Strandrosen

Sensommar i Toscana

 Toscana är förmodligen Italiens mest kända region. På vår resa genom detta sago-

landskap omgavs vi av böljande ängar med knotiga olivträd och frodiga vinodlingar

som dignade av solmogna druvor. Det var skördetid i Toscana.

Vädret var milt och behagligt med enstaka regnskurar men mycket värmande sol.

 

 

Vi flög till Rom den 10 september och därifrån åkte vi med buss till Chianchano, en liten
kurort känt för sina termer, dvs aromatiska och hälsobringande bad.

Här ses gubben med två trevliga reskamrater utanför vårt hotell

Fierenze.

 

Det stod i resebroschyren att hotellet serverade "vällagad italiensk mat" och det var något

vi såg fram emot mycket.

Jag tror ingen i resesällskapet skulle ställa upp på en sådan formulering efter att ha ätit

hotellmiddagarna en veckas tid. 

Maten var allt annat än vällagad, däremot trist och andefattig. Dessutom låg

matsalen i en källarlokal med stengolv och inga dämpande textilier, så volymen, då 38

personer tröstat sig med goda viner i stället, var närmast outhärdlig. 

                                                       

                                                                  *

 

 

 

Andra dagen av vår resa steg vi upp tidigt och begav oss med bussen och chauffören Simone
till medeltidsstaden Siena.

På vägen dit åkte vi förbi fält efter fält med vinodlingar, olivträd, solrosor och majs mm. Överallt stod

välväxta cypresser i givakt och många alléer bestod av vackert gråblågröna olivträd.

 

 

Utsikt från ett (buss)fönster.
Magnifikt med de små byarna/städerna på toppen av bergen.

 

 

Kommer man till Toscana på våren, så grönskar fälten överallt.
Så här på hösten ligger många av jordarna gråbruna och upplöjda. Ändå så vackra.

 

 

Cypresser kantande fälten och ständigt i givakt!

 

 

I Siena mötte oss den livliga och passionerade Siena-guiden Chiara..

 

...på det musselformade torget Piazza del Campo, där rådhuset från slutet av 1200-
talet dominerar.

 

 

Domkyrkan i Siena anses av många vara Italiens vackraste.

 

Siena - medeltidsstaden - med modern biltrafik.

 

 

Pampiga vyer..

 

 

...och smala gränder...

 

 

...där man njuter av att strosa omkring i.

 

 

Ännu en bild på den livfulla Chiara, som brinner för sin stad!

 

 

Domkyrkan underifrån...

 

 

...och snett framifrån. En mäktig byggnad.

 

Rådhuset en sista gång, innan det var dags för...

 

...en delikat trerätters lunch med goda viner och...

 

...gitarrsång från en gatumusikant: "O Sole Mio"...osv.

 

Efterrätt med olika sorters typiska italienska bakverk och söt likör att doppa kakorna i.
Man blev mätt.

 

 

Gatubilder...

 

...med charmiga planteringar, portar och blommor i krukor.

 

 

Det stora torget Piazza del Campo.

 

Något fåraktigt.

 

Betagande vyer på väg tillbaka till vårt hotell i Chianchiano Terme.

 

 

                                                                        *

 

 

 

 

Dag tre besökte vi Umbriens andliga huvudstad Assisi.
Det var här som Franciskus av Assisi grundade munkorden i början av 1200-talet.

Tiggarmunkarna eller gråbröderna fick med tiden stor betydelse för det religiösa

livet i den västliga världen.

Tusentals pilgrimer besöker gråbrödernas stad varje år och kyrkan San Francesco

(bilden) anses tillhöra Italiens största kulturskatter. Den står även med på UNESCO:s

världsarvslista.

 

 

En gråbroder skyndar förbi...

 

..och en gubbe tar sig upp för de många trappstegen.

 

 

San Francesco..

 

 

...och den danskfödde gråbrodern Theodor, som guidade oss med humor, snärtighet och
mycken värme.

 

 

PAX. Står för fred i världen.

 

Vy uppifrån kyrkan.

Det var fler än vi, som besökte Assisi denna dag. Sofia hade kört
upp oss i arla morgonstund (jag steg upp 05.40, har inte hänt på år och dag; bussen

avgick 07.00) för att vi skulle hinna till Assisi före alla andra.

Det gick sådär. Men intressant var det.

 

 

Ännu en bild av vackra San Francesco-kyrkan.

 

 

Även i Assisi fanns spännande smala gränder. Vad fanns runt hörnet?
Måste kolla..

 

 

Men allt klättande i trappor och gränder ger god törst.
Den obligatoriska bilden.

 

 

Hängande trädgårdar...

 

...i närbild.

 

Mera gränder. Kan inte sluta fota...

 

...och här ser man kyrkan i bakgrunden också.

 

 

Assisi, Umbriens andliga huvudstad.

 

Men man behöver mer än andlig spis...

 

...och här är det svårt, för att inte säga omöjligt, att motstå...

 

 

...sötsakssuget!

 

 

På hemvägen från Assisi stannade vi vid en vacker sjö...

 

...och Sofia dukade upp en trevlig överraskning...

 

...åt oss, nämligen vin och delikata mandelkakor!

 

Allting blir vackrare efter några glas vin. Men även utan. Som här.

 

 

                                                                   *

 

 

 

Fjärde dagen var "fri", dvs vi fick göra, vad vi ville...

Och vi ville cykla ut på landet tillsammans med våra vänner!

Vi började med att hämta ut våra 6-växlade cyklar med enbart handbromsar (hu!) och ta

oss upp till Gamla Stan i Chianchiano.

Överallt var det välskött och ansat, som här detta formklippta träd.

 

Fin vy från Gamla Stan!

 

Och gränder (!)..

 

...portar och...

 

...krukväxter.

 

Men nu bar det iväg ut på landet!
På bilden ser det ju lätt och enkelt ut att cykla, men oj vilka uppförs- och utförsbackar

på grusvägar!

Skam till sägandes blev det mest en promenad med cykeln för min del, snarare än att

grensla den,men vackert var det, tyst och lugnt, bara lite fågelkvitter och en och annan

jordbruksmaskin.

 

 

Vi pustade och stönade och tog många små pauser...

 

...men så dök han upp, bonden från den stora vackra gården med kallt vatten och muggar!
Han beskärmade sig över att vi inte hade mountainbikes på dessa kuperade vägar och inte heller

hjälmar eller kepsar mot solen - tror jag att han sa, för han kunde ju inte ett ord engelska.

Men kroppsspråket var desto mer talande!

 

 

                                                                            *

 

 

 

 

Nästa dag bar det iväg till klostret Monte Oliveto Maggiore på slingrande småvägar.
Klostret grundades i början av 1300-talet av den helige Benedictus och blev berömt

1348, då digerdöden härjade och ordensbröderna lämnade klostret för att hjälpa

de pestdrabbade i städerna.

Freskerna i klostret, som bl.a. är målade av stora konstnärer som Luca Signorelli och Il Sodoma, 

berättar om den helige Benedictus liv, en riktig sagohistoria, enligt mitt förmenande.

 

 

Klostret, som tronar i ensamt majestät med min gubbe framför.

 

Vår kunnige guide, benediktinermunken Don Carlos från Guatemala och vår lika
kunnige reseledare Sofia Levander (=SÅ lik Lill Lindfors i tal och gester!).

 

 

Underbar valvgång i klostret...

 

...och här börjar berättelsen om den helige Benedictus liv:

 

För att göra en lång historia kort: Benedictus utsattes för många frestelser, men stod bi.
Han var också en sträng och fodrande herre, så många gånger försökte man förgifta honom

ömsom med vin, ömsom med giftigt bröd.

Men han klarade livhanken varje gång.

Och mirakel utförde han på löpande band!

 

Här tar han en syndare till nåder igen.

 

 

.

Och här har Benedictus tagit hand om två skyddslingar:Mauro och Placido.

 

 

Men mat och dryck måste även en helig man ha...här sitter han och "utstrålar tacksamhet
över påskmaten". Jesus har just uppenbarat sig för en präst i närheten.

 

 

Vi fick även kika in i ordenbrödernas heliga matsal. Men INTE beträda den!

 

Lite andra vackra interiörer...

 

..och härskulle det strax bli bröllop och vår ciceron Don Carlos var inbjuden att över-
vara akten.

Dock inte vi. Tyvärr.

 

 

Så det var bara att traska ut i sensommarvärmen igen och beskåda allt det vackra

kring klostret.

 

 

Denna väg utanför klostret har tusentals pilgrimer vandrat, bl.a. den heliga Birgitta.
Kändes spännande och lite pirrigt att trampa på historisk mark!

 

 

Nya betagande vyer på väg till staden Montalcino på toppen av en klippa.

 

 

Den stora borgen ligger på toppen av klippan.

 

 

Vid den stora borgen i Montalcino fick vi provsmaka några av de lokala vinerna som
produceras här, bl.a den rubinröda Brunellon som görs på Toscanas mest berömda

druva: Sangiovese.

 

 

Det gällde att lyssna uppmärksamt mellan klunkarna...

 

...och mellan de olika vinprovningarna fick vi knapra på små bröd, som smakade
precis ingenting. Men det var ju meningen - att neutralisera smaken i munnen.

 

 

Efteråt hittade vi ett mysigt ställe högt ovanför borgen och åt en god lunch. Och drack

mera vin...
Sedan strosade vi omkring och tittade lite i affärer. Fantasin flödade här och var..

 

 

Farväl Montalcino!

 

 

                                                                 *

 

 

 

Underbara Laura på vingården Fattoria di Fugnano besökte vi följande dag!
Hon brinner verkligen för sitt arbete med att framställa de mest underbara viner!

Vi fick smaka på flera sorters vin, bl.a det berömda vita vinet Vernaccia, Chiant Colli

Senesi och Sangiovese.

Men innan dess fick vi en grundlig genomgång av vintillverkningen från den mogna

druvan till den goda buteljen:

 

 

Genomgången började utanför vingården..

 

...och utanför låg också denna lätt illaluktande massa av vindruvsavfall, som skulle bli
grappa. Grappa ska drickas långsamt med en mörk chokladbit på tungan, fick vi veta.

Och prova också! Gott!

 

 

De rostfria cisternerna där vinet får jäsa vid rätt temperatur och hela tiden kollas...

 

...för att sedan tappas på fat och vidare på buteljer.

 

Gott tilltugg till vinerna!

 

Originell lampa i taket över oss!

 

Mera mat!

Här behövdes ingen lunch efter detta besök!

 

 

Så var det dags för försäljning av vinerna - och många köpte.
Vi nöjde oss med två vinflaskor och en Grappa.

 

 

Denna Vernaccia ska snart drickas väl kyld hemma!

 

Laura och hennes familj bodde verkligen vackert...

 

...i det här huset...

 

...och med den här utsikten.

 

På vägen ner från vingården fann vi ljuvliga persikoträd fyllda med mogna frukter...

 

...och tusentals blåa druvor, fullmogna och väntande på skörd.

 

En och annan gubbe såg man ju också...

 

...och en färgglad blåsorkester.

 

Denna betagande utsikt bli man aldrig mätt på!

 

 

                                                                    *

 

 

 

Så till sista dagen före avfärdsdagen mot Rom och Sverige.
Min favoritstad/by blev den lilla pittoreska Pienza, påvens renässansstad, en riktig

pärla som helt nyligen tagits med på Världsarvslistan.

Förutom en makalös utsikt över frodiga, böljande vinodlingar och mörkgröna cypresser

är staden känd för den goda lagrade fårosten, pecorino.

 

 

Ost, ja. Här inhandlades det massor, både pecorino och parmesan.

 

Massor med delikatesser...

 

...och sedan fanns det kanske skäl att bikta sig i den vackra kyrkan?

 

Men vi föredrog att strosa längs ringmuren i solskenet...

 

...och njuta av den hisnande utsikten...

 

...och charmiga inslag..

 

...fantasifulla konstgallerier..

 

...och prunkande trädgårdar...

 

...med granatäpplen...

 

...och skira blå blommor.

 

Några av oss begav oss sedan ut på en fotvandring längs en vacker stig som ledde
oss in i en närmast djungelliknande skog. Skönt att få sträcka ut före lunchen på

den mysiga lilla krogen!

 

 

På kvällen hade vi bestämt oss för att skippa avskedsmiddagen på hotellet och i stället
äta gott på stan.

Men vi hittade ingen öppen krog, trots att vi vandrade upp och ner i stan...märkligt.

Till slut fann vi en pizzeria i modern tappning och var då rejält hungriga.

Denna degklump blev dock en stor besvikelse...

 

 

...och även denna Irisch Coffee, gjord på vispad mjölk -  men dock whisky - vars bild får

avsluta denna intensiva och upplevelserika vecka i vackra Toscana.

 

Nästa dag åkte vi till Rom och därifrån flög vi hem till ett höstligt Sverige.

 

Arrivederci Italia!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så italienskt, så italienskt! Bergen, vingårdarna, byarna och städerna högst uppe på klipporna, gränderna, tvätten utanför husen - såå mysigt!
Men all faktainformation - du måste ha antecknat?
Tack för en härlig Italientur!
Ses, kram!