Mannen på taket - och lite till
Denna den första varma försommardagen (20 maj) var det dags för min
gubbe att ta sig an murknande vindskivor på vår gäststuga och vår
bod.
Det var ett pill- och knåpgöra med att få bort skivorna, reparera trasigt
tak och försöka böja till plåten, som ska sättas över skivorna.
Här mäts det och funderas bakom gäststugan.
Själv åt jag frukost i lugn och ro, dvs i timmar...
Sedan gick jag runt i vår nyanlagda trädgård (oktober 2011) och fotade
lite nytillskott och annat.
Här en av de två korallkorneller som vi nyligen införskaffat, vi är
väldigt förtjusta i dess knallröda grenar och ser fram emot vintern (!),
när de röda grenarna ska lysa mot den vita snön...
Vår soliga altan i närbild...
....och planteringarna bakom utmed planket. Vi ser här i förgrunden
en flikbladig blodfläder och bakom den ett antal smultronschersminer.
Åh vad jag längtar tills de växer till sig och doftar om sommarkvällarna!
Längtar gör jag också till invigningen av den nyinförskaffade grillen - det kan bli
ganska snart om vädret håller i sig!
En tredje längtan - men lika stor som de andra - är att Bengts tomat-
plantor ska ge rika skördar: solmogna egna tomater - lyxigt!
Lite egna kryddor på köksbänken...
...och fina lyktor för varma sommarkvällar.
Vy av hus och altan med den nyutslagna eken i förgrunden...
...och eken i egen hög person - med sin speciella gulgröna färg.
Vy av huset från andra hållet med våra björkar i förgrunden.
Slutligen en bild av havet denna "underbart strålande försommardag".
Svens begravning
Den 4 maj 2012 begravdes min svåger Sven, som jag
känt i nästan 60 år.
Han kom in i mitt liv, då jag var 8 år och har funnits där till och från
sedan dess.
Han var gift med min syster Eva och när hon gick bort 2008, träffade
han - i sorgegruppen - sin nästa hustru, Yvonne, som han var gift med
väldigt kort tid, innan han gick bort i en svår blodsjukdom.
Jag saknar dig Sven!
Bilden ovan är tagen midsommar 2010, då vi bodde på Falsterbovägen
i Höllviken. Med på bilden - förutom Sven - är min kusinfru Anna.
Yvonnes underbara hjärta till sin man med texten...
Vår bukett med riddarsporrar, brudslöja och vita rosor.
En underbar bukett, helt i vitt från Yvonnes son Adam med fru...
...och en annan vacker blomsteruppsättning från kusinerna i Stockholm.
"Tack för alla glada stunder" skriver Svens vän veterinären från
Djursjukhuset i Hässleholm.
Underbar bukett i gult och vitt....
...och dito i vitt och orange.
Till sist en översiktsbild.
Sven ska vila i Minneslunden vid Stora Hammars kyrka i Höllviken.
Begravningsakten ägde rum i Rängs kyrka, kistan var dekorerad med svenska
flaggan, Svens majorsuniformsmössa, FN-hjälm och en sabel.
Det spelades trumpetsolo, bland annat Skånska Dragonregementets paradmarsch
utöver många vackra psalmer och visor på orgel.
En vacker, personlig och stämningsfull begravning.
Mariannes trädgård..
...måste vara varje trädgårdsälskares dröm.
Här finns allt.
De mest exotiska växter, träd och buskar blandas med hundratals
svenska dito.
Och så har vi det underbara växthuset...
Trädgården är dessutom full av spännande detaljer, speglar, stenar,
lyktor, stenläggningar, krukor och föremål i aluminium/stål/järn/betong.
Allt på ett smakfullt lekfullt sätt.
Jag blir SÅ avis....
Men för att ta det från början: denna något kyliga aprildag for vi till
Kristianstad för att träffa Marianne och bese hennes mångomtalade trädgård.
Vi blev inte besvikna och detta trots att väldigt lite var utslaget - utom
i växthuset förstås.
På bilden: en helt vidunderlig vit kamelia!
Marianne har arbetat med att anlägga sin trädgård i nio år.
Där fanns i stort sett bara en gräsmatta och några lökväxter
(plus ett magnoliaträd) när hon tog över.
Och det gedigna och trägna (och TUNGA) arbetet har gett resultat!
Här står Marianne utanför sitt hus och pratar växter med min gubbe.
Han var förmodligen "sådär" intresserad men desto mer imponerad av
allt arbete hon lagt ner.
Söta springerspanieln Elsa är också med på ett hörn.
Trädgården består av "små rum", genomtänka och vackra.
Här det vita "rummet" med följaktligen bara vitblommande växter.
Stenläggningen i förgrunden har Marianne lagt själv, liksom alla gångar
och diverse stenformationer.
I bakgrunden växthuset.
Nu närmar vi oss växthuset - Marianne och S-G har redan gått in,
eftersom det just nu började hagla och småregna.
Vi blev som sagt hänförda över de makalösa kameliorna i vitt och
rött. De trivs inte inomhus, då de kräver en rätt sval remperatur.
Snart får de komma ut i trädgården, liksom resten av de exotiska växterna.
Mer av den vita kamelian - min favorit - och ett apelsinträd i bak-
grunden.
Men den röda kamelian går ju inte av för hackor den heller!
Palmer, bananträd...
...och ett olivträd trängdes om utrymmet.
Men snart får de sträcka på sig utomhus!
Vår lykta - en present till Mariannes bemärkelsedag- platsade mycket
väl i växthuset.
Här sittet Marianne och äter frukost varje morgon; hon packar sin frukostkorg
i köket och tar med sig den ut till växthuset.
Även lunch och middag intages här för det mesta!
Vilken skön matmiljö!
Vilken kul idé att sätta upp en spegel i trädgården, några vackra
glasflaskor, stenar och lite annat.
Det ger en ny spännande dimension åt trädgården..
På baksidan har Marianne anlagt en "stenträdgård" med lite växter i
baljor och korgar och kungsljus från Höllviken(!).
Här sitter hon gärna och tar ett glas vin på kvällen.
Jag kan mycket väl tänka mig att göra henne sällskap...
Blodplommonträd i knoppning...
...vackra stenpartier och växter i kommande och...
..från en annan synvinkel.
Mitt på stenläggningen på baksidan hittade jag denna lilla gullviva.
Tala om att ha gröna fingrar...
Marianne bjöd också på en superb lunch: trattkantarellsoppa (himmelsk!)
med hembakt bröd och massor av ostar, frukt och svenska tomater.
Och ett litet glas madeira till soppan.
Kaffe och tårta (hembakt förstås) efter.
En härlig dag!
Tack!
Sten, sten, sten...
...varhelst jag såg, jag såg en sten!
Ja, det var verkligen sant - när vi fredagen den 13 april 2012 besökte
Ballast Syds bergtäkt i Södra Sandby, för att hitta några vackra stenar till
vår trädgård därhemma.
Vi fick först ikläda oss hjälmar och reflexvästar, men sedan var det bara att
sätta igång!
Min gubbe kände sig på sin mammas gata - han har sysslat med sten-
krossar mer än sitt halva liv!
Det här lära vara en av de minsta maskinerna - men vi skulle ju inte
ha så stora stenar...
Vi hade fixat ett släp på gubbens bil för stentransporten hem.
Villiga vänliga "stenbrottare" hjälpte oss med urvalet...
Jag blev helt begeistrad av den jättelika bergtäkten - eller stenbrottet,
som jag vill kalla det - så storslagen och välskött!
Här kan man se hur den svarta diabasen liksom rinner som en mörk
flod mellan kvartsiten - helt magiskt!
Den här bergtäkten kommer att fyllas med vatten (= en badsjö) efter
att brytningen är färdig och bli ett rekrationsområde - till glädje för många!
Vilken sympatisk idé!
Jag kilade runt (medan gubbarna letade sten) och fotade täkten från
olika håll - älskar sten!
Ser ni den lilla "sjön"?
Alltid en början...
Här ligger våra utvalda stenar på flaket!
Kan inte se mig mätt på diabasen..
Sista bilden på bergstäkten, nu bar det hemåt!
TACK för att ni ställde upp för oss!
Stenarna tvättades och arrangerades under björkarna - vi får be-
grunda deras placering och kanske puzzla om lite framöver.
Desutom måste vi plantera lite marktäckande växter typ olikfärgade
ormögon och nävor, som vackert kommer att rama in stenarna.
Vi placerade några stenar runt Ullungrönnen - inte för att den behöver
något stöd, mer som dekoration!
Här ska det också fyllas på med blommor/växter.
Fort, fort!!
Men vad begär vi/ni?
Trädgården är ju helt nyanlagd!
Min gubbe och jag
En dag i slutet av mars 2012 kom pressfotografen Gugge Zelander
hem till oss för att fota mig inför ett reportage i Hemmeta Veckotidning.
Reportaget ska handla om vuxenmobbning, något som jag arbetat aktivt
emot sedan 2007, då jag själv drabbades av detta på min arbetsplats.
Gugge ville naturligtvis ha med min gubbe också, som stöttat mig under
denna svåra tid.
Vädret var perfekt med strålande sol och friska vindar - men ack så KALLT!
Eftersom reportaget ska publiceras senare i vår/sommar, skulle bilderna
anpassas till denna årstid.
Jag fick ta av mig jackan mellan varven och min gubbe fick stå med en
reflektor i aluminium, så att ljuset skulle bli sommarlikt på bilderna.
Brrr...
Aluminiumfolien blänkte och jag kisade mot den och vinden...
..inte särskilt behagligt.
Överhuvudtaget att plåtas är rätt obehagligt, ungefär som att gå
till tandläkaren.
Vi blev instruerade att promenera mot kameran,
men det ser smått påklistrat ut...fast bland tallarna blåste
det betydligt mindre - gudskelov!
Upp bland sanddynorna igen - här tycker jag, att jag liknar min syster
Eva upp i dagen...
Promenad på trädäcket ner mot havet - utan jacka...
...och med jacka.
Sedan blev det - tack och lov - några inomhusbilder också...
...ståendes...
...och läsandes en bok.
Undras vilka bilder Gugge och Petra (journalisten) väljer ut för
tidningen?
Vad reportaget/artikeln ska handla om, har Petra och jag samarbetat kring.
Men slutresultatet?
Den som lever får se...
GLAD PÅSK!
Världens coolaste påskherre och påskhare på kärt besök i Skatboet!
Och här sitter vi i Skatboet tillsammans med sönerna Ludvig och
Björn och Björns flickvän Stina och äter påsklunch.
Från en annan vinkel - och jo - påsklunchen smakade bra!
Kuckeliku!
Vår på Näset
Vi har nu varit hemma en månad efter vår vintervistelse i Thailand
Min kära syster och svåger, som passat vårt hus under vår bortavaro,
välkomnade oss med en bukett tulpaner och blåbärsris.
Tulpanerna höll i fem dagar, medan blåbärsriset slog ut och..
...fick små blåröda blåbär efter blomningen.
Vårtecken?
Våra "vinterkrukor" fick snart vårliga tillskott av minipenséer...
...som är tåliga för eventuella frostnätter framöver.
Ullungrönnen som vi planterade i höstas har fått hoppingivande knoppar.
Olvonet, också planterat i höstas liksom allt i vår nyanlagda trädgård,
verkar ha klarat vintern bra.
Och här ser det ut att hända saker - undras vad det är?
Någon sorts buske?
På den dagliga strandpromenaden såg havet så här vårvackert och
inbjudande ut.
Vi letade länge efter backsipporna och till slut fick vi vår belöning!
Så ljuvliga och ulliga!
Svalörten gör sig perfekt mot de gråa stenarna.
Och de små violerna är SÅ dekorativa i vårsolens glans!
En av de fina gamla gårdarna i Kämpinge, som nu öppnat portarna
för konsthantverk och antikt.
Underbar fyrlängad skånegård - synd att det inte var kullerstensbelagd
gårdsplan - då hade jag slagit till direkt!
Den gamla eken mot en blå blå vårhimmel!
Nu återstår bara resten, dvs hela våren och sommaren!
Underbart!
SV C102
Ikväll (25/2) var vi på besök i vår gamla lägenhet på Scandinavian
Village.
Allting var sig likt - men ändå inte.
Kanske för att våra själar var borta?
I vardagsrummet hade de nuvarande ägarna, Caryl och Lennart Swahn,
ändrat lite på tavlornas placering och matbordet hade vänts 90 grader.
I övrigt - som förr utom några små detaljer.
Sovrummet hade fått ge plats åt var sitt arbetsbord åt Lennart och
Caryl.
Våra "damer" hade åkt in i badrummet tillsammans med min målade
"stop-sten".
Caryl (engelsk/amerikanska) och S-G...
...och Lennart och jag.
Trädgården hade blivit mer yppig och igenväxt - men grodorna fanns
kvar!
Vad känner jag?
Ingenting egentligen - Scandinavian Village är ett avslutat kapitel.
Farväl Baan Siri
Den förstenade skogen..
...eller "Classic Forest" besökte vi den sista kvällen i Rayong.
Här ett Mangroweträds rot, balsamerat för eftervärlden.
Denna skog påminner något om djungeln i och
omkring Kambodja/ Anchor; skogen är delvis utdöd, men man har
tagit tillvara träd och växtlighet och gjort en sorts sagoskog av det hela.
Ett gediget och långvarigt arbete ligger bakom alla stenläggningar,
vattenfall, överdådiga planteringar, kanaler, sjöar osv.
Detta ska vara ett BenjaminfikusTRÄD, som man kan se....
...på denna skylt.
Växtligheten var mer än frodig....
...och svarta svanar fanns det gott om!
Det här var en lustigkurre, Tukan hette fågeln, jättestor och med en
svartrandig stjärt. Den gav sig iväg strax efter fotograferingen,
hoppandes jämfota och skrikandes gällt!
S-G beskådar fiskpopulationen, som var omfattande!
Fiskarna slogs om maten, men hade konkurrens från svanarna.
Den här malen gick inte av för hackor: drygt en och en halv meter
lång!
Originella trädstolar typ större fanns överallt.
Toaletterna var också originella och påkostade - men man visste knappt,
var man skulle gå in - själv hamnade jag i en städskrubb.
Till handfatet hittade jag dock till slut, efter omgången i städ-
skrubben.
S-G matade fiskar med oförtröttlig energi...
...men, nej, där var dom där svarta svanarna - igen!
Vi fick en gratis åktur i denna "limousine" för att bese den nyanlagda
resorten - även den påkostad och originell, men oj vad det luktade
mögel i rummen!
Hela området var enormt fuktigt p g a alla sjöar och vattendrag runtikring.
Fantasieggande formationer!
Och bild på sista kvällen med gänget!
Så kul vi haft tillsammans!!!!
Fr. v. Inger, Lasse, jag, S-G, Åke oh Ulla.
Var vi än har ätit, så har vi först beställt (min favoritdrink)
en Marguerita - den här smakade precis, som den skulle!
Mmmm...
Det blev en magisk afton i den förstenade skogen med alla upplysta
träd och en natthimmel full av stjärnor - och maten var jättegod!
Till efterrätt tog vi Crepes Suzettes, som brändes av med sprit vid
bordet.
Mums!
Och så var det Live Music, som jag inte kunde låta bli att gå upp och
dansa till - i den magiska kvällen!
Fiskafänge
Längs kusten utanför Baan Siri, där vi bor nu, fiskas det mycket med nät.
Det är spännande varje gång näten ska vittjas - och tungt jobb är det
också!
Fyra fiskare hjälps åt att dra iland nätet - två ute i havet och två på
land.
De sliter och drar..
...både i vattnet och på land.
Nu närmar sig "säcken"...
..och man kan se de första stackars fiskarna kippa efter vatten...
Det verkar vara mest småfisk i garnet idag - typ sardiner.
Småfisken samlas i en plastbunke och sedan bär det iväg med scooter
längs stranden för snabb försäljning.
Den här krabaten slängde de snabbt åt sidan.
När jag skulle ta i den och kasta den i havet, rusade en fiskare fram och
hindrade mig: den var mycket giftig - bara att ta i!
Men tillbaka till havet kom den...
Fångsten den 21 februari 2012.
Här några större "fula fiskar"...
...och en liten "sjöjungfru"!
Baden här i Baan Siri är nog de skönaste vi upplevt!
Kommer att sakna dem, särskilt morgonbaden, när havet ligger som
en spegel, kristallklart och svalt och stranden fortfarande är
jungfruligt vit.
Underbart!
"Husdjur"
På en av de restauranger i Rayong som vi frekventerar på kvällarna,
har S-G och jag var sitt favoritdjur.
Den här valpen har vunnit min gubbes hjärta....
...medan den här söta katten och jag systerligt delar på räkorna
varje kväll.
Och idag (20 februari 2012) flyttar vi över till Novotel, granne med
Bann Sira!
High Class!
Vår vän ödlan
I BangSaen flyttade en groda in i min sko på altanen - här gör
en ödla sig hemmastadd på liknande sätt.
Den kommer varje gång vi ligger i våra solstolar och flyttar inte
gärna på sig.
Trots att jag rör mig runt om ödlan med min kamera, verkar den
inte stressad...
...utan ger mig bara ett snabbt ögonkast och liksom poserar framför
kameran.
Men till slut fick jag säga till på skarpen - jag behövde skon, då det var
dags för lunch nere på strandrestaurangen.
På vägen hem korsades våra vägar på nytt - ser den inte lite för
närmad ut?
Efter regnet...
...som varat i drygt två dygn (och vräkt ner över 100 mm under
åskknallar och blixtar), lugnade det sig så småningom och vi kunde ta
en skön kvällspromenad på stranden.
Det var ett magiskt ljus, vinden hade mojnat och luften kändes be-
tydligt friskare än före ovädret.
Några fiskare höll på med sina nät...
...det ljusnade i kvällningen...
...och några skolungdomar höll på med obegripiga lekar på stranden.
Själva gick vi hem och laddade för några gin&tonic (tonicen här i
Thailand är hårdvaluta sedan översvämningarna i Bangkok, som dränkte
tonicfabriken - först nu hade vi fått tag på några burkar!) och bjöd in
nya vännerna Lasse och Inger från Sveg till vår lilla bungalow.
Det blev några stycken, innan vi gjorde oss redo för avfärd till
kvällen krogmiddag långt ute i bushen.
Och nästa dag sken solen igen från en klarblå himmel och havet var
så där kristallklart, som man ser i turistbroschyrer!
Baan Siri
Vår första resort ligger två timmars bilresa söderut från BangSaen i
distriktet Rayong - långt ute på landsbygden.
Varför vi bor här och inte på Novotel (grannresorten) beror på, att där
var fullbelagt, när vi ville utöka vår tid härnere.
Men denna resort, BaanSiri är OK, om man inte är för rastlös (som jag),
för då kan det bli ganska seeeegt mellan varven.
När tidvattnet drar sig tillbaka på förmiddagen, blir stranden som en enda
soptipp, som måste rensas dagligen.
Bungalowen är också OK, liten men fräsch, och vi har nära till stranden
och poolerna.
På gräsmattan spelar personalen (killarna) fotboll på eftermiddagarna.
Vi lägger ut våra handdukar i våra solstolar på mornarna (= S-G) och
sedan tar vi en långpromenad längs stranden och begrundrar den bråte,
som spolats i land under natten.
Det har varit soldis alla dagar hitintills och ikväll kom ett häftigt åsk-
väder med ihållande regn ett par timmar.
Men det gör ingenting, bara skönt med lite svalka!
Havet håller en temperatur kring 30 grader, ingen svalka precis, men
salt och skönt ändå.
Det finns en bubbelpool...
...och två större pooler, som jag ibland simmar lite i för att få någon
sorts motion i värmen.
Växtligheten är yppig och blommande...
...med stor variation...
...och starka färger.
Men - vi bor långt ute i buschen och har tack-och lov fått lite tips
från andra gäster om, vart man kan åka för att få lite mat och om-
växling i tillvaron.
Nästa resort blir på måndag och då är det Novotel - en stor fem-
stjärnig resort - som gäller.
På torsdag åker vi tillbaka till BangSaen och sedan är det bara fem dagar
kvar till hemresan - jippi!
