Strandrosen

Marsvinsholms slottsteater

Äntligen kom vi iväg!

Några somrar i rad har vi brutit traditionen att åka till Marsvinsholm i sommarkvällen med

picknic och glatt humör och sett fram emot att se utomhusteatern i Marsvinsholms vackra slottsskog.

Men nu blev det äntligen av!

Denna blåsiga sommareftermiddag for vi iväg med pick och pack för att se "Nysningen", ett antal

mindre pjäser av Neil Simon som bygger på Anton Tjechovs noveller.

"Nysningen" var en av dem.

Fyra skådespelare ( Åsa Forsblad, Claes Åström, Minna Treutiger och Hugo Emretsson) blandade friskt komik och allvar med en aldrig sinande entusiasm -  som var smittande.

Bra platser fick vi också och kunde krypa in i filtar i skydd mot blåsten.

En härlig kväll!

 

 

Vilka var det då som åkte iväg?
Jo kompisarna Louise och Lillemor (här flankerade av mig i slottsparken före föreställningen)

och....

 

 

...syrran och hennes käre make och...

 

 

....min gubbe förstås.

Vi hade med oss ett gott vitt vin, öl, vatten, tunnbrödsrullar med lax, ost och skinka. Lite

tomater, godis och kakor och måltiden var fulländad.

 

 

Sämre kan man ha det!

 

 

Så ringde det i klockan och det var dags att bänka sig.

 

 

Här satt vi bra...

 

 

...fast senare på kvällen såhär!

 

 

Huvudpersonen (?) poserar villigt.

 

 

Sceneriet var uppbyggd så, att skådespelarna hela tiden var på scenen och gjorde sina
rollbyten med ryggen mot oss sittande vid sina sminkbord. De olika scenkläderna

hängde på en klädstång bredvid.

Smidig lösning!

 

 

Den här pjäsen fick mig nästan att kikna av skratt. Om man nu kan det?

Otrolig komik i kroppsspråk och tal!

Stackaren skulle dra ut en värkande tand och tandläkaren var total nybörjare.

Undras vem som var räddast?

 

 

Här en bild från "Nysningen" där generalen får en rejäl nysning i nacken av bakomvarande.
Och så spinner historien vidare...

 

 

Alla fyra samlade. Den nysande har ännu inte fått sitt "utbrott".

 

 

En säng utgjorde en viktig rekvisita. Bland annat i en pjäs om en hustruförförare.

 

Ja, det var mycket att ta in på dessa två och en halvtimme (inklusive paus). så åkte vi

hem i augustiskymningen och solen gjorde tappra försök att tränga igenom moln-

massorna med sina gnistrande ögon.

 

Nästa år blir det av igen! Bergis!

Vilken trevlig beskrivning av kvällen och pjäsen! Nu känns det nästan onödigt för mig att göra ett blogginlägg...
En rolig kväll blev det!
Kram/N