Sensommar i trädgården
Vi är nu inne i andra halvan av augusti månad och - motvilligt - måste jag erkänna, att
det finns tecken som tyder på, att sommaren går mot sitt slut.
det finns tecken som tyder på, att sommaren går mot sitt slut.
Vår och sommar är mina favoriter bland årstiderna, så visst är jag vemodig inför detta
faktum.
Nu är mycket dagg i gräset, spindlarna väver sina nät överallt, bladen gulnar på
björkarna, mörkret kommer allt tidigare om kvällarna.
Men - än blommar vår trädgård. Och i vissa fall har blommorna övergått till ätliga bär.
Här min fina vita syrenhortensia, vars blommor liknar fint knypplade spetsar.
Fackelblomstret, som jag fått av syrran, blommar fint vid brevlådan...
...och grannen, den intensivblåa Riddarsporren, är inne på sin andra blomning i sommar.
Lagerhäggens blommor liknar skimrande pärlor på stråna.
Vackert!
Vi har ju annan, större, lagerhägg, som aldrig blommar, men har friska
blanka gröna blad. Fint det också.
blanka gröna blad. Fint det också.
Men dessa små pärlor är ljuvliga.
"Du lindar av olvon en midsommarkrans..." - ack, tänk om det vore midsommartid ändå!
Men olvonbuskarna blommar i alla fall för fullt.
Men olvonbuskarna blommar i alla fall för fullt.
De rosa höst(!)anemonerna blommar vackert, de också. Nu väntar jag bara på att de
vita av samma sort ska slå ut. Fullt med knoppar har den!
vita av samma sort ska slå ut. Fullt med knoppar har den!
Syrenhortensian igen. Större än någonsin.
Aroniabuskarna dignar av snart mogna bär. Något för min frukostyoghurt, fulla av
järn och c-vitaminer, antioxidanter mm.
järn och c-vitaminer, antioxidanter mm.
Den vita fjärilsbusken slår ut sent, förmodligen för att den står mer i skuggan än den
rosa. Men nu är den på god väg...
rosa. Men nu är den på god väg...
Fjärilar: kom och ta för er!
Den vita malvan, min älskling, har blommar hela sommaren och har inte gett upp...
...än! Dessa skira, florstunna blommor är en fröjd för ögat.
Gräs av olika slag frodas och växer sig höga och breda i rabatterna...
..liksom den rosa fjärilsbusken, som nästan...
...hunnit blomma ut. Men fjärilarna gillar den skarpt ändå.
Dessa långskaftade gula blommor (Rudbeckia?) fick jag av syrran i våras. Hon hade
tröttnat på dem och deras tilltagsenhet att breda ut sig överallt.
tröttnat på dem och deras tilltagsenhet att breda ut sig överallt.
Men här utgör de en pigg färgklick. Ännu så länge. Vi får väl se framöver...
Den uppstammade rosen, Satchmo, som jag köpte i slutet av juni, har blommat med
sin intensivröda färg ända sedan dess.
Men rabatten, som den står i, är jag inte nöjd med.
Det får bli en förändring till nästa sommar.
Slutligen den fina Ullungrönnen, tyngd av sina klasar och sitt snart röda bladverk.
Den har växt otroligt mycket på bara 1,5 år.
Den har växt otroligt mycket på bara 1,5 år.
Skönt med ett nytt träd framför huset, de tidigare askarna som stod där, drabbades av asksjuka
och grenarna föll bara av hela tiden. Så de fick sågas ner, tyvärr.
Mycket finns kvar i trädgården att visa. Men det får bli en annan gång.
Kräftskiva
En tradition varje sommar är "Kämpinge Open".
Några av mina barndomsvänner här i Kämpinge och min sambo/gubbe tävlar i golf
och de/vi turas om att hålla i värdskapet och middagen efter.
Förra året var vi värdar, i år var det Anders och Kerstin, som bjöd på en hejdundrande
kräftskiva denna augustikväll den 17 dennes.
Här har vi bänkat oss inomhus efter drinken med till tugg på altanen.
Vackert dukat...
...och nu är det snart dags att hugga in, sörpla, sjunga dåliga snapsvisor osv.
Före....
...och efter.
In i dimman!
Ser rätt slabbigt ut på bordet efter någon timme...
Efter kräftor, ost och bröd och några snapsar, serverades kaffe med hembakade och
otroligt delikata kakor.
otroligt delikata kakor.
Här några av mina barndomsvänner:
Sessi och Leif.
Min gubbe (= ej barndomskamrat) och Gunnel.
Anders.
Kerstin.
Marianne.
Bengt.
Hampe var givetvis också med på kräftskivan.
Det här är dagen efter.
Det här är dagen efter.
Och det är vi alla.
Tack för en härlig fest, Anders och Kerstin!
Sverigeresa 2
Förra sommaren gjorde vi en Sverigeresa längs västkusten.
Nu var det dags för ostkusten att få besök!
Vi åkte iväg den 6 augusti i strålande sommarväder; termometern visade 28,5 grader(!),
när vi anlände till Follsebo i Småland hos våra goda vänner Ulla och Åke.
De bor i Ullas föräldrahem, som de renoverat till en modern villa.
Åke snickrade ihop den här fina altanen till midsommar.
På den avnjöt vi en god middag och mycket prat, innan det var dags att dra vidare till Kalmar.
På den avnjöt vi en god middag och mycket prat, innan det var dags att dra vidare till Kalmar.
Slottshotellet i Kalmar, jo, jag tackar jag!
Men vi fick vårt rum i ett annex, ganska enkel standard, men helt OK.
Men vi fick vårt rum i ett annex, ganska enkel standard, men helt OK.
I "slottsträdgården" intogs den obligatoriska ölen.
Kvällen var ljum och skön och vi strosade mot Kalmar Slott...
...ett ståtligt slott med många historiska minnen...
...som sträcker sig 800 år tillbaka i tiden.
Kalmarunionen 1397 var en viktig händelse: då utnämndes Erik av Pommern till kung
Kalmarunionen 1397 var en viktig händelse: då utnämndes Erik av Pommern till kung
över Sverige, Norge och Danmark.
Dess nuvarande utseende fick slottet under ätten Wasa regenttid på 1500-talet.
Efter en delikat middag på en restaurang intill slottet - och givetvis utomhus i den varma kvällen
- somnade vi gott i vårt annex.
Nästa anhalt: Öland!
Öland med de många väderkvarnarna/möllorna.
Här med väderkvinnan själv.
Här med väderkvinnan själv.
Vacker natur...
...och glad gubbe.
Men - förvånansvärt mycket skog, åtminstone på den södra halvan, där vi körde.
Men - förvånansvärt mycket skog, åtminstone på den södra halvan, där vi körde.
Havet är dock alltid havet. Vart man än kommer.
När vi kom ut på Alvaret skiftade dock naturen skepnad: vidsträckta öppna fält, låg-
växande buskar och träd, stenigt och kargt.
växande buskar och träd, stenigt och kargt.
Och...
...typiska ölandsfår.
Många får. Och karg natur.
Wienerbröden smakade underbart.
Vi måste ju samla energi inför uppstigningen i...
Vi måste ju samla energi inför uppstigningen i...
...Långe Jan.
Uppe! På darrande knän. Och med lätt svindel.
Den nuvarande fyren är från 1785 och blev automatiserad 1978. Höjden är 41,6 m och
antalet trappsteg är 197. Det kändes i vadorna.
Utsikten var magnifik. Nästan hela Öland. Och en gubbe.
Pyttesmå djur och människor. Vidsträckt utsikt över havet.
Utsikt åt andra hållet. Men nu vill jag gå ner.
Kor har en lugnande effekt. Även svarta ölandskor.
Stuga på Alvaret. Av ölandssten. Och med får inpå knutarna.
På väg till Västervik hittade vi ett mysigt fikaställe i en blommande trädgård.
Jag drack päronsoda till ostmackan. Sådär gott.
Jag drack päronsoda till ostmackan. Sådär gott.
Västervik! Idyllernas idyll!
Svårt att veta, vilka hus man ska fota. Vill ha med alla.
Vi var ju också på jakt efter en mås till vårt marina tema i fönstren därhemma.
Trodde vi skulle hitta en i den här kuriosabutiken. Men inte.
Trodde vi skulle hitta en i den här kuriosabutiken. Men inte.
Jakten går därför vidare.
Ljuvlig port. Men går den att öppna?
Gubbe med säl. I Västervik.
Vi åt middag nere i hamnen i Västervik: stekt strömming med hemlagat potatismos,
rårörda lingon och skirat smör. Till det kall öl och en liten nubbe.
rårörda lingon och skirat smör. Till det kall öl och en liten nubbe.
Helt OK.
Kyrkan i Västervik. Imponerande. Men inte öppen. Tyvärr.
Det kvällades även denna dag den 8 augusti...
...och solen gick ner bakom trädens svarta siluetter.
En bild på vårt mysiga och fräscha hotell innan avfärden mot Bråviken.
Vi gjorde många stopp på vägen nära Sankt Annas Skärgård.
Där har min gubbe seglat. Och jag med. Fast inte samtidigt.
Där har min gubbe seglat. Och jag med. Fast inte samtidigt.
I Getå hade vi bokat en fullständigt bedårande hotell. Mer som ett gammaldags
pensionat.
pensionat.
Vädrets makter var dock inte med oss.
Innan Getå hade vi gjort en avstickare via färja till en liten "fjällstuga" i Broxvik, där vi hälsade
på vänner till min gubbe.
Regnet öste ner och myggen var på alerten!
På vårt hotell på Fredgagården var det ombonat och varmt i matsalen med levande
ljus och personligt bemötande..
ljus och personligt bemötande..
...och jag beställde vegetarisk lasagne (himmelskt god!) och gubben varmrökt lax.
Fredgagården i vredgad sky.
Intill Fredgagården låg ett underbart K-märkt "Kråkslott", där förra ägarna till Fredgagården
bott. Nu innehades det av två präster.
bott. Nu innehades det av två präster.
Bedövande charmigt - men man fick inte byta så mycket som en tapet i huset..
Bråviken - alldeles utanför vårt hotellfönster...
...och där, på en flat klipphäll, höll mamma Svan till med sina ungar.
Sista bilden av den vackra Bråviken.
Stockholm nästa!
Eller rättare sagt Sundbyberg och Janne och Monica.
Eller rättare sagt Sundbyberg och Janne och Monica.
Alltid lika roligt att ses och uppdatera varandra.
Och äta god mat!
Gubbarna höll mest till på balkongen.
Monica och jag tog två härliga långpromenader runt sjön nedanför och bekantade oss med
Monica och jag tog två härliga långpromenader runt sjön nedanför och bekantade oss med
fåglarna där, t.ex. lilla Grå och Blondie. Döpta av Janne och Monica.
Tack för en jättemysig dag!
Sedan Stockholm och Park Hotell på Karlavägen i Stockholm = "vårt hotell".
Anders, S-G:s son, bjöd på en heldag med båtutflykt och fin middag på kvällen.
Här hjälper S-G sitt barnbarn med flytvästen, behjälplig av den inhyrda kaptenen på båten.
Såja, William, bara att äntra båten med farfars hjälp!
I båten, redo för avfärd!
Anders, William och Noelia.
Sjövan gubbe!
Sjöovan gumma!
Längs Djurgårdskanalen gick det lugn och skönt..
...trots båtens 380 hästkrafter, men..
...sedan gick det allt fortare...
...och vid Gåshaga, längst ute på Lidingö, krävde jag att få stiga av.
"Hjärnskakning" och illamående fick mig på fall.
"Hjärnskakning" och illamående fick mig på fall.
De övriga fortsatte till målet med båtutflykten: Grinda i skärgården, där de åt lunch.
Ensam på Gåshaga upptäckte jag, att plånboken var kvar på båten.
Men - nöden har ingen lag: jag promenerade till ett litet kvartersfik och bad om fika
Men - nöden har ingen lag: jag promenerade till ett litet kvartersfik och bad om fika
på kredit. Tills båten hämtade upp mig.
Det fick jag.
Och vänligt bemötande!
Efter att ha intagit äppelkaka med vaniljsås och en cappuccino vandrade jag omkring
i Gåshaga och tog mig över till en liten ö, där jag nästan somnade till ljudet av svallvågorna
från båtarna utanför.
Riktigt behagligt!
Och inte blev jag sjösjuk!
Och inte blev jag sjösjuk!
Gubben kom så småningom tillbaka med båten och vi tog en taxi till hotellet. De övriga
åkte båt.
På kvällen var vi, som sagt, bjudna på middag till Anders i hans nyrenoverade lägenhet
i Wasastan.
Här balkongen, där ungarna kalasar på vårt medhavda godis.
Flådig lägenhet med det allra nyaste i design och teknik...
...vacker bukett i fönstret...
...superläckert kök...
...sparsmakat sovrum...
...vacker dukning...
...och läckert upplagd välsmakande mat.
Efter maten var det dags för vilda lekar med barnbarnen...
Noelia och jag myste lite först...
...men sedan satte vi igång med diverse akrobatiska rörelser!
William var en hejare på att stå på händer..
William var en hejare på att stå på händer..
...och Noelia gjorde handvolter i pappas säng.
Sedan tränade vi på "Ulla och Britt på taket" och diverse yogarörelser - ungarna visade
Sedan tränade vi på "Ulla och Britt på taket" och diverse yogarörelser - ungarna visade
verklig talang!
Nästa dag hälsade vi på Margareta (Krook) utanför Dramaten...
...och hon var lika varm som vanligt!
Så bar det av till favoritstaden Trosa, denna somriga idyll i Sörmland!
Underbara hus vi Trosa kanal...
...med snickarglädje och välansade trädgårdar.
Sista anhalten före hemresan var Norrköping och besök hos Calle och Teija i deras
sparsmakade och fräckt designade vackra hem.
sparsmakade och fräckt designade vackra hem.
Alltid lika mysigt att komma hit!
Det bjöds på laxbakelse med primörer och läckra chokladpraliner till efterrätt.
Tack för varm gästfrihet, Teija och Calle!
Tack för varm gästfrihet, Teija och Calle!
Resan hem var seg, skog, skog och åter skog. Och så äntligen i Lövestad, där vi hämtade vår
efterlängtade Hampe!
Ännu en hellyckad Sverigetur att lägga på minneshyllan!
Längtar redan till nästa gång!
Sommarkväll
Vi är nu inne i augusti månad och mörkret kommer allt tidigare om kvällarn.
Denna kväll, den 3 augusti, var en helt magisk stilla kväll efter en rekordvarm dag.
Mellan klockan 21.30 - 22.00 promenerade vi på stranden i det vackra kvällsljuset.
Himmel och hav hade helt fantastiska färger...
Många passade på att ta sig ett kvällsdopp eller grilla på stranden i den mjuka
och varma augustikvällen.
En sådan här kväll är mycket ovanlig...
...men varmt välkommen. Hampe gillade den också.
Kunde inte se mig mätt på sensommarhimlen...
...eller stranden...
Himlen skiftade hela tiden sina färger, från djup lila till grått, orange, rosa...
...ocha havet likaså. Ibland kändes det som om ett oväder låg och lurade vid
horisonten, men det visade sig vara falsk alarm.
Så det var bara att njuta av kvällen.
Här med våra vänner Birgitta och Göte på promenad efter en god middag hemma i Skatboet.
Till slut vandrade vi hemåt...
...i den tilltagande augustiskymningen.
Mörkögda augustinatt.
