Skottland /Edinburgh

 
 
 
Varför åker man till Skottland överhuvudtaget?
Regn 365 dagar om året. Dimma. Kallt. Grått.
Jag vet inte.
Har kanske lockats av de magiska hedarna, dimomhöljda och mystiska.
Där Sherlock Holmes jagar vidriga monster och möter jättelika raggiga hundar ("Baskevilles hund"). Ute på heden.
I mörker. I dimma. I regn.
Och sedan sitter vid eldstaden, blossande på sin pipa, och slipar på den perfekta upplösningen.
Dit ville jag.
Blev det så?
Tja. Kanske.
 
Vi åkte till Edinburgh den 1 april och blev kvar i fem dagar. Fast inte hela tiden i Edinburgh förstås.
 
Bilden föreställer en del av utsikten (tänk att träd ändå blommar i denna fuktiga och kalla miljö?) från vårt hotellrum på sjätte våningen. Hotellet heter Motel One.
 
 
Här en annan del av utsikten från hotellrumsfönstret. En mäktig byggnad som numera
tjänstgör som hotell. Jag hade hoppats på något mera upphöjt..ädelt.
 
Man ser taken på järnvägsområdet framför.
 
 
Mat måste man ha även i Edinburgh. Så vi trotsade stormen första kvällen och hamnade
på en av hundratals krogar i Gamla Stan, där vi bodde. Denna restaurang/pub hette
Filling Station och det var precis vad den gjorde. Fyllde oss med ångande varm mat.
 
 
Och så här gla och go blev gubben.
 
 
Kvällsbelysning över det som numera är hotell, men som jag vill ha till något mera
upphöjt och ädelt. Sagt det förut? Nåja.
 
 
Nästa dag. Faktiskt inte regn på morgon och förmiddag. Vilken flax!
Den här byggnaden trodde jag var en katedral. Typ. Men den tillhörde universitetet.
Månne någon tentat inne i denna mäktig byggnad.
I övrigt kan sägas, att nästan alla byggnader var sotiga och rejält smutsiga. Och gråa/omålade.
Men vackra.
 
 
Fast det här såg rätt trevligt ut - eller hur? Så NÄSTAN alla stenbyggnader var sotiga.
Och smutsiga. Och omålade.
 
 
Slottet i Edinburgh. Pampigt och väldigt välskött. Men sotigt...och ..
 
 
Vy över staden från Slottsmuren.
 
 
Vy över kvinna med kanon.
 
 
En blek säckpipsblåsande skotte med en påpälsad (inte lika blek) kvinna.
 
 
Lunchen intogs på en liten mysig italiensk pub, som snabbt blev en
favorit. Både för den goda maten, den vänliga serveringspersonalen och för
de flödande sköna tonerna från Frank Sinatra, Dean Martin och Ella.
I högtalarna.
Kolla husen mittemot: runda och med utbuktningar lite här och där.
 
 
Maten ja. Utsökt. Här en pasta med ljuvliga starka smaker av chili, parmesan och broccoli mm.
Gubben tog pasta a lá Beuf Bourguignonne.
 
 
Roliga bilar. Gubben på bilden gasade på motorn i nästa ögonblick. Så man (=jag)
hoppade en och en halv meter.
 
 
Säckblåsande ung man. Var framme och gav några slantar i mössan. Trots att jag inte
gillade "musiken".
 
 
Brudpar. Vi snubblade över flera.
 
 
Kvällsyoga. Har aldrig skadat någon. Tror jag.
 
 
Tredje dagen: heldagsutflykt med Highland Tours. Vår utflykt hette West Highland Lochs,
Mountains and Castles.
Och det var det också. I mer än tio timmar färdades vi  i vår buss bland berg, vidsträckta hedar (precis som jag
föreställt mig dem), slott och herresäten
Och fick oss en stor dos skotsk historia till livs. Och skotsk musik. På högsta volym.
 Detta slott (obebott, mer som en välhållen ruin) hette Stirling Castle. Ruggigt kallt både ute och inne.
 
 
Tänk om den här "vedkorgen" varit fylld med sitt ändamål. Och flammande het...
 
 
I Stora Salen träffade jag på slottsherren. Eller...?
 
 
Stirling Castles glansdagar är nog förbi. För alltid. Ruggigt ställe.
 
 
Highland cow. Fryser inte åtminstone.
 
 
Och här är Ville. Nej, nej, inte Ville. Fast samma färg.
 
 
Ut på hedarna. De dimomhöljda.
 
 
Lite slott här och där.
 
 
Mäktiga vyer.
 
 
Här är jag. Var är du, Sherlock?
 
 
"The most iconic Castles in Scotland, Kilchurn Castle, nestling on the banks of Beautiful
Loch Awe and stunningly framed by the surrounding mountains."
 
Här vid eldstaden tillbringade vi den mesta tiden. När vi inte hastade runt i salongerna.
Trevlig guidning ingick.
 
 
Interiör. Här bor en hertigfamilj : hertigen, hertiginnan, och de tre hertigbarnen. Mötte
förresten hertigen ute i slottsparken. Men bara som hastigast. På ryggen.
 
 
Exteriör från slottsparken. Som jag knatade runt i. Och mötte hertigen. På ryggen.
 
 
Inte hertigen. Gubben. På ryggen.
 
 
Hur skulle slottet ta sig ut i en annan färg? Kanske inte lika mäktigt ruvande?
 
 
Jättefuror. Och påskliljor till förbannelse.
 
 
Utslagna rhododendron. I detta väder.
 
 
Nämnde jag påskliljorna? Lika ymnigt förekommande som fåren.
 
 
Highland. Med dimma. Men utan Sherlock.
 
 
Här blåste det nare. Dubbelnare.
 
 
"For me and my true love will never meet again, om the bonny, bonny banks of Loch Lomond".
 
 
Här var det, som de aldrig möttes igen. Stackarna.
 
 
Den lilla byn Luss vid Loch Lomond.
Har folk ingen fantasi, när det gäller trädgårdsväxter?
 
 
Kan berätta att förutom påskliljor, så fanns i trädgårdarna ett otal antal trädgårdstomtar
och deras släktingar.
 
 
På hemvägen stannade vi för att beundra en bro under uppbyggnad. Där ska bara gå
tung trafik. Synd på så rara ärtor.
 
 
Gamla bron. Som tar övrig trafik. Snygg även den.
 
 
Dags att käka. Igen. Ska vi ta Gurkha eller Gurka?
 
 
Nä, vi tog Filling Station igen. Dumt nog. För cheesecaken till efterrätt var inget vidare.
Men jordnötsglassen var smaskens!
 
 
Fjärde dagen. Det regnade.
Men vi besökte världens vackraste och mest innehållsrika museum: The Royal Schottisch Muséum.
En dröm i rymd och skönhet. Och så pedagogiskt. Lärorikt. Spännande.
 
 
Många våningar att äntra. Många avdelningar att begapa allt inom teknik, vetenskap,
natur, kultur och skönhet.
Från världens alla hörn. Och helt gratis.
 
 
Flodhästar dinglande i taket tillsammans med delfiner och hajar. Skelett och påklädda
djur på marken.
 
 
Man var inte ensam på muséet precis.
 
 
En cappucino sitter alltid bra.
 
 
Eftermiddagen tillbringade vi på ett annat museum, där det företrädelsevis eller helt
och hållet fanns hundratals porträtt av kända skottar. Vi kände igen två: Winston Churchill  och
Drottningmodern. Som blev 102 år.
 
 
Gubben hade nog varit på intressantare ställen. Men han genomled en timme. Drygt.
 
 
På hemvägen mötte vi en mås. På ett biltak. Han värmde nog fötterna i regnet.
 
 
Stilig mås. Fotogenique.
 
 
Vad är nu detta?
Ett felval skulle jag vilja säga, Av pub. Vi gick i regnet med ett stort lånat paraply från
hotellet och tog första bästa matställe. Frös. Det blev Ecco Vino.
Trist sylta. Trist personal.
Ännu tristare mat. Det här ska föreställa krabba med avokado. Under växtligheten.
 
 
Nästa dags lunch på flygplatsen var desto godare. Och dyrare. Chablis i glasen och en
ljuvlig och fräsch kräftsallad.
 
Hur var resan?
Åjovars.
Hedarna uppfyllde förväntningarna. slotten likaså. Folket,
nästan alla vi kom i kontakt med var jättetrevliga och bjöd på sig själva.
Hotellet var fräscht, sängarna sköna, frukosten berömlig.
Staden Edinburgh: massvis med charm och gamla anrika byggnader.
 
Återstår vädret: stackars, stackars skottar.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Monica Lindström

Oj, oj, oj! Skottland verkar vara så som man föreställt sig det! Fast jag hade inte tänkt så mycket på vädret...
Som jag diktade för 10 år sedan:

Till böljande kullar med ljung,
till vindlande vägar och slott,
där whiskydoften står tung,
till Skottland min längtan stått!
Där meter ratas för yard,
där gäller väl mitt Master card?

(Sparbanken Finns tävling, som jag VANN!!!)
Men det var ganska likt verkligheten, eller hur?
Kram och tack för att du visade er resa!
Kram, N

2016-04-07 @ 13:56:49
URL: http://tjernhus.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0