SV C102
Ikväll (25/2) var vi på besök i vår gamla lägenhet på Scandinavian
Village.
Allting var sig likt - men ändå inte.
Kanske för att våra själar var borta?
I vardagsrummet hade de nuvarande ägarna, Caryl och Lennart Swahn,
ändrat lite på tavlornas placering och matbordet hade vänts 90 grader.
I övrigt - som förr utom några små detaljer.
Sovrummet hade fått ge plats åt var sitt arbetsbord åt Lennart och
Caryl.
Våra "damer" hade åkt in i badrummet tillsammans med min målade
"stop-sten".
Caryl (engelsk/amerikanska) och S-G...
...och Lennart och jag.
Trädgården hade blivit mer yppig och igenväxt - men grodorna fanns
kvar!
Vad känner jag?
Ingenting egentligen - Scandinavian Village är ett avslutat kapitel.
Farväl Baan Siri
Den förstenade skogen..
...eller "Classic Forest" besökte vi den sista kvällen i Rayong.
Här ett Mangroweträds rot, balsamerat för eftervärlden.
Denna skog påminner något om djungeln i och
omkring Kambodja/ Anchor; skogen är delvis utdöd, men man har
tagit tillvara träd och växtlighet och gjort en sorts sagoskog av det hela.
Ett gediget och långvarigt arbete ligger bakom alla stenläggningar,
vattenfall, överdådiga planteringar, kanaler, sjöar osv.
Detta ska vara ett BenjaminfikusTRÄD, som man kan se....
...på denna skylt.
Växtligheten var mer än frodig....
...och svarta svanar fanns det gott om!
Det här var en lustigkurre, Tukan hette fågeln, jättestor och med en
svartrandig stjärt. Den gav sig iväg strax efter fotograferingen,
hoppandes jämfota och skrikandes gällt!
S-G beskådar fiskpopulationen, som var omfattande!
Fiskarna slogs om maten, men hade konkurrens från svanarna.
Den här malen gick inte av för hackor: drygt en och en halv meter
lång!
Originella trädstolar typ större fanns överallt.
Toaletterna var också originella och påkostade - men man visste knappt,
var man skulle gå in - själv hamnade jag i en städskrubb.
Till handfatet hittade jag dock till slut, efter omgången i städ-
skrubben.
S-G matade fiskar med oförtröttlig energi...
...men, nej, där var dom där svarta svanarna - igen!
Vi fick en gratis åktur i denna "limousine" för att bese den nyanlagda
resorten - även den påkostad och originell, men oj vad det luktade
mögel i rummen!
Hela området var enormt fuktigt p g a alla sjöar och vattendrag runtikring.
Fantasieggande formationer!
Och bild på sista kvällen med gänget!
Så kul vi haft tillsammans!!!!
Fr. v. Inger, Lasse, jag, S-G, Åke oh Ulla.
Var vi än har ätit, så har vi först beställt (min favoritdrink)
en Marguerita - den här smakade precis, som den skulle!
Mmmm...
Det blev en magisk afton i den förstenade skogen med alla upplysta
träd och en natthimmel full av stjärnor - och maten var jättegod!
Till efterrätt tog vi Crepes Suzettes, som brändes av med sprit vid
bordet.
Mums!
Och så var det Live Music, som jag inte kunde låta bli att gå upp och
dansa till - i den magiska kvällen!
Fiskafänge
Längs kusten utanför Baan Siri, där vi bor nu, fiskas det mycket med nät.
Det är spännande varje gång näten ska vittjas - och tungt jobb är det
också!
Fyra fiskare hjälps åt att dra iland nätet - två ute i havet och två på
land.
De sliter och drar..
...både i vattnet och på land.
Nu närmar sig "säcken"...
..och man kan se de första stackars fiskarna kippa efter vatten...
Det verkar vara mest småfisk i garnet idag - typ sardiner.
Småfisken samlas i en plastbunke och sedan bär det iväg med scooter
längs stranden för snabb försäljning.
Den här krabaten slängde de snabbt åt sidan.
När jag skulle ta i den och kasta den i havet, rusade en fiskare fram och
hindrade mig: den var mycket giftig - bara att ta i!
Men tillbaka till havet kom den...
Fångsten den 21 februari 2012.
Här några större "fula fiskar"...
...och en liten "sjöjungfru"!
Baden här i Baan Siri är nog de skönaste vi upplevt!
Kommer att sakna dem, särskilt morgonbaden, när havet ligger som
en spegel, kristallklart och svalt och stranden fortfarande är
jungfruligt vit.
Underbart!
"Husdjur"
På en av de restauranger i Rayong som vi frekventerar på kvällarna,
har S-G och jag var sitt favoritdjur.
Den här valpen har vunnit min gubbes hjärta....
...medan den här söta katten och jag systerligt delar på räkorna
varje kväll.
Och idag (20 februari 2012) flyttar vi över till Novotel, granne med
Bann Sira!
High Class!
Vår vän ödlan
I BangSaen flyttade en groda in i min sko på altanen - här gör
en ödla sig hemmastadd på liknande sätt.
Den kommer varje gång vi ligger i våra solstolar och flyttar inte
gärna på sig.
Trots att jag rör mig runt om ödlan med min kamera, verkar den
inte stressad...
...utan ger mig bara ett snabbt ögonkast och liksom poserar framför
kameran.
Men till slut fick jag säga till på skarpen - jag behövde skon, då det var
dags för lunch nere på strandrestaurangen.
På vägen hem korsades våra vägar på nytt - ser den inte lite för
närmad ut?
Efter regnet...
...som varat i drygt två dygn (och vräkt ner över 100 mm under
åskknallar och blixtar), lugnade det sig så småningom och vi kunde ta
en skön kvällspromenad på stranden.
Det var ett magiskt ljus, vinden hade mojnat och luften kändes be-
tydligt friskare än före ovädret.
Några fiskare höll på med sina nät...
...det ljusnade i kvällningen...
...och några skolungdomar höll på med obegripiga lekar på stranden.
Själva gick vi hem och laddade för några gin&tonic (tonicen här i
Thailand är hårdvaluta sedan översvämningarna i Bangkok, som dränkte
tonicfabriken - först nu hade vi fått tag på några burkar!) och bjöd in
nya vännerna Lasse och Inger från Sveg till vår lilla bungalow.
Det blev några stycken, innan vi gjorde oss redo för avfärd till
kvällen krogmiddag långt ute i bushen.
Och nästa dag sken solen igen från en klarblå himmel och havet var
så där kristallklart, som man ser i turistbroschyrer!
Baan Siri
Vår första resort ligger två timmars bilresa söderut från BangSaen i
distriktet Rayong - långt ute på landsbygden.
Varför vi bor här och inte på Novotel (grannresorten) beror på, att där
var fullbelagt, när vi ville utöka vår tid härnere.
Men denna resort, BaanSiri är OK, om man inte är för rastlös (som jag),
för då kan det bli ganska seeeegt mellan varven.
När tidvattnet drar sig tillbaka på förmiddagen, blir stranden som en enda
soptipp, som måste rensas dagligen.
Bungalowen är också OK, liten men fräsch, och vi har nära till stranden
och poolerna.
På gräsmattan spelar personalen (killarna) fotboll på eftermiddagarna.
Vi lägger ut våra handdukar i våra solstolar på mornarna (= S-G) och
sedan tar vi en långpromenad längs stranden och begrundrar den bråte,
som spolats i land under natten.
Det har varit soldis alla dagar hitintills och ikväll kom ett häftigt åsk-
väder med ihållande regn ett par timmar.
Men det gör ingenting, bara skönt med lite svalka!
Havet håller en temperatur kring 30 grader, ingen svalka precis, men
salt och skönt ändå.
Det finns en bubbelpool...
...och två större pooler, som jag ibland simmar lite i för att få någon
sorts motion i värmen.
Växtligheten är yppig och blommande...
...med stor variation...
...och starka färger.
Men - vi bor långt ute i buschen och har tack-och lov fått lite tips
från andra gäster om, vart man kan åka för att få lite mat och om-
växling i tillvaron.
Nästa resort blir på måndag och då är det Novotel - en stor fem-
stjärnig resort - som gäller.
På torsdag åker vi tillbaka till BangSaen och sedan är det bara fem dagar
kvar till hemresan - jippi!
Spy
Kärt barn har många namn och min favoritrestaurang här i BangSaen
har bytt namn flera gånger: från The See till Puh och nu senast till Spy.
Säkert inte det sista...
Vad som gör detta ställe till min favorit beror dels på läget (alldeles
vid havet), dels på att de har en fantastisk live-orkester alla kvällar och för
att min favoritgitarrist (bilden) sjunger mina önskelåtar, varje gång jag
kommer.
Maten är det inte heller något större fel på...
De har dessutom byggt till och totalrenoverat det senaste året, så nu är
det SÅ mysigt!
Favoritgitarristen favoriserar dock min gubbe främst, som han tycker är en
mycket "handsome man" och har "young skin" - på armarna!
Åke och jag väntar på vår mat.....
...liksom S-G och Ulla- vi hade frångått thaimaten ikväll och beställt...
...pizza!
Det är som vanligt svårt att göra ett ställe rättvisa med foton -
atmosfären kommer inte alls till sin rätt.
Att sitta och titta ut över det mörka vattnet och se fiskebåtarna komma
in med sin fångst och sedan gå ut igen är en lisa för själen.
Vågornas svall, den milda luften och rofylldheten hjälper också till.
Och så förstås en kall Chang!
OBS! Se mikrofonen i min hand!
Vi "sjöng" tillsammans "The house of the rising sun" - gitarristen och jag.
Se det var en lyckad afton!
Tide och King
The Tide Resort är det absolut flottaste och största hotellet i BangSaen.
Där bodde vi några nätter, första gången vi kom till BangSaen.
Denna lördagskväll hade vi bokat bord till buffén, som de bara ser-
verar på lördagar.
Entrén är pampig med simmande delfiner i fontänen och en lång tjusig
trappa upp till hotellet.
Det är svårt att göra Tide rättvisa med dessa foton, men överallt - inomhus
och utomhus - finns det dammar, vattenfall och fontäner, palmer och ytterst
välvårdade trädgårdar.
Vatten...
...pool...
...och mera vatten.
Utmed denna vägg rinner det - ja, just det - vatten.
Här ser man lite av den pampiga entrén.
Buffén då - hur var den?
Tja, där fanns det mesta, thaifood, pasta, fisk och skaldjur, sushi,
kötträtter, ost, frukt mm.
Och ett jättestort efterrättsbord, där jag plockade till mig alldeles för
mycket!
Som vanligt alltså.
King
Denna söndag (12/2) träffade vi vår forne chaufför och numera vän
King med sin familj för en typisk thailunch på ett typiskt thaiställe.
King är en underbar person, omtänksam, vänlig, tillgiven.
Det kändes alltid tryggt, när han hämtade oss på Bangkok Airport,
då vi hade vår lägenhet på Scandinavian Village:
"Welcome home" sa han och kramade om oss länge.
Här ett antal thairätter, en del mer "spicy" än andra.
Som tur är, kan King en hel del engelska - däremot inte hans fru - så
det blev med honom vi pratade och dryftade livet och tillvaron.
Frun hade fullt upp med sitt lilla barnbarn.
Den lille pojken stirrade oavbrutet på oss - han hade väl sällan eller
aldrig sett två sådana urtidsödlor förut...
Hope to see you again, King!
Bron över floden Kwai
Denna bro (som uttalas "qwä" på thailändska) byggdes 1942 -45 av
krigsfångar från England, Holland, Australien och av thailändare/asiater
som ingått ett "fredsavtal" med Japan.
Men alla led helvetes kval under dessa år och dog som flugor under
Japanernas förtryck.
Bron var bara en liten del av det stora projektet att bygga en tåg-
förbindelse mellan Thailand och Burma.
Att bygga järnvägsspår över en bergskedja måste var en nästan
orimlig och omöjlig uppgift - och i denna hetta!
Järnvägen kallas,inte för inte, för "The Death Railway".
Man beräknar att 200 000 asiater och 6-7000 européer och australiensare
dog under dessa tre år.
Att detta fruktansvärda projekt blivit så känt beror naturligtvis på
filmen "Bron äver floden Kwai" med Alec Guiness i huvudrollen.
Den ska vi låna och se om, när vi kommer hem!
Ute på bron: kvällsbild över floden Kwai.
Lastbil från tiden då det begav sig.....
...liksom uppfräschat lokomotiv...
...och ett dito från början av 40-talet.
Vi åkte från Bangsaen tidigt på torsdagsmorgonen (9/2) och resan
tog drygt fem timmar upp till Kanchanaburi via Bangkok.
På vägen så vi denna trehövdade elefant.
Café Amazon bjöd på gott kaffe med tilltugg: här vår eminente chaufför
Åke Carlsson och S-G på verandan.
Hotellet vi hade bokat på nätet : Sabai Kan Resort, visade sig vara en
riktig fullträff!
Fräscha rum och lummig trädgård med pool.
Som sagt: Lummig trädgård och förnöjd gubbe (som pekar på hunden,
till hälften nere i jorden).
Ytterligare lummighet....
...och en inbjudande pool.
Sköna sängar...
...välkomnande på "thai-vis".
Fräscht badrum - det är vi inte bortskämda med från Lomsabai, där vi
bor nu.
Åke (och även vi) tog oss ett kvällsdopp i poolen.
Posering!
Sedan dags att klä sig inför kvällens begivenheter: en god
middag, där vi började med vår favoritdrink : Margueritas!
Nästa dag var det dags att besöka krigskyrkogården i Kanchanaburi.
Här ligger tusentals soldater/krigsfånga från Europa och Australien
begravda - alla hade "stupat" under 1943-45 då järnvägen och bron
byggdes.
De flesta var mellan 20-45 år gamla och många hade gripande in-
skrifter på sina gravar.
Det gick inte att förbli oberörd...
...när man gick runt och läste på stenarna....
..många var ju familjefäder eller bara så unga och innerligt saknade.
En mer välskött kyrkogård har jag aldrig sett!
Den här inskriptionen tyckte jag särskilt mycket om.
Efter det känslosamma kyrkogårdsbesöket åkte vi till krigsmuséet, där
det dokumenterats med bilder/foton från den grymma tiden 1942-45.
Här ser man bron över floden Kwai - den är sig fortfarande lik, även
om den numera har "turistifierats" med plåtskivor på bron, så att man
inte ska ramla ner mellan hålen...
Och här kommer lokomotivet från Thailand mot Burma.
Bron i närbild...
...och till sist några överlevare som firar friheten efter krigsslutet.
Känns som en bra avslutning på två mycket intressanta dagar!
Hos Margareta och Bosse..
... på Scandinavian Village tillbringade vi denna lördagskväll (4/2) i
nostalgins tecken och i trevligt sällskap med underbar mat.
För att inte tala om alla vackra växter/blommor på terassen!
Både Margareta och Bosse har världens grönaste fingrar!
Det hade inte jag, när jag tryckte av detta foto...lite suddigt tyvärr.
Medbjuden till kalaset var även Majvi (f.d. pilot), som vi en gång hyrt
lägenhet av här på SV.
Fortfarande lite suddig bild..
Förrätt: avocadohalva (avskuren i botten så att den stod stadigt: tips!)
med löjrom, rödlök och creme fraiche.
Mums!
Bosse serverar limesnapsen (jättegod!) till avocadon och min gubbe.
Även jag får del av det goda! (suddigt - jag vet!)
Till huvudrätt serverades mör fläskfilé med trattkantarellsås, stekt
potatis och bönor/sallad.
Och ett gott rödvin!
Efterrätt: en uppfriskande och vitamindränkt fruktsallad!
Utsikten från fjärde våningen på SV är inte heller fy skam!
Vi hade en underbar kväll och tiden bara försvann - mycket avhandlades
om boenden och nya boenden, uppbrott och val man gör här i livet.
Viktiga saker som påverkar ens liv.
Tack Margareta och Bosse - och Majvi!
En dag på stranden....
...slutade abrupt med hällregn och åskmuller!
Men jag hann plåta det här vidundret med tusen taggar och uppblåst kropp.
Vad det är för sorts "firre" har jag ingen aning om, men jag skulle de-
finitivt inte vilja möta den ute i vattnet - än mindre trampa på den!
Som sagt: knappt hade vi hunnit sträcka ut oss i solstolarna och
plocka fram bok ( Rigmor) och öl ( S-G) förrän de första regndropparna
föll.
Regnet och mullret tilltog och alla runt stranden tog skydd under
presenningar eller....
...parasoller!
Men bada hann vi!
Vi skulade någon timme, men begav oss sedan hemåt i duggregn till
varm dusch och kall lunch.
Snart ger vi oss av igen, till apotek (alltid några krämpor att behandla...)
och massage - och middag.
