Ystad Saltsjöbad Trettonhelgen 2020
En solig Trettondagsafton med hög himmel över gröna fält satte vi kurs mot Ystad, efter att ha lämnat av våra små taxar hos Görel, vår uppfödare, i Lövestad. Hampe visade genast sin annars dolda ledartalang med hög svansföring, medan Ville ängsligt följde varje steg vi tog. Han ville inte vara där - i vanlig ordning. Som ett barn på dagis. Fast det blev nog roligt när husse och matte väl avlägsnat sig. Vi fortsatte vår färd och checkade in på Ystad Saltsjöbad strax efter tre på eftermiddagen. I receptionen sa den vänliga kvinnan att vi uppgraderats till rum med utsikt.
Alltså havsutsikt.
Vädret hade sakta ändrat karaktär med dimmiga skyar, men utsikten var ändå
rogivande denna januarieftermiddag 2020.
Ett trivsamt ombonat rum om man var pygmé.
Vi som inte var det fick samsasom den lilla fria ytan ändå. Värst var det i badrummet, där duschdörren fastnade i golvet och jag fick andas djupt flera gånger, inövad yogateknik, för att inte drabbas av panik. Gubben räddade i vanlig ordning.
Efter att ha installerat oss, det vill säga klivit över och under varandra i det trånga rummet, gick vi på upptäcksfärd i huset som bestod av många hus, många trappor, oändligt antal korridorer, Spa, barer, restauranger, mysrum, relaxrum, behandlingsrum mm. så hamnade vi, något förvirrade, i baren närmast Spat. Vi beställde var sin G&T och slog oss ner i var sin bekväm soffa. Allt var bra tills jag reste mig och upptäckte att jag var våt i baken.
Inte lite heller. På båda sidor.
Äsch tänkte jag, en badgäst som satt sig innan badbyxorna var torra.
Men ju mer det våta torkade, desto brunare blev det..
Kaffe?
Annat?
Det var de enda byxorna jag hade.
Fick lämna in dem i receptionen och gå i badkappa och flipflop när jag inte var iskrudad klänning.
Men varför var vi överhuvudtaget här?
Mina föräldrar hade fixat till det så att jag föddes på trettondagen, så enkelt var det. Och det hade gått 75 år sedan dess. Skulle man fira det eller beklaga det?
Vad är tiden?
Mina föräldrar hade fixat till det så att jag föddes på trettondagen, så enkelt var det. Och det hade gått 75 år sedan dess. Skulle man fira det eller beklaga det?
Vad är tiden?
Ett mänskligt påfund.
En ständig stressfaktor.
En möjlighet till fest.
Vi valde det sistnämnda.
På Gildas.
Något vi aldrig kommer att ångra.
Åttarätters meny med vinpaket.
WOW!
Eftersom jag försöker vara vegetarian och gubben inte, så hade vi olika menyer som synes.
Men båda var supernöjda och oroliga.
Skulle vi orka åtta rätter i rad?
Ser det inte gott ut?
Men det var det, himmelskt lena smaker, bara jag inte stressat i bakhuvudet hur jag skulle orka allt. Tänk om nästa rätt var ännu godare?
Den här såg ju liten och behändig ut.
Puh!
Och god!
Mycket god!
Nya viner avsmakades och dracks hela tiden.
Stressen i bakhuvudet lugnade ner sig efter hand.
Vegetarisk lasagne.
Som jag hade bävat för.
Lät mäktigt. Var super!
Wow så gott!
Vitt vin serverades till denna måltid. Smaklökarna levde rullan..mmm.
Som sagt. Vi tog vinpaketet. Rakt av.
Efterrätten var hemgjord hallonglass med hallonchips och en större mängd mindre småkakor.
Men nu hade jag tappat räkningen på alla rätter.
Befann mig i en högre sfär både själsligen och kroppsligen.
Urschäkta.
På Trettondagen anlände sönerna.
Men då hade jag redan avverkat en blind dansk helkroppsmassör (stark i nyporna men oh så skönt) och en seende fotmassör (började med att droga mig med en trasa indränkt i mentol över ansiktet.)
Var på något sätt redan uppledad och avledad.
Vi tog en drink (!) i våra fina badrockar och spelade ett konstigt spel.
Vad hette det? Får fråga sönerna.
Men Ludde och jag vann med 15 - 1 mot Gubben och Björn.
Björn koncentrerar sig. Det behövdes.
Sedan bar det av till en av de "varma källorna" utomhus.
Vinden var råkall med badbaljan var riktigt het.
Och nej, jag var inte rädd och jag ville inte gå upp.
Ännu en varm källa.
Och nya drinkar.
Sedan badade vi i den stora bassängen inomhus och i en isbassäng (brrr..!)
efter att ha bastat i ångbastu och vanlig bastu.
Helt slut till slut.
Själva födelsedagsfirandet började med att födelsedagsgrisen dansade solo i baren.
Ingen dålig början.
Sönerna och gubben var måttligt roade.
Men drinken var god.
Nåväl.
I stora restaurangen, Port, där vi bokat bord denna kväll, startade vi med champagne.
What else?
Och mera champagne...
Sedan en trerätters meny.
Kändes lite futtigt...med tanke på gårdagen.
Sönerna höll tal, den ena stående, den andra sittande.
Deras ömma moder blev rörd till tårar.
Mest för att de båda, förutom alla superlativer (!), tyckte att de kunde
prata om "allt" med sin mamma och att hon var en stötta vad de än tog sig för.
Man har lyckats.
Någorlunda.
Frångick min veganism för att äta en inbakad languster till förrätt.
Mäktig.
God.
Yngste sonen fick hälften.
Huvudrätten var gratinerade rotfrukter och grönsaker med friterad persilja
Med Gildas meny snurrande i huvudet var det lite av en besvikelse.
Men - vad är väl en god födelsedagsmiddag utan en avslutning
med en knastrig Creme Brüle och en dubbel Espresso.
Ingenting.
Se det var en hejdundrande firande som fortsatte in på småtimmarna.
Tusen tack till Ludvig, Björn och min käre Gubbe!
💗 💖 💓
Kommentarer
Postat av: Nickan
Ja, det var ett hejdundrande firande! Förstår om du var lite trött efter det...😂
Men det bästa var väl talen från Ludde och Björn, där dom talade om hur mycket du betyder för dom. Det är ju det bästa erkännande man kan få som mamma!
Du betyder mycket för mig också!
Massor av kramar!
Storasyster
Postat av: lillasyster
Utan mina söner och min gubbe hade det hejdundrande kalaset varit märkligt. Tomt liksom. Väldigt tomt. Jag hade inte ens åkt dit. Suttit hemma och gnagt på knogarna.
Gillar dig också syrran. Mycket.
kram
Trackback
