av naturliga skäl.

Skönt att det nu är över och många frågetecken uträtade!
Nu återstår bara sex veckors sjukgymnastik....

Nyårsafton 2010/2011 var en sval och behaglig afton med stor fest för
c:a 80  personer i restaurangen på Scandinavian Village, Bang Saen, Thailand.

Det var vår första nyårsafton i vårt andrahem i Thailand och det kändes
både förväntansfullt och vemodigt på en gång.




Här sitter vi och är förväntansfulla - och vemodiga.




Matsalen var fylld med festglada människor, gäster såväl som boende.




Menyn var också festlig, dagen till ära: först skogssvampsoppa.....




...därefter hälleflundra alternativt kalvfilé ( gissa vad jag valde? )...




...och som efterrätt couantreau (?)marinerad fruktblandning i ananasskal.
Gott!




Efter en hyfsat stark Irish Coffee var jag helt redo för dansen...




...till musik av en helt makalös duo: de spelade och sjöng de
flesta av de popuäraste 60-tals-och 70-talslåtarna, enormt inspirerande
att dansa till!

Så på dansgolvet svängde jag mina lurviga med olika kavaljerer  tills klockan
slog tolv, nyårsklockan lästes av Per Rinder och sedan skålade vi för det nya
året i champagne!





Gott Nytt År alla kära bloggläsare!