Ludvigs födelsedag 2018

Fösta riktiga höstdagen bjöds vi in på en mysig Tacos-fest på Ludvigs födelsedag i hans nystädade vindsvåning. Städningen var en present från mig (!).
 
 
Min snygge son, 43....
 
 
...med mamma, betydligt äldre...
 
 
Lillebror Björn, min gubbe S-G och Amanda.
 
 
Sötaste Sofia och födelsedagsgrisen.
Till efterrätta fick vi amerikanska pannkakor med glass och hallon. Man gick synnerligen mätt från bordet och vågen var inte nådig dagen efter...
 
Men trevligt var det. Och GOTT!
Grattis Ludvig! <3
 

Björns 40-årsfirande på "hemlig ort".

 
 
 Inför sonen Björns 40-årsdag den 2 juli planerades i hemlighet en resa.
Vi, det vill säga min gubbe och jag, äldste sonen Ludvig och Björns sambo Sofia
konfererade i hemlighet och höll tand för tunga.
Det blev Vilnius i Litauen.
Tyvärr inföll födelsedagen under fotbolls-VM och Sverige höll på att avancera sakta men
säkert, så grabbarna ville väl helst sitta framför tv:n dagarna i ända.
Men ack nej.
Det blev en resa från Copenhagen Airport den 30 juni och hemresa den 3 juli.
Vi började fira omedelbart på flygplatsen. Se bilden.
Björn trodde att bara han och Sofia skulle åka någonstans, men så dök vi andra tre upp som
små gubbar ur lådan.
Häpen blev han.
Eller?
Hade han gissat...?
Men till Vilnius hade han inte räknat ut att han skulle!
 
 
Vi bodde på flådiga Comfort Hotel Rock´n Roll alldeles nära Gamla Stan.
 
 
Fräscht och snyggt och sköna sängar.
Vad kan man mer begära?
Tja, vädret var höstligt med ideliga regnskurar, blåst och kyla.
När man nu vant sig vid 30 grader och strålande sol dagarna i ända, fryser man hiskeligt vid 13 dito...
Men vi höll oss varma med ideliga aktiviteter.
Bara gubben hade det svårt med sneda och ojämna trottoarer och trappor..
 
 
Lite avskuren text, men dessa visdomsord stod över handfatet och kunde läsas från
den sköna duschen mittemot.
 
Väntar fortfarande på nya " damn good things in my life".
 
 
En bland många pampiga kyrkor och katedraler.
Annars var det ganska slitet och medfaret och smutsigt i staden, trots uppfräschning
i vissa områden och enstaka skyskrapor.
Men kyrkorna var imponerande och vackra.
 
 
Till Sveriges Ambassad hittade vi!
 
 
Första kvällen åt vi middag i en källarglugg som katterna i Pelle Svanslös.
Skämt åsido.
Det var en fantastisk, kreativ och helt enkelt underbar krog under marken!
Här nedgången till den underjordiska matsalen med makalöst klinkergolv.
 
 
Och är sitter vi och njuter av god mat och mysigt umgänge.
Herreguuud så tjock jag ser ut!
Trots att jag bara åt en liten firre...nåja, drack en del också.
 
 
Snapsar (som smakade bläää) saknades inte. Men man måste ju smaka på alla.
En kulturell upplevelse.
Eller något.
 
 
Jag tittade mycket på balkongerna på de annars rätt sunkiga husen.
Balkongerna var rikt utsirade och försedda med blommor i överflöd.
 
 
Andra dagen besökte vi KGB-muséet, en fruktansvärd deprimerande upplevelse.
Sovjetunionens skamfläck i Litauen, där tusentals och åter tusentals partisaner
fängslades och avrättades.
Sonen prövar att sitta i vaktlokalen eller "receptionen" (hahaha) som han uttryckte det.
 
 
Själv prövades jag ena sängen i en cell för två.
Föredrog definitivt min mjuka och sköna säng på Rock´n Roll-hotellet.
 
 
En teckning som ett barn ritat efter studiebesök på KGB.
 
 
Och en annan...
 
 
Efter att ha besökt arkebuseringscellen längst ner, där män föstes in och fick ett nackskott,
varefter de skyfflades ut genom en lucka i väggen och lades på hög bland andra avrättade,
var jag inte hungrig alls.
Det var tungt.
Mycket tungt.
 
Men till slut blev det ändå en banankaka med jordgubbar och glass.
 
 
På eftermiddagen åkte (med Uber, privatbiltaxi, suveränt) vi till Benedict Garden, där Sofia
och jag botaniserade bland blommor och blader.
 
 
Sötaste paret!
 
 
Kärlek.
 
 
Men vad fick jag syn på nu?
Jo, högt, högt däruppe på berget låg "The Three Crosses",
Ser du dem?
Den vita figuren i mitten av bilden.
Dit måste jag!
Grabbarna och Sofia hängde på!
 
 
325 branta trappsteg och mycket flås senare, var jag där!
Ludvig tog "genvägen" rakt upp för berget.
Typiskt honom, våghalsen!
 
 
Imponerande på nära håll.
Utom tummen i vänstra hörnet...
 
 
39-åringens sista dag...
 
 
Ett berg med utsikt...
 
 
...åt båda håll.
 
 
Sedan blev det Katedraler igen.
Jag kan icke räkna dem alla.
 
 
Men vackra...
 
 
Mäktigt.
 
 
Björns 40:e födelsedag firades på pompa och ståt.
På Illusionernas Muséum.
Det roligaste muséum jag varit på.
 
Men först uppvaktades Björn på sängen med sång och presenter.
Förstås.
 
 
Vi roade oss kungligt!
 
 
Vackraste ängeln Sofia.
 
 
Vi slog klackarna rejält i taket!
 
 
Och Ludvig dök i toan...
 
 
Festandet har sitt pris...
 
På eftermiddagen hade vi bokat Spa med massage för alla och bassäng och bubbelpool för de som ville. En skön timmes massage i vacker miljö.
 
 
På kvällen bytte vi om till bästa sviden och tog ett glas Bubbel före middagen på
bästa restaurangen.
 
 
Mor och son.
Ett bra teamwork för 40 år sedan!
 
 
Vackert upplagd mat fick vi....
 
 
..och en del åt Ouzo Bucco (f´låt stavningen)
 
Den veganska maten var god, men ack så små portioner!
Skärpning!
 
 
Man fick klämma i sig en rejäl chokladkaka för att bli mätt.
Men vinet flödade och stämningen var toppen!
Ägaren och hans son uppvaktade oss hela kvällen, sprang som beskäftiga höns omkring
oss och ville oss SÅ väl.
Notan var därefter...
 
 
I sena natten for vi hem till hotellet.
Ja, inte födelsedagsgrisen och hans "gäng" förstås.
De gjorde barerna i Vilnius osäkra...till långt in på morgonen.
 
 
Sista dagen promenerade vi (lätt dävna) i stan och såg folkdräktsklädda Vilniusar överallt.
Det pågick en sång- och musikfestival i hela staden.
Vi åt en god lunch innan avfärden till flygplatsen och lyfte precis, när Sverige mötte Schweiz
i åttondelsfinalen i fotboll.
Sönerna var som galna och hela vägen hem försökte de på olika sätt ta del av kampen.
Vid mellanlandningen i Riga hann de se 15 minuter av andra halvlek innan planet mot Köpenhamn lyfte.
Ludvig försökte ta sig in i Cockpit för att höra med piloterna där om hur det gick.
Han blev inte insläppt.
Skickade då in en av flygvärdinnorna som kom ut och gjorde tummen upp.
Jubel i kabinen.
 
Och nu sitter jag här en dag senare med maginfluensa och bagaget fortfarande fast i Riga.
Alla toalettgrejor, kläder och diverse nödvändiga prylar är på vift.
Fortsättning följer.
Kanske.
 
Men resan var mycket lyckad även om gubben min inte mådde så bra.
Nu har dock taxarna kommit hem (men inte bagaget) och han mår betydligt bättre!
 
Tjingelong!
 
 
 
 
 
 
 

 

Midsommar 2018

 Vad är väl en Midsommar utan ombytligt väder? Regn-sol-regn-sol-och så lite blåst på det.
Inte så lite heller.
Vi började firandet inne hos grannarna, barndomsvännerna med traditionell tipspromenad,
kaffe och tårta.
Vid 18-tifden bestämde vi oss för att sitta inne och avnjuta sill och nubbe hos oss i Skatboet.
I år var vi sex personer och tre hundar.
Inte utan mankemang från hundarnas sida, speciellt Ville, som har ett väderkorn som ibland
slår snett...
Nåja.
Vi åt och drack och sjöng och diskuterade politik och andra små begivenheter.
Problem med färdtjänst till Lillemor lade sordin (och ilska) på stämningen. men allt redde upp sig till sist.
 
 
Suddig bild, men inte på grund av snapsar utan på en dålig kamera/fotograf.
 
 
Solveig (mångårig väninna) och jag.
 
 
Gubben och "problemtaxen" Ville...
 
 
Lillemor och ledarhunden Tex. (kastrerad och Ville tror därför att det är en löptik....)
 
 
Midsommartårta.
 
 
Några bilder från trädgården som prunkar trots långvarig torka.
 
 
Djävulsbuskens blommor i närbild. Det är egentligen en röd blodfläder.
 
 
Nävan har brett ut sig.
 
Älskade Ville.
 
 
Älskade Hampus.
                                     God fortsättning på sommaren!  :)
 

Påsken 2018

Mars månad 2018 var den kallaste i kvinnominne!
Snöfall varannan dag, kallt och blåsigt.
Påskafton var inget undantag, även om snön uteblev.
Men vi firade som vanligt med sönerna och Björns sambo Sofia.
Och fick denna underbara påskbukett av dem.
 
 
"Gästerna".
Sönerna med var sin hund.
Björn med Ville, Ludvig med Hampus.
 
 
"Värdfolket"
 
 
Mammas påskduk fick hedersplatsen under den vackra påskbuketten.
 
 
Lite tilltugg.
Till vänster "ägghalvor" a lá avokado med tångrom och vegansk crème fraiche.
Till höger den vanliga sorten.
 
 
Lite mer veganmat: grillade tunnbrödsrullar med kryddig färs, gul lök, tomater, vitlök mm.
Jättegoda!
Och så serverade vi varmrökt lax med potatis och romsås, löksill, hembakat grovbröd och
hembakat fröknäcke.
 
 
En smarrig efterrätt gjord på melonlikör-marinerad frukt :mango, banan,
apelsin, däröver krämig tofuglass och tjock chokladsås.
Åh så gott!
Och så var det helt mitt eget påhitt!
 
Senare på kvällen spelade vi Pictionary och Deckarspelet, där det löstes många
kluriga gåtor ackompanjerade av G&T och mängder med påskgodis.
 
Alltmedan marsmånadens sista timme fortsatte att visa sig från den kyliga sidan. 
 
 

Nyår 2018

Så var det 2018.
Alla bilder tog jag utan blixt, så det blir ett synnerligen sparsmakat urval av de man kunde
skönja något på.
Som vanligt gästades vi av Lindströms och Lillemor från Åkarp med ledarhunden Tex.
 
 
 
Som förrätt denna Nyårsafton serverade vi avokado med löjrom, crème fraiche, rödlök och
hembakat knäckebröd..
 
 
Huvudrätten var varmrökt lax med ett täcke av rostade mandlar, parmesan, rivet citronskal och bladpersilja.
Till det pressad potatis och sallad.
 
 
Efterrätten hann jag inte fota i orört skick. Den hade en snabb och strykande åtgång..:
Citronmarängpaj med vispgrädde.
 
 
En underbar Nyårsbukett av Lindströms, tagen med blixt denna gång.
Dessutom fick jag två burkar med god hemgjord sylt. Inte illa.
 
Så blev klockan tolv och Christer Henriksson läste Nyårsklockorna på Skansen på Tv.
Och det sköts raketer, men bara kring tolvslaget.
En lugn och trevlig Nyårsafton var till ända.
 
 
 

Julen 2017

En blåsig och varm jul 2017 - och lite suddiga bilder eftersom jag inte
vill använda blixten.
Men det blev jul ändå.
Granen barrade från första dagen, trots att det var en Kungsgran.
Den åkte ut redan på juldagen....
 
 
Ludvig kom den denna lilla julgrupp och ryggsäcken full med klappar.
 
 
Och av Sofia och Björn fick vi denna eleganta skapelse.
 
 
Dukat och klart.
Nu väntar vi bara på julmaten!
 
 
Det blev mycket vegansk på julbordet!
Rostad brysselkål med apelsinsås och mandel.
Masserad grönkålssallad med avokado, pumpafrön och granatäpplekärnor.
Fräscht!
 
 
Gubben skär upp bröd och värmer köttbullar. Fixar de olika skinkorna, har lagt in löksill
och gjort Janssons.
Allt som vanligt alltså.
 
 
Fjärde advent sammanföll med julafton.
 
 
Ludvig är hungrig!
 
 
I väntan på julmaten. Sofia. Björn och Ludvig.
Men alla blev till slut mätta och nöjda och kvällen förflöt med julklappsuppackning,
ovanligt bra rim, , frågesport av olika slag och Rappakalja på nattkröken.
Ludvig vann.
 
En välsignad jul!

Sofias 30-årsfest

 Den 2 september var det dags!
Sofia valde att fira sin 30:e födelsedag med en stor fest på Hylliekrokens Golfcenter. Ett
40-tal glada vänner och familjemedlemmar/släktingar kom med glatt humör och dansskorna i beredskap
- som det var tillsagt.
Strålande sol men mest strålade dagens jubilar: söta Sofia.
Färgskalan för kvällen gick i rosa - Sofias favoritfärg.
 
 
Gästerna bänkade sig enligt placeringslistan vid olika bord. Jag hade turen att få
jättetrevliga bordkompisar och vi försökte konversera och utbyta "djupsinnigheter"
trots den höga ljudvolymen. Som konstigt nog stegrades i takt med att innehållet i
flaskor och burkar sjönk.
 
 
Äldste sonen Ludvig var förstås på plats.
Men varför denna min?
Arg?
Irriterad?
Ertappad?
 
 
 
Exet var också med. Förmodligen bilkörande med tanke på innehållet i glaset...
 
 
 
Och så Sofias välklädde sambo (rosa var som sagt färgen denna kväll), yngste sonen Björn.
Den stilige äldre mannen vid sidan är min. Bara min.
 
 
Vilket par! Vilken solnedgång!
 
Maten var bara SÅ delikat! Gick flera rundor och försåg mig av buffén!
Mums!
 
 
Bättre bild på stilige sonen.
 
Tårtan!
Som gjord för bröllop! Det var nästan så att man trodde...
Men den var lika god som den ser ut...tjock vit marsipan, hallonmousse...åh..
 
 
Men inte nöjde jag mig med en rejäl tårtbit. Jag snodde en vegansk cupcake också...däst.
 
 
Jag tyckte att Sofia och Björn gemensamt skulle skära den första biten tårtan som en förövning..
Men de lyssnade inte på det örat...
 
 
Och kvällen gick över i natt.
Vi åkte hem, men de flesta blev kvar och festade till långt in på den mörka septembernatten.
.Kanske de gör det än?
 
 
 

Sverigeresa nummer 6

 
 
 
Sensommar 2017.
Vi startar vår Sverigeresa den 22 augusti för fyra övernattningar i de sydligaste landskapen.
Jag startar också med öroninflammation och hör nästan inget de första två dagarna.
Men vädret är på vår sida och vi anländer till Karlshamn på eftermiddagen dag 1.
Ovan Skurugata utanför Eksjö i Smålands inland.
 
Men för att ta det från början:
 
 
På väg mot Karlshamn mellanlandade vi på Christinehofs Slott (där Carl Piper bor/bodde?)
För att förtära medhavd matsäck. Strax efter att bilden tagits spiller jag ut allt kaffe på den blå filten...
 
 
Ser ni den hotfulla lejonhonan i kaffemönstret?
 
 
Gubben är mera stillsamt lagd. Spiller inte.
 
 
Hotellet i Karlshamn var mysigt och ombonat. Som att kliva in i en lägenhet och låna
värdparets sovrum en natt.
Ägarinnan var en moderlig typ som talade med HÖG RÖST. Förmodligen insåg hon
att jag var döv. Och det var jag ju också.
 
 
Mysiga kvarter...
 
 
...många med burspråk och snickarglädje...ja inte här just...
 
Älskar portar/ytterdörrar!
 
 
 
 
 
 
 
 
Bryggliv i Karlshamn.
 
Utvandrare från Karlshamn.
 
 
Stad med utsikt.
 
Hittade ett underbart fikaställe innan avfärd. Nöjd gubbe.
 
På väg mot Eksjö "våldgästade" vi våra goda vänner från Thailand, som bor i Folsebo
utom på vintern.
Jag inventerade genast deras odlingar och försåg mig med söta jordgubbar och svarta
vinbär. Och fick fläckar på de vita byxorna direkt.
 
 
Två gubbar i det gröna. Åke och S-G.
 
Fina huset i Folsebo. Ullas barndomshem. Renoverat och fräscht!
 

Fika på altanen. Alltid sol när vi är på besök. Ulla och S-G.
Tack för trevliga timmar!
 
 
Är man i Småland kan man inte undvika Glasriket. Det finns överallt!
Och vilken konst!
Här en suddig uggla. Visste inte om man fick fota så jag skyndade mig, då konstnären
vände ryggen till...
 
 
Mera konst. Ingen under ett antal tusenlappar...
 
Ville ha allt!
Köpte en svamp.
 
 
Åh vilket ställe!
Ullinge utanför Eksjö.
 
 
Där vi tillbringade en natt och njöt av utsikt och delikat mat.
Kvällen var magisk.
Men kall.
 
 
Kan det bli mer rofyllt?
 
 
Eksjö stadskärna. En levande idyll.
 
Gamla träkåkar. Väl bevarade.
 
Gubbe. Väl bevarad.
 
 
När mina söner var små åkte vi till Eksjö och till Skuruhatt och Skurugata. Ville uppleva
dem igen. Men gubben valde att avstå, det var i sanning en strapatsrik miljö!
Men helt underbar!
Jag vandrade alldeles själv i denna magiska natur. Hörde trollens mumlande, lågt och dovt. Men så fort jag stannade, tystnade de. Ekorrar dansade och jagade varandra på trädstammarna i yster lek, en uggla hoade. Och trolska andeväsen svepte runt mig som skuggfigurer där nere i den djupa ravinen.
 
 
 
Så till Gamla Linköping. Som är en genuin idyll.
Försätter mig genast tillbaka till 1800-talet. Hör gnisslet av hästkärror, ser torg-
gummor med sina förkläden och korgar, hälsar på bondläppar och fiskmånglare,
slinker in på Snus-Violas kakbod och får mig en smakbit. Och lånar husrum på Hilma Winblads
bed-and-breakfast.
 
 
Utsikt från vårt fönster. Vi bodde i Snus-Violas rum.
Viola var en färgstark kvinna som drev kakboden "Snus-Violas". Förutom kaffe och bullar sålde hon snus i lösvikt.
 
Hilma Winblad, var en stark kvinna som bodde i det här huset med sina fyra barn efter att
hennes man gått bort. Huset kallades "Treportshuset" av förklarliga skäl.
Jag lyckades alltid komma ut eller in genom fel port.
Vi åt frukost tvärs över kullerstenstorget i ett litet kaffehus med tidstypisk inredning.
 
 
Interiör från Snus-Violas rum. Vi sov gott där.
 
Vi gjorde en avstickare till Söderköping och den vackra Göta Kanal som går
genom staden. Det var medeltidsvecka där och det vimlade av löst folk med tidstypiska
kläder. Önskar att det modet kom tillbaka. Färgstarkt och vackert.
 
 
Gubben älskar båtliv och kanaler. Har många minnen sedan barndomen då han och
hans pappa åkte med deras båt längs Göta Kanal många somrar.
 
 
Tur att inte våra taxar var med!
Fyra kaniner drar upp den femte ur Göta Kanal. En struntar i vilket.
 
 
Sista natten tillbringade vi på Talludden i Calle och Teijas nyrenoverade sommarvilla.
 
 
Vilket lyft!
 
Rum med utsikt! Överallt!
 
Värdparet. Ska snart vankas delikat middag!
 
Grannen har får. Kom lunkade i nyfiken flock på kvällen.
 
Vårt krypin. Mysigt!
 
 
Sensommarkväll på Talludden.
Tack för en härlig övernattning. Kommer igen nästa sommar!
 
Snipp, snapp, snut - nu var resan slut
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Björn 39 år

 Efter några dagars intensivt regnande blev det äntligen uppehåll - och sol!
Såklart när yngste sonen fyller år.
Och jordgubbstårta ville han ha!
 
 
Här tar födelsedagsgrisen för sig av tårtan. I bakgrunden kusin Paula, på visit från
Stockholm/Älgö.
 
 
Storebror Ludvig var inte sen att hugga in. I bakgrunden min lille gubbe.
 
 
Söta glada Sofia, Björns sambo.
 
 
Björn provhåller Paulas lilla dotter Nomi. En alldeles förtjusande liten dam.
 
 
Jag vill också hålla. Så underbart med denna lilla tyngd och ljuva doft från ett spädbarn.
Sofia avvaktar.
 
 
Kenneth, Paula med sonen Enzo och dottern Nomi - och födelsedagsgrisen.
 
 
På kvällen blev det enligt tradition grillspett och pinnbröd. solen sken och det var
himmelskt gott och trevligt!
 
 
Grillmästare 1.
 
 
Grillmästare 2/Sheriffen S-G
 
 
Underbar kväll som avslutades med grillade bananer med choklad.
Och så Boccia - förstås.

Marsvinsholm - igen

En sommartradition sedan årtionden tillbaka: Att besöka Marsvinsholms slottspark, förtära medhavd picknick och titta på utomhusteatern i den ljumma sommarkvällen.
I år var den inte ljum.
Kalla vindar blåste närmast orkanstyrka. Åtminstone kändes det så.
Insvepta i jackor och filtar såg vi föreställningen "Pastor Quist", skriven och regisserad av Claes Åström. Föreställningen appellerade på historien om den verklige Pastor Åke Gren, frikyrkopastorn, som kallade homosexuella för samhällets cancersvulster och blev fälld för förtal. Pastor Quist blev frikänd och en massa lustiga förvecklingar ledde så småningom fram till en "happy end".
 
Vi var på genrepet, vilket innebar, att rekvisitan inte var riktigt klar och inte skådespelarna heller. Bara nästan. Sufflösen satt väl insvept intill scenen och följde varje replik med en penna. Replikerna var på vers, underfundiga och roliga sådana. Som det ska vara på ett "lustspel" i sommarnatten.
 
Här på bilden är slutscenen, då "Mikaelas sång" sjöngs så att man nästan fick tårar i ögonen.
 
 
Men vi börjar från början. Picknicken. Ett väl så viktigt moment .
Här yngste sonen Björn med sambon Sofia och min gubbe.
Det åts västerbottenpaj, tunnbrödsrullar med Skagenröra och bönpasta, jordgubbar och melon. vin och öl.
Solen lyste mellan varven och vindarna svepte runt.
 
 
Kenneth, syrran och äldste sonen Ludvig.
Melonen var delikat!
 
 
Ludvig och undertecknad.. Väl påpälsad.
 
 
Gubben. I tankar. Tuggandes.
 
 
Marsvinsholms Slottspark är...
 
 
...helt enkelt...
 
 
...underbar!
 
 
Föreställningen kan börja!
 
 
Vaktmästaren som inte lät byinvånarna lämna byn för det dekadenta livet utanför. Han kunde lätt mutas med sprit...
 
 
Sufflösen, väl påpälsad - och fokuserad.
 
 
Den giftasobenägna flickan...
 
 
...byter kläder med fästmannen. Varför kommer jag inte riktigt ihåg.
Skyller på Rosévinet.
 
 
I pausen hittade vi fler filtar. Här Björn, som en imponerande figur i någon mörk saga.
Eller en förfrusen son.
 
 
Fick sällskap av en synnerligen skum figur, som bara hängde sig på. Hu!
 
 
Så kom den godsinta fen och skrämde bort skummisen.
 
 
Fen i egen hög person. (syrran)
 
 
Vi tog vår tillflykt till det varma inbjudande caféet, där några av oss drack varmt kaffe eller te i pausen.
 
 
Djurälskande son med Marsvinsholmskatt
 
 
Det närmaste sig slutet, mörja moln och åskmuller förebådade oväder.
Obs inte i pjäsen, i verkligheten.
 
Och så fick de varandra flicka fick flicka, pojke fick pojke.
Som det kan vara.
I pjäs och i verklighet.
 
 
.
 
 
 
 

Neapel, Pompeji - och Capri

I denna kupol bodde vi.
Man kan se ingången till hotellet (i barockstil) till vänster på
bilden. Märkligt att bo på ett hotell som ligger inne i en jättegalleria.
Och alldeles för länge.
Jag hade inte tänkt färdigt eller inte tänkt alls. Hör till vanligheterna.
En vecka (22 - 29 oktober) i en storstad som Neapel med synnerligen aggressiv trafik
 snobbiga italienare och hutlösa priser är minst fyra dagar för mycket.
Men vi kämpade oss igenom veckan och den hade sina ljuspunkter.
Vädret var varmt och skönt, sol för det mesta men regn i två dagar.
Utflykter, många långa promenader, muséer, världens vackraste tunnelbana, mysiga trattorior mm.
lättade upp det hela.
Och Asterix på Capri.
 
 
Tåg från Rom, där vi landade med ett serbiskt flygplan (inhyrt av Norwegian), till Neapel
Svindyrt att åka tåg i Italien.
 
 
Till frukost fick vi kakor: pudersockerindränkta gifflar, chokladtårta, mazariner, romdränkta bullar 
och diverse andra små sockerstinna saker.
På eftermiddagen kunde vi frossa (vilket vi inte gjorde) i resterna på en buffé utanför vårt rum.
Mede en och annan tomat. Och småpizzor.
 
 
Till lunch blev det allt som oftast tomat- och mozzarellasallad.
 
 
Vesuvius och jag.
Den förra ödelade staden Pompeji 59 f.Kr. vid ett våldsamt utbrott.
Senaste utbrottet var på 70-talet.
 
 
Promenader blev det en hel del av. Med eller utan paraply. Regn i två dagar.
 
 
Vi hittade en liten närliggande trattoria, där gubben frossade på äkta napolitansk pizza (pizzans
ursprung är just Neapel) och jag på grillade grönsaker.
 
 
På väg in till den utgrävda staden Pompeji. Vi hyrde en privat chaufför som var något talträngd.
Och gärna ville få fler uppdrag från oss. Det fick han inte.
 
 
Jätteskulpturer överallt. Över 2000 år gamla.
 
 
Pompeji började grävas fram på 1700-talet. Det har tagit tid...
 
 
Tänk att få sitta på denna amfiteater och följa skådespelet...
 
 
Gata efter gata. hus efter hus. Enormt område. En hel stad.
 
Det var varmt! 29 grader i skuggan. Som inte fanns.
 
 
Fantasieggande skulpturer. De flesta hade vingar.
Varför?
 
 
Vingar...
 
 
...fallen ängel. Vi matchar varandra. På många sätt.
 
 
Hopsamlade gods.
 
 
Pompeji suger. Dags för lunch!
 
Småbåtshamnen i Napoli. Ett riktigt smultronställe där vi kunde sitta i timmar och studera
båtlivet och ta oss ett glas vin. Eller något.
 
 
Färgglada båtar. Vi kunde fått hyra båt och skeppare för en timme, men båten var för
rankig för min smak...
 
 
Rundtur med buss i Napoli.
 
 
Vårt lilla krypin.
 
 
Se Capri och sedan dö. Eller hur det var. Om det var Neapel, så förstår jag. Man
skulle dö av alla luftföroreningar.
 
 
Fanns en och annan turist på Capri. Och hutlösa priser.
 
 
Men så fanns Asterix, den lille hamnkaptenen. Piggade upp det hela.
 
 
Änglatrumpet...
 
 
...gubbe som också fotar...
 
...vackra slott och herresäten (kom dock inte så långt som till St. Michele, tyvärr)...
 
 
...blommor...
 
...apelsiner...
 
 
...och mera blommor.
 
 
"Hemma" igen i Napoli och världens vackraste tunnelbana: Toledo.
Är benägen att instämma.
Skitsnygg. Fräsch.
 
 
Olika färger, kakel, klinkers och vackra väggmålningar.
 
 
En regnig dag tog vi tunnelbanan till Nationalmuseet, där det fanns konst, glas och
porslin från Pompeji.
Dom kunde dom!
 
 
Över två tusen år gamla dryckeskannor.
 
 
Tunnelbana tillbaka hem.
 
Lunch med jättemozarellaost. Stor som en snöboll.
 
 
Varje eftermiddag vid pass 16.00 stod gubbarna på plats i vår galleria och sjöng
"O Sole Mio" minst tre gånger ( och lite andra smäktande ballader).
Vill aldrig höra den mer. Åt sig in i skallen och snurrade runt där
både dag och natt. Men sjunga kunde de. Rösterna ekade mellan väggarna och de kunde ta
låååååånga toner, så på lungorna var det då inga fel.
 
 
Stängde dörren till badrummet för att njuta av skumbad och ett glas Prossecco.
Men "O Sole Mio" letade sig in ändå...
 
 
Kröp ner under skummet..."O Sole Mio"....hördes ändå!
 
En av många borgar/fort som vi besökte. Blåste storspik.
(varför står jag så ofta med ena benet upp??)
Strandpromenaden. Vår flykt undan den stinkande och aggressiva trafiken.
 
Fortet vi nyss besökte.
 
 
Sista dagen, helt ljuvligt väder....
 
 
...då vi åt vår sista pizza...
 
 
....såg ett sagolikt brudpar...
 
..och ett intressant "konstverk", där älskande par "låste in sin kärlek" med ett hänglås.
 
Kul idé. Eller inte. Jo.
 
Till hotellet och packa. Försenat tåg och flyg.
Men HEM!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ludvig 41 år

 Äldste sonen Ludvig fyllde 41 år den 22 september 2016 och firade dagen hos oss i
Kämpinge. För en gångs skull var den "gamla" familjen samlad, dvs pappa, mamma, lillebror
och storebror. Och lillebrors sambo förstås.
Och förstås bjöds det på helvegansk middag: aubergine- och tomatgryta med råris och vitlöksbröd
och så tårta med hallon/kiwi och lemoncurd mm.
 
 
Grytan och söta Sofia vid middagsbordet.
 
 
Pappa Börje serverar sin "svärdotter".
 
 
Födelsedagstårta till efterrätt. Såklart!
Ludde fick också vad han önskade sig: ett teleskop, en lyxig nackkudde, lite vin och pengar.
En mysig kväll med de närmaste (tyvärr var min gubbe på golfresa)!

Kroatien i september

 En vecka i Kroatien i varma september eller livet som ledarhund. Båda stämmer.
Att åka på semester med en synskadad person kräver tålamod, tålamod och åter tålamod.
Och därtill mer tålamod.
Att ständigt vara steget före och avkoda/registrera gatstenarna framför, lutningen, hinder, trottoarkanter, människor vi möter mm. kräver total uppmärksamhet. Oavbrutet.
Visst - jag har varit med om det många gånger förut. Men inte under åtta dagar i streck.
Tro inte att jag inte känner empati för personer med synskada. Det gör jag. Det är ett förfärligt
handikapp. Det är en tragedi för den som drabbats.
Men att agera ledarhund/ledsagare/detektiv är inte helt lätt det heller. Om än en kort tid. Kan vara krävande
och otacksamt och stressande.
Men allt slutade väl och vi fick en fin vecka på Kroatiens Riviera under en varm septembervecka.
 
Vi inkvarterades på hotell Sirena som låg i utkanten av den lilla byn Podgora. Min väninna ville ha nära till de orter, där hon upplevt så mycket med sin kroatiske sambo under femtio år. Han dog för snart två år sedan och detta var en nostalgiresa för henne.
Tyvärr är inte Kroatien sig likt i och med årens gång och då landet blivit en mycket populär turistort med barer och pizzaställen och krimskrams längs hela kusten.
Men de magnifika vitgråa bergen är sig lika och havet lika kristallklart. Varför det är så kristallklart fick vi veta: bergen är så unga, att stenarna ännu inte förvandlats till sand och därför blir vattnet aldrig grumligt. Utan kristallklart och inbjudande. Trots svårigheter att ta sig i och ur. 
 
Katten på bilden hälsade vi på varje dag på våra promenader. Hen satt där i solen och njöt av livet. Tror jag.
 
Utsikt från vår balkong från ena hållet.
 
 
...och från andra hållet.
 
 
Podgora med bergen i bakgrunden.
 
 
En färgglad detalj på vägen.
 
 
Stranden. Det var dimomhöljda mornar innan solen orkat upp över bergen och lyste
på oss med sin sköna septembervärme. Ibland alltför hett (35 grader i skuggan).
 
 
På väg till Dubrovnik med buss.
 
 
Paus under den tre timmar långa bussresan. Och vi hade stigit upp 06.00, något trötta...
 
 
Dubrovniks gamla del med kastell och höga murar.
 
 
Som sagt. Murar och trappor. Och urgammalt.
 
 
En vacker och antik pelargång.
 
 
Ett antikt apotek. Där man inte fick ta bilder.
 
 
En av Dubrovniks hamnar.
 
 
Vy in mot gamla stadsdelen.
 
 
Pampigt med några år på nacken.
 
 
Nästa dag. Promenad till Tosheppi, där min väninna har många minnen att återuppleva.
 
Men bada måste man! Svalkande och - kristallklart.
 
 
Inbjudande vyer överallt. Kusten gick i vikar och bukter hela tiden.
 
 
På väg att äta middag nere i Podgoras hamn.
 
 
Solnedgång. Överflödig text...
 
 
Lokalbuss till Makkaska, en lite större ort nor om Podgora. Minnen även här.
 
 
Väntan på lunchen....
 
 
....som för min del var grillade getostmackor (Bruschetta) med zucchini och valnötter/fikon.
Och ett glas svalt vitt vin.
 
 
På väg med båt (underförstått) till öarna Varh och Bratts.
 
 
Öar och stränder på vägen..
 
 
Närmar oss Varh...
 
 
Försäljare av inhemska råvaror. Starka viner och doftande honung.
 
 
På båten fick vi lunch: Smaklös makrill och pizzasallad. Och hur mycket vin vi ville.
Och sliwowitch.
 
 
Bratts. Hade trott att de kroatiska öarna skulle vara små och lummiga. Som i Grekland
ungefär. Ack vad jag bedrog mig. Men jag har å andra sidan bara sett två...
 
 
"Hemma" i Podgora igen. Varmt!!
 
 
Betagande vyer. Överallt.
 
 
Och ett intensivt badliv. Tror jag det! Med detta kristallklara vatten!
Vad då upprepning?
 
Det blev många långa promenader till Tosheppi och sköna stunder i skuggan med en kall öl eller
en stark espresso. Och många, många glasstrutar. Har aldrig ätit så god glass!!!
 
Och kvällar med månen som lysande sällskap på balkongen. Lite nötter och vin och choklad.
Prat och livsfrågor och andra väsentligheter i sena timmen.
 
En intensiv vecka. Och lärorik.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kämpinge Open

 Varje sensommar går Kämpinge Open av stapeln, dvs i år var det tolfte gången.
Vad är då Kämpinge Open?
Svårt att förklara. Den enklaste förklaringen är en golftävling.
Vem är då med i denna golftävling?
Stora delar av mina barndomsvänner här i Kämpinge, med undantag av Gunnel och mig.
Och så är min gubbe med förstås.
Varför?
För att det är roligt att göra någonting tillsammans och avsluta på ett trevligt sätt.
Och denna gång blev det en kräftskiva hos oss i Skatboet.
Vi turas om att ha kvällsaktiviteten, om du nu skulle fråga det.
Nöjd?
Tja...
 
 
Matbordet innan "anstormningen"-.
 
 
Fyra paket kräftor gick åt, några ostar, mycket snaps ( den med äpple och kummin var
försvinnande god!) och öl, ett flertal nubbevisor och mandelkaka med äpplen, rostade hasselnötter och glass.
 
 
Festen har börjat...
 
 
...glada miner, god aptit....
 
 
...intressanta samtal (!)...
 
 
...och en gubbe som njuter.
 
 
Roligt och trivsamt var det!
Härligt med gamla vänner - de rostar aldrig!
 

Marsvinsholms slottsteater

Äntligen kom vi iväg!
Några somrar i rad har vi brutit traditionen att åka till Marsvinsholm i sommarkvällen med
picknic och glatt humör och sett fram emot att se utomhusteatern i Marsvinsholms vackra slottsskog.
Men nu blev det äntligen av!
Denna blåsiga sommareftermiddag for vi iväg med pick och pack för att se "Nysningen", ett antal
mindre pjäser av Neil Simon som bygger på Anton Tjechovs noveller.
"Nysningen" var en av dem.
Fyra skådespelare ( Åsa Forsblad, Claes Åström, Minna Treutiger och Hugo Emretsson) blandade friskt komik och allvar med en aldrig sinande entusiasm -  som var smittande.
Bra platser fick vi också och kunde krypa in i filtar i skydd mot blåsten.
En härlig kväll!
 
 
Vilka var det då som åkte iväg?
Jo kompisarna Louise och Lillemor (här flankerade av mig i slottsparken före föreställningen)
och....
 
 
...syrran och hennes käre make och...
 
 
....min gubbe förstås.
Vi hade med oss ett gott vitt vin, öl, vatten, tunnbrödsrullar med lax, ost och skinka. Lite
tomater, godis och kakor och måltiden var fulländad.
 
 
Sämre kan man ha det!
 
 
Så ringde det i klockan och det var dags att bänka sig.
 
 
Här satt vi bra...
 
 
...fast senare på kvällen såhär!
 
 
Huvudpersonen (?) poserar villigt.
 
 
Sceneriet var uppbyggd så, att skådespelarna hela tiden var på scenen och gjorde sina
rollbyten med ryggen mot oss sittande vid sina sminkbord. De olika scenkläderna
hängde på en klädstång bredvid.
Smidig lösning!
 
 
Den här pjäsen fick mig nästan att kikna av skratt. Om man nu kan det?
Otrolig komik i kroppsspråk och tal!
Stackaren skulle dra ut en värkande tand och tandläkaren var total nybörjare.
Undras vem som var räddast?
 
 
Här en bild från "Nysningen" där generalen får en rejäl nysning i nacken av bakomvarande.
Och så spinner historien vidare...
 
 
Alla fyra samlade. Den nysande har ännu inte fått sitt "utbrott".
 
 
En säng utgjorde en viktig rekvisita. Bland annat i en pjäs om en hustruförförare.
 
Ja, det var mycket att ta in på dessa två och en halvtimme (inklusive paus). så åkte vi
hem i augustiskymningen och solen gjorde tappra försök att tränga igenom moln-
massorna med sina gnistrande ögon.
 
Nästa år blir det av igen! Bergis!

Om

Min profilbild

RSS 2.0