Strandrosen

Som vanligt - fast första gången i Skatboet - samlade vi familj och
vänner till en midsommarfest, i år den 22 juni.

Regnet det bara öste ner, så vi fick duka och äta inomhus -  tyvärr.

Men senare på dagen - lagom till tipspromenaden i Wahléns skog -
upphörde regnet och en skön kvällssol kom fram, så att vi kunde
sitta på vår altan och njuta av midsommaraftonens grönska och fågelkvitter.




Min systerdotter Viveka hade bakat knäckebröd, som vi fick smaka
av till midsommarmaten.
Det var helt underbart gott!
TACK Vivi!




Valet mellan Aalborg och Porsbrännvin blev lätt!
S-G severar dessa väl kylda drycker!

Här ser vi dessutom Botte (Robert) och Nickan och i förgrunden mitt hembakade
bröd, som denna midsommar fick hård konkurrens från Vivis knäckebröd!




Kenneth och Solveig väntar (otåligt?) på sin tur att välja snaps...





Anna, flankerad av midsommarblomster och sprit mm.
S-G ser betänksam ut...




Här tronar värdinna på kortändan och Nickan ser nöjd/nyfiken(?) ut.




Sista interiören innan vi satte igång att glufsa i oss, sjunga snapsvisor
och skåla!




Efter tipspromenaden i Wahléns skog var det sammanräkning av
rätta svar och prisutdelning.
Solveig tog som vanligt första pris, som denna gång var en porslins-
cupcake, en ovanligt ful sådan enligt traditionen.

Det blev en solig och vacker kväll på altanen, men så småningom flyttade
vi in igen för att förtära "nattamat": whiskypaj och till det ett gott rödvin.




GLAD MIDSOMMAR!

Varje sommar sedan 2005 har Kämpinge Open gått av stapeln.
Det är delar av det "gamla" Kämpingegänget som spelar golf och tävlar
om "fina" pokaler och inte minst äran, både på dam- och herrsidan.

I år var det vår tur att ordna med prisutdelning och middag på kvällen
efter tävlingen.

Här förbereder jag för skumpa och prisutdelning.




S-G var - i egenskap av värd - prisutdelare.
Fast första pris i Herrklassen kammade han själv hem...




Så andrapristagaren i Herrklassen - Leif - fick dela ut förstapriset.




Kerstin och jag njuter av kvällssolen..




...och Leif och Sess väntar på resultaten.




Marianne kom tvåa i damklassen...




...och Sessi kom etta och fick välja ett pris från "prisbordet" - utöver
"vinst-trofén"!




Marianne hämtar sitt andrapris...




...och Bengt sitt bronspris.

Efter prisutdelning och skumpa vankades det middag (Boeuf Bourguignon)
och efterrätt (Cheesecake med jordgubbar) och så såg vi Sveriges sista
match i fotbolls-EM, som slutade med 2-0 till Sverige över Frankrike.

En jättemysig kväll med gamla goda vänner!


Till sist:


Min Svärmorstunga - eller Bajonettlilja som den egentligen heter - uppför
sig konstigt, enligt mitt förmenande: den slår ut sina små halvvissna knoppar
varje kväll/natt till små spretiga vita blommor och dessa doftar så starkt, att
jag måste placera växten i ett annat rum, än det jag befinner mig i.

Varje kväll likadant!




Konstigt eller inte - det är i alla fall ganska fascinerande!


Allra, allra sist:


En bild på min gubbe på vår altan på ÅRETS LJUSASTE DAG den 20 juni
2012.

Juninatt blir aldrig av
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.....

Idag, den 6 juni 2012, Sveriges Nationaldag, gjorde vi en sommarutflykt
till Österlen -  och Ludvig, min äldste son, hängde på.


Vår första anhalt blev Kåseberga och Ale stenar. 
Vädret var soligt men ganska så kyligt för att vara i juni, c:a 13-14 grader varmt.




Det verkade dock vara precis rätt vind och temperatur för de många
ballong/segelflygarna, som i flockar seglade ut över hav och ängar.




Ludvig bjöd på jättegod glass och styrkta av denna knatade vi sedan
uppför branten till Ale Stenar, den mäktiga skeppssättningen på Kåseberga-
åsens krön. 

"Där kusten stupar mellan hav och himmel,
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet vad minnesmärket menar".

Så diktar poeten Anders Österling och det är alltså
fortfarande en gåta, vad Ale stenar egentligen är.
Det har emellertid visat sig genom s.k. C14-analyser,
att skeppet byggdes under vikingatiden.

Många teorier har stötts och blötts genom åren,
Vilka riter utfördes, var det ett gammalt tempel
eller helgedom?
Ett ljusskepp som förkunnade vinter- och sommartid?

Bara Östersjön vet.




Mäktigt är det dock, historiens vingslag kan man höra....




...och stenarna inbjuder till många fantasier och drömmar.




Vacket, ändlöst vackert med ängarna och havet, stenarna som stått
där i många, många hundra år.




Och så dessa färgglada ballongflygare över havet...




På en sådan sakral plats finns naturligtvis några sävliga, njutningsfullt
betande kor...




...som Ludvig blev mycket intresserad av - och vice versa.




Den här kvigan blev väldigt intresserad av min kamera - trodde
förstås att jag hade något smaskigt att bjuda på!




I brist på kameran nosade hon försiktigt på Ludvigs grässtrån...




...men båda två var något reserverade i kontakten.




En sista översiktsbild - Kåseberga påminner mycket om Backåkra,
det vackraste stället på jorden, enligt mig.
Dag Hammaskiöld delade säkert denna åsikt.




Vi for vidare längs kusten till Skillinge och vidare till Brantevik, där
vi hade sett fram emot att få äta den berömda Brantevikssillen till lunch,
med nypotatis och en kall öl.
Mmmm, det vattnades redan i våra munnar...

Munnarna torkade dock snabbt till, då vi upptäckte, att Hamnkrogen
ännu inte öppnat för säsongen!
OSIS!

Vi fick med hungriga magar fara vidare till Simrikshamn, där vi hittade
ett mysigt ställe nere vid vattnet och där Ludvig och jag "frossade" på veganska
delikatesser.

Här en förrätt i väntan på "delikatesserna": kryddad rabarber, lime,
morotspuré, chips på jordärtkocka mm.




"Frossade" gjorde vi dock inte, det var en snålt tilltagen lunch, men
tack vare nypotatis och bröd till, kunde vi mätta våra magar.

Här har kocken lagt upp fint tillagad morot, purjulök, sparris, morotspuré och kik-
ärter kokta i äppeljuice mm.




S-G frossade dock ordentligt med en väl tilltagen grov macka med sill,
gravlaxsås, dill, gräslök och creme fraiche mm.




Hmm - vart tog vinden vägen?
Skulle ju fota en fladdrande flagga som avslutning denna Sveriges
Nationaldag...

Nåja, en flagga är alltid en flagga - Grattis Sverige!