Strandrosen

Idag, den 6 juni 2012, Sveriges Nationaldag, gjorde vi en sommarutflykt
till Österlen -  och Ludvig, min äldste son, hängde på.


Vår första anhalt blev Kåseberga och Ale stenar. 
Vädret var soligt men ganska så kyligt för att vara i juni, c:a 13-14 grader varmt.




Det verkade dock vara precis rätt vind och temperatur för de många
ballong/segelflygarna, som i flockar seglade ut över hav och ängar.




Ludvig bjöd på jättegod glass och styrkta av denna knatade vi sedan
uppför branten till Ale Stenar, den mäktiga skeppssättningen på Kåseberga-
åsens krön. 

"Där kusten stupar mellan hav och himmel,
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet vad minnesmärket menar".

Så diktar poeten Anders Österling och det är alltså
fortfarande en gåta, vad Ale stenar egentligen är.
Det har emellertid visat sig genom s.k. C14-analyser,
att skeppet byggdes under vikingatiden.

Många teorier har stötts och blötts genom åren,
Vilka riter utfördes, var det ett gammalt tempel
eller helgedom?
Ett ljusskepp som förkunnade vinter- och sommartid?

Bara Östersjön vet.




Mäktigt är det dock, historiens vingslag kan man höra....




...och stenarna inbjuder till många fantasier och drömmar.




Vacket, ändlöst vackert med ängarna och havet, stenarna som stått
där i många, många hundra år.




Och så dessa färgglada ballongflygare över havet...




På en sådan sakral plats finns naturligtvis några sävliga, njutningsfullt
betande kor...




...som Ludvig blev mycket intresserad av - och vice versa.




Den här kvigan blev väldigt intresserad av min kamera - trodde
förstås att jag hade något smaskigt att bjuda på!




I brist på kameran nosade hon försiktigt på Ludvigs grässtrån...




...men båda två var något reserverade i kontakten.




En sista översiktsbild - Kåseberga påminner mycket om Backåkra,
det vackraste stället på jorden, enligt mig.
Dag Hammaskiöld delade säkert denna åsikt.




Vi for vidare längs kusten till Skillinge och vidare till Brantevik, där
vi hade sett fram emot att få äta den berömda Brantevikssillen till lunch,
med nypotatis och en kall öl.
Mmmm, det vattnades redan i våra munnar...

Munnarna torkade dock snabbt till, då vi upptäckte, att Hamnkrogen
ännu inte öppnat för säsongen!
OSIS!

Vi fick med hungriga magar fara vidare till Simrikshamn, där vi hittade
ett mysigt ställe nere vid vattnet och där Ludvig och jag "frossade" på veganska
delikatesser.

Här en förrätt i väntan på "delikatesserna": kryddad rabarber, lime,
morotspuré, chips på jordärtkocka mm.




"Frossade" gjorde vi dock inte, det var en snålt tilltagen lunch, men
tack vare nypotatis och bröd till, kunde vi mätta våra magar.

Här har kocken lagt upp fint tillagad morot, purjulök, sparris, morotspuré och kik-
ärter kokta i äppeljuice mm.




S-G frossade dock ordentligt med en väl tilltagen grov macka med sill,
gravlaxsås, dill, gräslök och creme fraiche mm.




Hmm - vart tog vinden vägen?
Skulle ju fota en fladdrande flagga som avslutning denna Sveriges
Nationaldag...

Nåja, en flagga är alltid en flagga - Grattis Sverige!