Den lille vaktposten i Almerimar
Vi behöver inte vara rädda för. att någon obemärkt ska kila förbi nere på vår gata
i Almerimar. Allra helst om det är en hund.
Hampe vaktar.
Här är en som är på bettet!
Var det inte en som smet ut från en port därnere?
Bäst att morra lite...man sviker ju inte sin plikt.
Mattes axel ger lite bättre sikt. Alla metoder måste utnyttjas!
Hon ställer dock inte alltid upp. Får göra det bästa av situationen ändå
Från det ena till det andra: häromdagen köpte vi ett antal kronärtskockor (gockor?) och
åt dem till middag med lite salt och mycket smör till. Vitt vin förstås. Gott!
åt dem till middag med lite salt och mycket smör till. Vitt vin förstås. Gott!
GOD var också den frasiga ostpajen som vi fick som tapas igår - på vårt stamställe.
Från det ena till det andra: på Hampes park finns en liten damm med
akavariefiskar, såvitt jag kan se. Lever där året runt.
akavariefiskar, såvitt jag kan se. Lever där året runt.
Just nu är det lördagseftermiddag och jag dricker en kyld cava till bloggandet.
Solen skiner därute och livet känns rätt OK .
...denna underbart strålande försommardag
Efter dagar och nätter ac styv kuling/storm,vaknade vi igår till en ljuvlig försommardag
med sol och svag vind. Vi åt frukost på vår balkong, promenerade sedan runt kajerna,
där detta gräsandpar simmade lugnt ovanför fiskarna...
...som undrade, om vi inte hade några brödbitar till dem. Det hade vi inte, tyvärr.
Framemot lunch gick vi bort till vårt favorit-tapas-ställe,där man får valfri tapas, om man
beställer en öl. Och så vatten till Hampe ingår förstås.
beställer en öl. Och så vatten till Hampe ingår förstås.
Hampe trivs i solen. Det gör hans matte också.
Min favorit-tapas är friterade crabsticks. Gott med oliver och en kall öl.
Sedan tog vi en strandpromenad. Skönt för Hampe att få springa fritt, som han är van vid
hemifrån.
hemifrån.
Båtarna längs kajerna hade slutat klaga och tjuta, nu är vinden mojnat - om än
tillfälligt.
tillfälligt.
Dags att bege sig hemåt, men vad är det där....?
En båt som heter som min kära syster!
Måste förevigas.
Förstås.
I förrgår - styv kuling - körde vi till den vackra staden Almeria, ungefär tre mil från
Almerimar.
Almerimar.
Vägen dit var hisnande vacker..
...och himmel och hav så oskyldigt blåa.
Almeria var en intressant stad, många mysiga kvarter och byggnader, men vinden var
kall och det var svårt att gå med Hampei den trafikerade staden. Kanske vi åker dit
igen, när vädret är mer "uteserveringsmöjligt".
Varannandagsväder
Sannerligen!
Vilket konstigt väder vi har här i södra Andalusien. Kanske typiskt för februari månad,
Vem vet?
I förrgår kom stormen in över oss, med kastbyar upp emot 25 sekundmeter, medel
havet stormade, båtarna fastnade med sina master i varandra, träd välte mm.
Med fara för livet måste vi ändå ut med Hampe, väl förankrad i kopplet - annars hade han flugit
sin väg!
Hu vad otäckt!
Vi försökte oss på en liten bilfärd upp i bergen, men fastnade bland de kilometerlånga plasttälten.
Hela omgivningen var en enda sandrök, så vi fick sätta på GPS:n för att hitta hem.
Som tur var, hade vi mat hemma, slapp gå ut och äta på kvällen. Hade ändå inte lönat sig, allt
var stängt.
Vägen upp till den sandstormsomgärdade bergsbyn Beijra, som vi aldrig fick se. Har
dock varit där förut, när vi skulle hämta "källvatten".
dock varit där förut, när vi skulle hämta "källvatten".
Vågorna slog över piren och långt in över land.
Nästa dag - igår - vaknade vi till en klarblå himmel, sol och vindstilla.
Som om det aldrig hänt. Det som hände dagen innan.
Som om det aldrig hänt. Det som hände dagen innan.
Frukost på balkongen, promenad med Hampe längs havet och sedan utflykt med
vännerna Maya och Jörgen till grannstaden Roquetas dela Mare.
vännerna Maya och Jörgen till grannstaden Roquetas dela Mare.
En mycket mer turistifierad stad än Almerimar, så gott som folktom i februari,
men med ett otal antal flådiga hotell med solceller och hela baletten.
Bougainvillan blommade i ödsliga radhusträdgårdar i vntan på sina ägare...
...och lika ödslig - och vägkrattad - var stranden i Roquetas dela Mare.
Jörgen påstår, att den är proppfull med soldyrkande turister under
Jörgen påstår, att den är proppfull med soldyrkande turister under
sommarmånaderna. Fan tro´t.
I alla fall föredrar jag Almerimar, där träffade jag sammanlagt fyra personer
idag på mina två blåsiga promenader med Hampe. Och två gräsänder.
Inte illa.
Medan S-G kämpar med golfen och blåsten på golfbanan.
Strandpromenad och lite annat
Efter gårdagens bottennapp med styv kuling och isiga vindar, kunde vi idag njuta av
en lite mildare bris och sol. Efter frukost tog vi en promenad bort mot stranden.
Man passerar ett antal kanaler med lyxbåtar, tomma på besättning, väntande på sommarens
fröjder och seglingar.
En påpälsad madame med hund.
I bakgrunden Sierra Nevada med sina snöklädda toppar.
Mäktig bergskedja.
Karg och stenig natur. Men här och var lyser små färgglada blommor upp det gråa.
Vet inte namnet på dessa små envetna och uthålliga små blommor.
Men dessa verkar bekanta. Brukar ha dem i krukor på min altan hemma. Afrikanska
prästkragar eller något liknande.
prästkragar eller något liknande.
Försöker zooma in Sierra Nevada. Gåtfull. Lockande.
Men Hampe bekymrar sig inte över gåtfulla berg. Han springer som en glad lax - jag
menar tax - mellan matte och husse på muren mot stranden.
menar tax - mellan matte och husse på muren mot stranden.
Dags att dra hemåt. Till förmiddagskaffet på balkongen.
Vår balkong är tredje uppifrån. I mitten.
Och här är Hampes kiss- och bajspark. Och JA, vi plockar upp i påsar.
På tal om balkongen. Jag hittade några döda blommor/växter utanför balkongen, klippte
ner det vissna och vattnade de överlevande ogräsen.
ner det vissna och vattnade de överlevande ogräsen.
Balkongen blev genast lite mysigare och mer ombonad med lite grönt.
Man tager vad man haver....
Resan till Almerimar
Mandelträden blommar i Almerimar.
Men resan dit var lång, nästan 300 mil från Höllviken till denna lilla hamnstad i Andalusien.
Vi åkte hemifrån den 27 januari i snöstorm med fullpackad bil och Hampe i bur i
baksätet. Även i Danmark snöade det häftigt, så vi tog färjan mellan Rödby - Puttgarden
baksätet. Även i Danmark snöade det häftigt, så vi tog färjan mellan Rödby - Puttgarden
istället för att köra bil hela vägen genom Danmark.
I Tyskland fortsatte snöovädret ett antla mil och det var inte roligt att köra i tät trafik
och halka. Men det gick.
Första anhalten var den lilla idylliska staden Greven i närheten av Osnabrück, där vi
bodde över på ett mysigt Gasthaus. På morgonpromenaden med Hampe mötte jag
den kvinnliga brevbäraren på cykel och hon ropade glatt "Morgen!" till mig.
Det kändes, som om jag gärna kunnat bo i denna lilla stad.
Bilden ovan är från Perpignan (fast S-G påstår något annat) men dit har vi ännu inte hunnit
i denna reseberättelse.
Vädret blev bättre och bättre, ju längre söderut vi kom och temperaturen steg sakta uppåt
- vad annars?
Solen sken och berg började dyka upp längs vägarna.
Andra anhalten var Langres i Frankrike, inte så mycket att orda om. Smala sängar,
trångt om saligheten. Men vi var trötta efter nära 70 mils körning.
Man kunde märka, att man närmade sig mer sydliga trakter, när man tittade ut genom
fönstret på morgonen.
fönstret på morgonen.
Så for vi vidare med pick och pack och en tålig vovve, som inte sade ett pip under resan.
Det var bara, när vi lämnade honom på hotellrummet ( på alla ställen fick man inte ha
hund med sig in i restaurangen), som han ylade och gick an. Vi åt så fort vi kunde.
Tredje anhalten var Perpignan i Spanien, hotellet hade vi verkligen svårt att lokalisera
trots GPS. Vi for förbi flygplatsen tre gånger (!) och snodde runt i rondellerna ett antal varv, innan vi
kom rätt. Men på sätt och vis var det bra: vi fick se mycket av Perpignans gamla kvarter, torg och
myllrande gator - i rusningstrafik dock.
Betalstationer dök upp titt som tätt. Vi valde dessa vägar trots avgifter, eftersom de
var bättre, mindre trafikerade och snabbare.
var bättre, mindre trafikerade och snabbare.
Sista anhalten var Alicante, där vi tog in på ett Ibis hotell, som våra vänner i Spanien
(Jörgen och Maya) rekommenderat. Rent och snyggt och fräscht. Lite opersonligt,
men vad gör det för en natt? Och Hampe fick vara med i matsalen ( vid ett ytterbord).
Tunnlar fanns det också gott om i dessa bergiga trakter.
Sierra Nevada.
Mäktigt berg med snöklädda toppar.
Kvällssol över Medelhavet och Alicante.
Kvällspromenad (kylig) med husse och vovve i Alicante.
Oj vad vi var trötta! Men nu hade vi bara 33 mil kvar till Almerimar!
Vilken resa - den gör vi inte om i första taget. Men hem måste vi ju förstås - om drygt två månader.
Framme!
En idyll som tagen ur en turistbroschyr: vita hus, rensopade gator och torg, kanaler med
välskötta fritidsbåtar, mysiga restauranger, vita hus med stora balkonger mot havet, grönblått Medelhav.
Men det var märkligt tyst och lugnt, få människor på gator och i hus. Något av en
vacker och skinande vit ödestad i väntan på den riktiga turistsäsongen?
vacker och skinande vit ödestad i väntan på den riktiga turistsäsongen?
Inte mig emot.
Obligatoriska ölen. Gubben fyllde ju år dagen innan, men det var inte läge att fira riktigt
under resans gång.
Vår altan med sol hela dagen...
...pool...
... vår utsikt över andra kanalen mot Medelhavet...
...mitt sovrum...
...vardagsrum...
...kök och tvättstuga (har tvättat både vitt och kulört idag och hängt till tork på balkongen)...
...mera vardagsrum (hade ju kunnat plocka undan S-G:s ryggsäck...)...
Vår lille vaktpost på balkongen. Nyfiken och på alerten!
Men ibland tar han igen sig på ett soligt trappsteg.
Idag, söndagen den 2 februari, har vi åkt upp i bergen för att hämta källvatten.
Vattnet rinner ner i strida strömmar från bergen, det är bara att fylla på i allehanda
Vattnet rinner ner i strida strömmar från bergen, det är bara att fylla på i allehanda
dunkar och flaskor.
På vägen dit körde vi förbi blommande mandelträd, dignande apelsin-, mandarin-
och citronträd.
Vackra mandelträd, finns i vitt och rosa...
Underbara väldoftande mandelblommor.
Och i den karga och bergiga naturen lyser nu också den gula ghinsten överallt, i skrevor, längs
vägarna och i bergssluttningarna.
Mimosaträdens ljuvliga blommor är nästan utslagna.
Våren är verkligen på väg här i Andalusien.
