Strandrosen

Barcelona 28 januari - 1 februari 2015

Vad säger man om en stad som har allt?

Ingenting? Allting?

En hisnande upptäcktsfärd mellan gammalt och nytt.

Promenader som aldrig tog slut.

Katedraler, mäktiga, överjordiska.

Flamencogitarrist som spelade som en gud.

Tapas, tapas, tapas.

Hotellet högst 45 m från La Ramblia, den stora gågatan genom Barcelona.

Alla dessa trånga gränder och gator, där husen nästan nuddade vid varandra.

Picasso-utställningen som blev en total helomvändning. Vilken konstnär!

Havet, stränderna, den soliga takterrassen på Historiska muséet, där vi drack dyrt årgångsvin.

Pengarna som bara rann i strida strömmar...

 

Ovan en bild av Sagrada Familia. Renovering pågår utanpå, färdigt inuti.

Men vi tar det från början...

 

 

Gubben hade lyckats IGEN.
Ett underbart hotell, Petit Palace, som låg bara någon minuts promenad från den kända

gågatan La Rambla.

Vi befann oss i Katalonien, inte i Spanien. Så mycket stod klart. Katalanerna är kända

för sin idoghet, arbetsamma och flitiga.

 

Flådigt badrum. Supermodern dusch med många rattar...

 

 

...som synes. Men man lärde sig dem efter ett tag.
En annan sak som var bra med hotellet: alldeles tyst. Vårt rum vätte mot en mysig

innergård och en liten trädgård.

 

 

"Vår gata" = La Boquera.

 

 

Första kvällen (ankomstdagen) gick vi upp till Catedral Generalitat.
Magisk i kvällsbelysningen. Hela staden var magisk.

 

 

Tända ljus för nära och kära.

 

 

En annan vinkling på skönheten.

 

 

Stort. Suddigt. Men vackert.

 

 

En innergård med liten vattensamling och ankor och höns (!)

 

 

Att Spanien/Katalonien är ett fotbollsland framgick med önskvärd tydlighet. Överallt.

 

 

Första dagen. Sightseeing. Lejonet och gubben.

 

 

Överallt pampiga statyer. Och gubbar.

 

 

En och annan skuta stötte man också på. Och lustiga sneda hus.

 

 

Men mest av allt gillade jag de trånga gränderna, där husen nästan nuddade vid varandra.
Man ville bara gå in i alla man såg. Vad fanns bakom nästa knut?

 

 

Och kikade man uppåt var det franska fönster och mycket grönt.

 

 

Catedral Generalitat i dagsljus.

 

 

Som ett sandslott. Med många tiggare framför entrén.

 

 

Imponerande höjd och interiör.

 

 

Man blev nästan lite religiös på kuppen.

 

 

Det är något överjordiskt över dessa enorma byggnadsverk. Från anno datstumal.

 

 

 

Triumfbågen på spanska. Förlåt katalanska.

 

 

Tuff kontorsbyggnad. Eller något. Låg vid Place de la Catalanes.

 

 

Sagrada Familia. Renovering pågår utvärtes.

 

 

Som sandslott igen. Avancerat sådant.

 

 

Vackra blyinfattade fönster. Ljuv musik från supermoderna högtalare runt om i kyrkan.

 

 

Jesus i ny upphängning. Skydd mot stekande sol, kanske?

 

 

Vi var hänförda...

 

 

...förlorade...

 

 

...fascinerade...

 

 

..förförda.

 

 

Fick ta igen oss med en kanna Sangria.

 

 

Favorit i repris. Charmiga gränder. Och en gubbe. Som fyllde år.

 

 

Hade planerat födelsedagen med en Picasso-utställning på förmiddagen. Fick inte fota där.
Gjorde det ändå. Utställningen var imponerande. Innan Picasso försvann in i den blå

perioden och sedan blev psykedelisk, målade han som folk. Med folk menar jag typ

Michelangelo, Gaugin m. fl. Helt makalösa målningar.

 

 

Som sagt. Ingen fotografering.
Köpte en målning ( fast inte denna) som födelsedagspresent. Det kan han vara värd.

Gubben.

 

 

 

Vacker utställningslokal. Sparsmakad.

 

 

Fika efter konstutställning. Stod för ruljangsen hela dagen. Övriga dagar stod gubben. För.

 

 

Efter fikat promenad (lång!) till  Parc de la Citadella.

 

 

Storslagen...

 

 

...välskött (ser ut som jag fryser. Det gjorde jag. Lite)...

 

 

...och med en imponerande elefant. Födelsedagsgrisen poserar gärna framför sitt
favoritdjur.

 

 

Konstiga träd. Ska dom se ut så här?

 

 

Eller har dom någon sjukdom? Fläcksjukan?

 

 

Kataloniens parlament.

 

 

Apelsiner i januari.

 

 

Spektakulära byggnader lite varstans.

 

 

Och så stranden. Havet.

 

 

Ännu en spektakulär byggnad. Undras hur rummen är till vänster?

 

 

Gubben slog till med en stor stark. En riktigt stor. Men är man gris så är man.

Födelsedagsgris.

 

 

Lite tapas på det och man är som en ny människa.

 

 

Innan kvällens begivenheter tog vi ett glas champagne på rummet.

 

 

Skål och GRATTIS, Gubbe!

 

 

Underbar middag med bl.a. grillade räkor i vitlök och olja och en massa andra kryddor.

 

 

Min efterrätt...

 

 

...och gubbens. Smaker av whiskey, cognac mm.

 

 

Så till kvällens sista begivenhet: Flamenco-konsert.

 

 

Har jag använt ordet magiskt förut? Här en gång till: vilken magisk gitarrspelare!
Överjordisk. Som så mycket annat här i Barcelona.

 

 

Nästa dag. Långpromenad ner till Historiska muséet. Högst upp en takterrass. Solen
sken från en klarblå vårhimmel. Himmelskt var också vinet jag drack.

 

 

En ytterst behaglig miljö med panoramautsikt över hamnen och lyxbåtarna.

 

 

Här ligger några miljoner. Båtar. Och pengar.

 

 

Bryr mig inte. Njuter av vårsolen.

 

 

Men gubben är nog lite sugen. Som gammal båtmänniska. Inte gammal. Men båtbyggare.

 

 

Hem över stock och sten. Eller...

 

 

Man kan ju inte vara i Spanien. f´låt Katalonien, utan att käka Gaz Paco.

 

Inga fler bilder. Men minnen. För livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VA???? Var det bara EN bild? Jag vill se mer...
Kram/N

Tack, där kom resten! Vilken stad!
Kram/N

Lever vi på samma klot? Helt underbara bilder! Och vilket väder ni hade, man blir liksom lite sjuk när man ser allt. Läckert hotell och många goda drycker ser dom ut att ha. Jag dricker ju aldrig någonsin öl hemma men på semestern, precis när man kommit fram och slängt in resväskan på rummet, då vill jag ha en kall öl! Och det ser så gott ut! Nu vill jag ut och resa! Fantastiskt fint reportage!
Kram
Aggie