Ludvig 41 år
Äldste sonen Ludvig fyllde 41 år den 22 september 2016 och firade dagen hos oss i
Kämpinge. För en gångs skull var den "gamla" familjen samlad, dvs pappa, mamma, lillebror
och storebror. Och lillebrors sambo förstås.
Och förstås bjöds det på helvegansk middag: aubergine- och tomatgryta med råris och vitlöksbröd
och så tårta med hallon/kiwi och lemoncurd mm.
Grytan och söta Sofia vid middagsbordet.
Pappa Börje serverar sin "svärdotter".
Födelsedagstårta till efterrätt. Såklart!
Ludde fick också vad han önskade sig: ett teleskop, en lyxig nackkudde, lite vin och pengar.
En mysig kväll med de närmaste (tyvärr var min gubbe på golfresa)!
Kroatien i september
En vecka i Kroatien i varma september eller livet som ledarhund. Båda stämmer.
Att åka på semester med en synskadad person kräver tålamod, tålamod och åter tålamod.
Och därtill mer tålamod.
Att ständigt vara steget före och avkoda/registrera gatstenarna framför, lutningen, hinder, trottoarkanter, människor vi möter mm. kräver total uppmärksamhet. Oavbrutet.
Visst - jag har varit med om det många gånger förut. Men inte under åtta dagar i streck.
Tro inte att jag inte känner empati för personer med synskada. Det gör jag. Det är ett förfärligt
handikapp. Det är en tragedi för den som drabbats.
Men att agera ledarhund/ledsagare/detektiv är inte helt lätt det heller. Om än en kort tid. Kan vara krävande
och otacksamt och stressande.
Men allt slutade väl och vi fick en fin vecka på Kroatiens Riviera under en varm septembervecka.
Vi inkvarterades på hotell Sirena som låg i utkanten av den lilla byn Podgora. Min väninna ville ha nära till de orter, där hon upplevt så mycket med sin kroatiske sambo under femtio år. Han dog för snart två år sedan och detta var en nostalgiresa för henne.
Tyvärr är inte Kroatien sig likt i och med årens gång och då landet blivit en mycket populär turistort med barer och pizzaställen och krimskrams längs hela kusten.
Men de magnifika vitgråa bergen är sig lika och havet lika kristallklart. Varför det är så kristallklart fick vi veta: bergen är så unga, att stenarna ännu inte förvandlats till sand och därför blir vattnet aldrig grumligt. Utan kristallklart och inbjudande. Trots svårigheter att ta sig i och ur.
Katten på bilden hälsade vi på varje dag på våra promenader. Hen satt där i solen och njöt av livet. Tror jag.
Utsikt från vår balkong från ena hållet.
...och från andra hållet.
Podgora med bergen i bakgrunden.
En färgglad detalj på vägen.
Stranden. Det var dimomhöljda mornar innan solen orkat upp över bergen och lyste
på oss med sin sköna septembervärme. Ibland alltför hett (35 grader i skuggan).
på oss med sin sköna septembervärme. Ibland alltför hett (35 grader i skuggan).
På väg till Dubrovnik med buss.
Paus under den tre timmar långa bussresan. Och vi hade stigit upp 06.00, något trötta...
Dubrovniks gamla del med kastell och höga murar.
Som sagt. Murar och trappor. Och urgammalt.
En vacker och antik pelargång.
Ett antikt apotek. Där man inte fick ta bilder.
En av Dubrovniks hamnar.
Vy in mot gamla stadsdelen.
Pampigt med några år på nacken.
Nästa dag. Promenad till Tosheppi, där min väninna har många minnen att återuppleva.
Men bada måste man! Svalkande och - kristallklart.
Inbjudande vyer överallt. Kusten gick i vikar och bukter hela tiden.
På väg att äta middag nere i Podgoras hamn.
Solnedgång. Överflödig text...
Lokalbuss till Makkaska, en lite större ort nor om Podgora. Minnen även här.
Väntan på lunchen....
....som för min del var grillade getostmackor (Bruschetta) med zucchini och valnötter/fikon.
Och ett glas svalt vitt vin.
På väg med båt (underförstått) till öarna Varh och Bratts.
Öar och stränder på vägen..
Närmar oss Varh...
Försäljare av inhemska råvaror. Starka viner och doftande honung.
På båten fick vi lunch: Smaklös makrill och pizzasallad. Och hur mycket vin vi ville.
Och sliwowitch.
Och sliwowitch.
Bratts. Hade trott att de kroatiska öarna skulle vara små och lummiga. Som i Grekland
ungefär. Ack vad jag bedrog mig. Men jag har å andra sidan bara sett två...
ungefär. Ack vad jag bedrog mig. Men jag har å andra sidan bara sett två...
"Hemma" i Podgora igen. Varmt!!
Betagande vyer. Överallt.
Och ett intensivt badliv. Tror jag det! Med detta kristallklara vatten!
Vad då upprepning?
Vad då upprepning?
Det blev många långa promenader till Tosheppi och sköna stunder i skuggan med en kall öl eller
en stark espresso. Och många, många glasstrutar. Har aldrig ätit så god glass!!!
Och kvällar med månen som lysande sällskap på balkongen. Lite nötter och vin och choklad.
Prat och livsfrågor och andra väsentligheter i sena timmen.
En intensiv vecka. Och lärorik.
