Österlen-runda aug- 15

Varje sommar försöker vi göra en resa till Österlen. Så och denna sensommar i augusti.
Vårt ressällskap var kusin Gunilla med make.
Planen var att åka till Knäbäckshusen söder om Kivik och vidare till Kåseberga och Ale
Stenar med många stopp på vägen.
Vädret stod oss bi, mulet på förmiddagen men så småningom uppsprickande molntäcke.
 
Bilden från stranden nedanför Knäbäckshusen och i förgrunden Stens Huvud.
 
 
Vi började dock med väsentligheter: fika! På underbara Backagården, en fint renoverad
bondgård med kuriosa, mat och vackra stora rum och inredda växthus.
Här gubben under några av de vindruvsklasar, som hängde ner överallt.
 
 
Söta och goda!
 
 
Kusin med make i det stora växthuset som nu tjänstgjorde som spatiöst fikarum.
 
 
Världens godaste knäckiga nötmuffins.
 
 
Gubben föredrog äppelkaka med vaniljsås.
 
 
Vacker inspirerande miljö.
 
 
Det här trodde vi först var Knäbäckshusen, men det visade sig var några
fiskehoddor vid stranden.
 
 
Lite rörande skylt. Hoppas den efterlevs.
 
 
Växterna håller sig envist vid liv, trots att stranden urholkas så att rötterna blir synliga.
 
 
Skön promenad mot Stens Huvud.
 
 
Så till Knäbäckshusen. Som flyttats hit (söder om Kivik) från Ravlunda skjutfält på 50-talet.
Trots massiva protester från de boende. Men skjutfältet måste utvidgas enligt kommunen.
 
 
Men fina är de. Verkligt genuina. De flesta verkade dock vara sommarbostäder, Vi såg
inte en levande själ på området. Lite ödsligt. Liksom övergivet...
 
 
Vad döljer dessa hus? Vem bor där? Vad finns att berätta om deras förflutna?
 
 
Finns säkert en spännande historia bakom varje hus...
 
 
...men den förblir förborgad för oss.
 
 
Här i Hedgården bodde i alla fall prästen och hade konfirmationsundervisning.
 
 
Lite mera fakta.
 
 
Nackdelen med att åka till Österlen i slutet av augusti är, att de flesta krogar är stängda
för säsongen. Vi hade tänkt ta en sillamacka i Brantevik, men där var det stängt och
igenbommat. Det blev Kåseberga istället och där finns ju alltid folk. Och öppna krogar.
 
 
Utsikten från vårt bord denna molniga augustidag.
 
 
Promenad sedan upp till Ale Stenar, där dessa wind-flyers alltid håller till. Och en drös
med får.
 
Tack Gunilla och Aulis för trevligt sällskap och god mat!
Vi gör om det nästa sommar!
 
 
 

Sverigeresan nummer 4

Den 10 - 13 augusti (några dagar kortare än tidigare) företog vi vår fjärde Sverigeresa.
Strålande väder . som vanligt - utom några regnstänk på norra Öland. Men där hittade
jag å andra sidan en intressant sten, när jag "kissade buske" bland stenarna mot Östersjön.
Den ligger numera i vårt marina fönster.
 
 
Vårt första fika-stopp blev vid Friseboda strövområde, söder om Åhus. Välskött och...
 
 
...välplanerat...
 
 
...med milsvida sandstränder.
 
 
Mörrumsån var imponerande och kraftfull med sina forsande vattenmassor.
 
 
Här fiskas det lax...
 
 
...och här njuts det av den vilda naturen.
 
 
Så stannade vi till vid det idylliska Bredavik. En lisa för själen. Tyst och vackert.
 
 
Här kan man finna ro...
 
 
...och frid...
 
 
...eller sitta på en stengärdsgård.
 
Väl i Kalmar beställde jag en G&T. Den bästa jag druckit!
 
 
Promenad i Sommarfagra Kalmar (för många bilder på mig!)...
 
 
...och sedan en delikat vegansk middag på gratinerad aubergine mm.
 
 
Gubben valde något icke-vegansk  och var glad ändå.
 
 
Norra delen av Öland nästa. Borgholms slottsruin.
 
 
Ingång till Solliden (som öppnade grindarna klockan 11.00 prick).
 
 
Mysiga små stugor kring slottet och yppig - men synnerligen välskött - växtlighet.
 
 
Vi fikade förstås...
 
 
...och beundrade hortensiornas mångfald och färger.
 
 
Slottet...
 
 
...och Haga-sessornas lekstuga.
 
 
En icke-sessa i slottsparken.
 
 
Tjusigt värre överallt.
 
 
Nya odlingar...
 
 
...och prinsessan Margaretas "rum".
 
 
Rosenträdgården. Inte en vissen blomma i sikte.
 
 
Yppigt blommande, doftande.
 
 
Vi lämnar Solliden och kör längre norrut på Öland. Kargt och vackert. Ungefär här
hittade jag min fina sten.
 
 
Knatade upp för alla trapporna i Långe Erik. Denna utsikt...
 
 
...och denna (men varför tog jag inget kort på fyren utifrån? Hjärnsläpp!)...
 
 
..och denna.
Ser ni min lille gubbe i rött därnere?
 
 
Stämningsbild 1.
 
 
Stämningsbild 2.
 
 
Västervik by night.
Där vi INTE fick vår strömming med potatismos och lingon som
vi längtat efter sedan vi åt den här sist. Men restaurangen hade bytt ägare och serverade
nu dålig italiensk mat.
BESVIKELSE!
 
 
Men staden är ändå pittoresk med sina välhållna små gathus och gränder.
 
 
Nästa dag for vi till Kolmården och den jättelika djurparken där. Den största behållningen var
rovfåglarna och delfinerna. Övriga djur såg lätt deprimerade ut. Det hade nog jag
varit också, om jag blivit betittad sju dagar i veckan. Arma djur!
 
 
Getabock.
 
 
En tiger som drömmer om friheten. Eller så vet den inte om den?
 
 
Vildhundar som leker...
 
 
...och tittar på. Kanske en blyg Hampe-typ?
 
 
Delfinariet. Försökte fånga de otroliga konster som delfinerna visade
upp, men det blev bara suddigt. Gick för snabbt.
 
 
Tre unga delfinskötare som rutinerat dirigerade sina skyddslingar. Imponerande!
 
 
Men det mest imponerande - för min del - var uppvisningen av rovfåglar, som flög tätt
ovanför våra huvuden. Man kände verkligen historiens vingslag!
Och fick mig en lektion i vad mänsklig miljöförstörelse kan göra för fåglarnas överlevnad.
Inte roligt alls.
 
 
Vår största uggla. Hornugglan?
 
 
En stor krabat som flög så nära över mitt huvud att frisyren gick åt pipan.
 
 
Men det var det värt!
 
 
Gorilla. Blasé inför allas blickar.
 
 
Trött tiger. Struntade i mina knackningar på rutan.
 
 
Suddig mård. Eller något.
 
 
Så for vi vidare till vårt favoritställe vid Getå, den idylliska Fredgagården. Man hade
rum med utsikt över den glittrande Bråviken.
Och en G&T i näven.
 
 
Gubben beställdeen toast Skagen. Som jag åt en tredjedel av. Gott!
 
 
Här min vegetariska lasagne med parmesanflagor och balsamvinäger. God!
 
 
Gubben tog en utbankad fläskfilé. För utbankad för att vara riktigt mör.
 
 
Promenad längs Bråviken nästa morgon.
 
 
Vidare till Bergs Slussar. Pedantiskt välskött och med otaliga slussar.
 
 
Storslagen miljö.
 
 
Spångar längs hela kanalen.
 
 
Och vädrets makter var med oss. Skönt promenadstråk.
 
 
Båtar i väntan på slussning.
 
 
Här kommer en...
 
 
...närmare...
 
 
...och närmast.
 
 
En annan båt. Nere på botten...
 
 
...som slussas upp ...
 
 
...och tar sig vidare mot nästa sluss.
 
 
På hemvägen hälsade vi på valparna i Lövestad och hämtade våra egna små älsklingar.
 
 
Fem veckor och oemotståndlig.
 
 
Hemma blommade syrenhortensian.
 
 
Som den skiraste brysselspets.
 
 
Borta bra men hemma bäst. I alla fall på sommaren.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0