Sverigeresa nummer 5
Den 8 juli 2016 gav vi oss iväg på nya Sverigeäventyr.
Det blev mer äventyr än vi hade önskat.
Längs upp i Västernorrland på Skuleberget. som skulle bli klimax på vår resa,
förlorade jag min kamera med alla bilder från resan ditupp, inalles 50 stycken mästerliga (!) foton.
Inte nog med det eller mycket värre:
S-G föll ner för berget (vi GICK ner 1400 meter med brant stupande berg och rullande stenar), gjorde tre volter och kasade sedan 7 meter utför.
Det kunde ha gått mycket illa.
Nu stannade det vid ömmande revben, spräckta naglar, blödande sår på armar, ben och fingrar.
Illa nog, men han kunde ta sig upp och gå ner den sista biten, medan jag plöjde i slyn under
liften för att försöka (förgäves) hitta min kamera.
Den hade jag tappat från liften i ett anfall av höjdskräck, då jag lade ifrån mig kameran för att
grabba tag om räcket högt där upp i luften. Det var bara det, att liften hade ett hålrum, som kameran föll ner i
och hamnade i slyet under.
Det var inte vår dag. Men utsikten från Skuleberget över Höga Kusten var magnifik. Nästan värd alla
motgångar. Men bara nästan.
För det innebär, att jag inte kan visa alla mästerligt tagna kort. Bara de som jag tog med gubbens mobil efter kameraförlusten och de han tagit parallellt med att jag tog med kameran.
Suck.
Vi började vår resa genom att köra till vår uppfödare i Lövestad och lämna våra små guldklimpar,
taxarna Hampus och Ville.
Så tog vi oss upp genom Småland och siktade in oss, som första anhalt, på Karlsborg mellan Vättern
och Vänern. Vi bodde på Kanalhotellet (inga bilder tyvärr) och hade en fantastisk utsikt över Göta Kanal.
Innan des hade vi gjort ett stopp i Hjo, en mysig sommarstad med liten fin hamn.
Efter vackra Karlsborg for vi vidare till goda vänner i Västmanland (Stolpbacken), som bor sagolikt vackert vid en sjöoch med en makalöst fin trädgård. Bosse och Margareta bjöd på en härlig sallad till lunch och hallon-
bakelser till efterrätt (inge bilder tyvärr).
Vidare till Pannkakshuset Bockahästen i Dalarna, ett originellt ställe som drevs av två utflyttade och utbrända
Stockholmare. som i det fridfulla Dalarna hämtat nya krafter. Och öppnat ett Pannkakshus i Swabenswerk, ett
gammalt järnbruk från 1800-talet.
Träffade en trevlig åsna (inga bilder tyvärr) och spelade boule i sommarkvällen, tills knotten drev oss inomhus.
Nästa anhalt på vägen blev Carl och Karin Larssons hus i Sundborn. Och här har gubben tagit några bilder:
Lika pittoreskt i verkligheten som på alla bilder och målningar man har sett genom åren.
Vi gick på en rundvandring inne i huset, där guiden berättade anekdoter och fakta om
Vi gick på en rundvandring inne i huset, där guiden berättade anekdoter och fakta om
makarna Larssons liv. De fick 8 barn, varav ett dog vid späd ålder. Både Carl och
Karin målade och Karin vävde och designade i stort sett hela huset. Trevligt att guiden
inte bara berättade om Carl Larsson...
Här går jag och kollar mina bilder i min numera försvunna kamera. Suck.
Pedantiskt välskött hus. Men med tanke på avgiften för guidningen, kan man förstå att
det finns pengar till underhåll...
det finns pengar till underhåll...
I färd med att fota...snygg ställning!
Höga Kusten Bron i Ångermanland. Pampig och majestätisk.
Björkuddens Hotell i Ångermanland, där vi tillbringade en natt.
Och där gubben blev bestulen på sina RayBan-solglasögon av en italiensk motorcyklist...
Men middagen var delikat, jag åt abborre (inga bilder) och gubben strömming.
Utsikt från Skuleberget över Höga Kusten, världens högsta kustlinje sägs det.
Och det var en extraordinär upplevelse, himmelskt vackert.
Och det var en extraordinär upplevelse, himmelskt vackert.
Makalös utsikt från Skuleberget.
Verkligheten var mäktigare än vad bilderna kan återge.
Man får ju inte alls det djupet i bilderna, hur brant det var och hur högt uppe man var.
Höga Kusten-bron igen.
Vårdcentralen i Härnösand, dit vi åkte för att få gubben omplåstrad efter fallet på Skuleberget.
Det blev både bandage och plåster...och vänligt mottagande.
Det blev både bandage och plåster...och vänligt mottagande.
Försök att fånga de underliga molnen i Norrland. De såg inte ut så hemma, liksom
"kammade", som långdragna vävnader. Men det lyckades inte riktigt....
"kammade", som långdragna vävnader. Men det lyckades inte riktigt....
Nästa anhalt Gävle, där vid bodde på Elit Hotell (jätteflott designat) och där jag åt
den bästa (och dyraste) "pizzan" i mitt liv: på tunnbröd med västerbottenost och löjrom mm.
den bästa (och dyraste) "pizzan" i mitt liv: på tunnbröd med västerbottenost och löjrom mm.
Gävle slott och en omplåstrad gubbe.
Färden gick vidare mot Stockholm, där vi bodde centralt och bra på Park Hotell på
Karlavägen.
Karlavägen.
Har nästan blivit ett stamställe.
Men innan dess stannade vi i Roslagen och åt en underbar citronmarängpaj....
En uppruggad råka ( kaja?) väntar på att jag ska lämna några smulor...
Alltid ett stopp på vägen i Trosa, denna idylliska lilla stad i Sörmland.
Fina välhållna hus. Prunkande rabatter.
Ett objekt som jag fotat förut. Men det hjälper inte...
Sista övernattning före hemresan: Stegeborg utanför Norrköping i St: Annas skärgård.
Där har gubbens brorson Calle med hustru Teija köpt en stuga med strandtomt.
Där har gubbens brorson Calle med hustru Teija köpt en stuga med strandtomt.
Idylliskt!
Som sagt. Strandtomt.
Och brygga. Och båt (ar).
Herrskapet själva. Som håller på med planering för utbyggnad och om byggnad av kåken
till hösten.
till hösten.
Vårt lilla krypin uppe på en liten kulle. Jättemysig gäststuga och helt ny!
Gäststuga och gubbe.
Teija och jag tog en skön långpromenad och plockade mängder med blåbär och
smultron. Lyx!
smultron. Lyx!
Herrskapet uppe på kullen.
Brahehus vid Gränna på vägen hem.
Ett annat "stamställe" på våra resor är Vittsjö och kaffestugan där. Vi äter alltid nygräddade
våfflor med grädde/glass och olika sylter. Mums!
våfflor med grädde/glass och olika sylter. Mums!
Och sedan. Vägen till Lövestad (den 14 juli) och våra älskade taxar. Och så hem och boa in sig igen.
Borta bra, men....
Skottland /Edinburgh
Varför åker man till Skottland överhuvudtaget?
Regn 365 dagar om året. Dimma. Kallt. Grått.
Jag vet inte.
Har kanske lockats av de magiska hedarna, dimomhöljda och mystiska.
Där Sherlock Holmes jagar vidriga monster och möter jättelika raggiga hundar ("Baskevilles hund"). Ute på heden.
I mörker. I dimma. I regn.
Och sedan sitter vid eldstaden, blossande på sin pipa, och slipar på den perfekta upplösningen.
Dit ville jag.
Blev det så?
Tja. Kanske.
Vi åkte till Edinburgh den 1 april och blev kvar i fem dagar. Fast inte hela tiden i Edinburgh förstås.
Bilden föreställer en del av utsikten (tänk att träd ändå blommar i denna fuktiga och kalla miljö?) från vårt hotellrum på sjätte våningen. Hotellet heter Motel One.
Här en annan del av utsikten från hotellrumsfönstret. En mäktig byggnad som numera
tjänstgör som hotell. Jag hade hoppats på något mera upphöjt..ädelt.
tjänstgör som hotell. Jag hade hoppats på något mera upphöjt..ädelt.
Man ser taken på järnvägsområdet framför.
Mat måste man ha även i Edinburgh. Så vi trotsade stormen första kvällen och hamnade
på en av hundratals krogar i Gamla Stan, där vi bodde. Denna restaurang/pub hette
på en av hundratals krogar i Gamla Stan, där vi bodde. Denna restaurang/pub hette
Filling Station och det var precis vad den gjorde. Fyllde oss med ångande varm mat.
Och så här gla och go blev gubben.
Kvällsbelysning över det som numera är hotell, men som jag vill ha till något mera
upphöjt och ädelt. Sagt det förut? Nåja.
upphöjt och ädelt. Sagt det förut? Nåja.
Nästa dag. Faktiskt inte regn på morgon och förmiddag. Vilken flax!
Den här byggnaden trodde jag var en katedral. Typ. Men den tillhörde universitetet.
Den här byggnaden trodde jag var en katedral. Typ. Men den tillhörde universitetet.
Månne någon tentat inne i denna mäktig byggnad.
I övrigt kan sägas, att nästan alla byggnader var sotiga och rejält smutsiga. Och gråa/omålade.
Men vackra.
Fast det här såg rätt trevligt ut - eller hur? Så NÄSTAN alla stenbyggnader var sotiga.
Och smutsiga. Och omålade.
Och smutsiga. Och omålade.
Slottet i Edinburgh. Pampigt och väldigt välskött. Men sotigt...och ..
Vy över staden från Slottsmuren.
Vy över kvinna med kanon.
En blek säckpipsblåsande skotte med en påpälsad (inte lika blek) kvinna.
Lunchen intogs på en liten mysig italiensk pub, som snabbt blev en
favorit. Både för den goda maten, den vänliga serveringspersonalen och för
favorit. Både för den goda maten, den vänliga serveringspersonalen och för
de flödande sköna tonerna från Frank Sinatra, Dean Martin och Ella.
I högtalarna.
Kolla husen mittemot: runda och med utbuktningar lite här och där.
Maten ja. Utsökt. Här en pasta med ljuvliga starka smaker av chili, parmesan och broccoli mm.
Gubben tog pasta a lá Beuf Bourguignonne.
Gubben tog pasta a lá Beuf Bourguignonne.
Roliga bilar. Gubben på bilden gasade på motorn i nästa ögonblick. Så man (=jag)
hoppade en och en halv meter.
hoppade en och en halv meter.
Säckblåsande ung man. Var framme och gav några slantar i mössan. Trots att jag inte
gillade "musiken".
gillade "musiken".
Brudpar. Vi snubblade över flera.
Kvällsyoga. Har aldrig skadat någon. Tror jag.
Tredje dagen: heldagsutflykt med Highland Tours. Vår utflykt hette West Highland Lochs,
Mountains and Castles.
Mountains and Castles.
Och det var det också. I mer än tio timmar färdades vi i vår buss bland berg, vidsträckta hedar (precis som jag
föreställt mig dem), slott och herresäten
Och fick oss en stor dos skotsk historia till livs. Och skotsk musik. På högsta volym.
Detta slott (obebott, mer som en välhållen ruin) hette Stirling Castle. Ruggigt kallt både ute och inne.
Tänk om den här "vedkorgen" varit fylld med sitt ändamål. Och flammande het...
I Stora Salen träffade jag på slottsherren. Eller...?
Stirling Castles glansdagar är nog förbi. För alltid. Ruggigt ställe.
Highland cow. Fryser inte åtminstone.
Och här är Ville. Nej, nej, inte Ville. Fast samma färg.
Ut på hedarna. De dimomhöljda.
Lite slott här och där.
Mäktiga vyer.
Här är jag. Var är du, Sherlock?
"The most iconic Castles in Scotland, Kilchurn Castle, nestling on the banks of Beautiful
Loch Awe and stunningly framed by the surrounding mountains."
Här vid eldstaden tillbringade vi den mesta tiden. När vi inte hastade runt i salongerna.
Trevlig guidning ingick.
Trevlig guidning ingick.
Interiör. Här bor en hertigfamilj : hertigen, hertiginnan, och de tre hertigbarnen. Mötte
förresten hertigen ute i slottsparken. Men bara som hastigast. På ryggen.
förresten hertigen ute i slottsparken. Men bara som hastigast. På ryggen.
Exteriör från slottsparken. Som jag knatade runt i. Och mötte hertigen. På ryggen.
Inte hertigen. Gubben. På ryggen.
Hur skulle slottet ta sig ut i en annan färg? Kanske inte lika mäktigt ruvande?
Jättefuror. Och påskliljor till förbannelse.
Utslagna rhododendron. I detta väder.
Nämnde jag påskliljorna? Lika ymnigt förekommande som fåren.
Highland. Med dimma. Men utan Sherlock.
Här blåste det nare. Dubbelnare.
"For me and my true love will never meet again, om the bonny, bonny banks of Loch Lomond".
Här var det, som de aldrig möttes igen. Stackarna.
Den lilla byn Luss vid Loch Lomond.
Har folk ingen fantasi, när det gäller trädgårdsväxter?
Kan berätta att förutom påskliljor, så fanns i trädgårdarna ett otal antal trädgårdstomtar
och deras släktingar.
och deras släktingar.
På hemvägen stannade vi för att beundra en bro under uppbyggnad. Där ska bara gå
tung trafik. Synd på så rara ärtor.
tung trafik. Synd på så rara ärtor.
Gamla bron. Som tar övrig trafik. Snygg även den.
Dags att käka. Igen. Ska vi ta Gurkha eller Gurka?
Nä, vi tog Filling Station igen. Dumt nog. För cheesecaken till efterrätt var inget vidare.
Men jordnötsglassen var smaskens!
Men jordnötsglassen var smaskens!
Fjärde dagen. Det regnade.
Men vi besökte världens vackraste och mest innehållsrika museum: The Royal Schottisch Muséum.
Men vi besökte världens vackraste och mest innehållsrika museum: The Royal Schottisch Muséum.
En dröm i rymd och skönhet. Och så pedagogiskt. Lärorikt. Spännande.
Många våningar att äntra. Många avdelningar att begapa allt inom teknik, vetenskap,
natur, kultur och skönhet.
Från världens alla hörn. Och helt gratis.
Från världens alla hörn. Och helt gratis.
Flodhästar dinglande i taket tillsammans med delfiner och hajar. Skelett och påklädda
djur på marken.
djur på marken.
Man var inte ensam på muséet precis.
En cappucino sitter alltid bra.
Eftermiddagen tillbringade vi på ett annat museum, där det företrädelsevis eller helt
och hållet fanns hundratals porträtt av kända skottar. Vi kände igen två: Winston Churchill och
och hållet fanns hundratals porträtt av kända skottar. Vi kände igen två: Winston Churchill och
Drottningmodern. Som blev 102 år.
Gubben hade nog varit på intressantare ställen. Men han genomled en timme. Drygt.
På hemvägen mötte vi en mås. På ett biltak. Han värmde nog fötterna i regnet.
Stilig mås. Fotogenique.
Vad är nu detta?
Ett felval skulle jag vilja säga, Av pub. Vi gick i regnet med ett stort lånat paraply från
Ett felval skulle jag vilja säga, Av pub. Vi gick i regnet med ett stort lånat paraply från
hotellet och tog första bästa matställe. Frös. Det blev Ecco Vino.
Trist sylta. Trist personal.
Ännu tristare mat. Det här ska föreställa krabba med avokado. Under växtligheten.
Nästa dags lunch på flygplatsen var desto godare. Och dyrare. Chablis i glasen och en
ljuvlig och fräsch kräftsallad.
ljuvlig och fräsch kräftsallad.
Hur var resan?
Åjovars.
Hedarna uppfyllde förväntningarna. slotten likaså. Folket,
nästan alla vi kom i kontakt med var jättetrevliga och bjöd på sig själva.
Hotellet var fräscht, sängarna sköna, frukosten berömlig.
Staden Edinburgh: massvis med charm och gamla anrika byggnader.
Återstår vädret: stackars, stackars skottar.
Två starka monologer i Borås
På en piedestal på Borås Stadsteater tisdagen den 6 oktober 2015.
Vad gör jag där?
En lång historia. Eller kort.
Handlar inte om mig.
Inte heller min idé att ställa mig på en piedestal.
Men jag tog tåget från Malmö dagen innan, för att vara med om premiären på Borås Stadsteater av de två monologerna om kränkande särbehandling i arbetslivet, skrivna och regisserade av dramatikern Dag Norgård.
Som jag hade som ressällskap på tåget upp.
Inte dumt att få förhandsinformation från källan själv.
Vi drack rosévin efter bytet i Varberg.
Monologerna bygger på Krokom-målet, där en socialarbetare tog sitt liv efter att ha varit utsatt för långvariga kränkningar av sina två chefer. Cheferna fälldes i Tingsrätten för att ha bidragit till medarbetarens självmord, men friades (tyvärr) i Hovrätten. Högsta Domstolen valde att inte ta upp målet. Hade annars kunnat bli ett viktigt prejudikat för andra mobbningsmål.
De två monologerna framfördes av skådespelarna Lennart Eriksson och Eva Ahlberg. Starka och gripande
presentationer. Man ville bara lägga sig ner på bänken och gråta eller sova efteråt.
Lennart Eriksson
Eva Ahlberg
Dag Norgård
Lunchpaus med Inger och Petra
Dag, Lennart och Inger samtalar under lunchen
Diskussionens vågor gick höga efter pjäsen.
Dag, Eva, Ola, Lennart och Börje.
Dag, Eva, Ola, Lennart och Börje.
Vad är nu detta?
Jo, det blev kväll även på tisdagen och då inviterades jag till en Thai -restaurang vid
Jo, det blev kväll även på tisdagen och då inviterades jag till en Thai -restaurang vid
gågatan i Borås. En fantastisk thaibuffé som avslutades med diverse efterrätter.
Här bara ett smakprov.
Jag provsmakade ALLA.
En intressant och upplevelserik resa.
Ger bara mersmak...
Österlen-runda aug- 15
Varje sommar försöker vi göra en resa till Österlen. Så och denna sensommar i augusti.
Vårt ressällskap var kusin Gunilla med make.
Planen var att åka till Knäbäckshusen söder om Kivik och vidare till Kåseberga och Ale
Stenar med många stopp på vägen.
Vädret stod oss bi, mulet på förmiddagen men så småningom uppsprickande molntäcke.
Bilden från stranden nedanför Knäbäckshusen och i förgrunden Stens Huvud.
Vi började dock med väsentligheter: fika! På underbara Backagården, en fint renoverad
bondgård med kuriosa, mat och vackra stora rum och inredda växthus.
Här gubben under några av de vindruvsklasar, som hängde ner överallt.
Söta och goda!
Kusin med make i det stora växthuset som nu tjänstgjorde som spatiöst fikarum.
Världens godaste knäckiga nötmuffins.
Gubben föredrog äppelkaka med vaniljsås.
Vacker inspirerande miljö.
Det här trodde vi först var Knäbäckshusen, men det visade sig var några
fiskehoddor vid stranden.
Lite rörande skylt. Hoppas den efterlevs.
Växterna håller sig envist vid liv, trots att stranden urholkas så att rötterna blir synliga.
Skön promenad mot Stens Huvud.
Så till Knäbäckshusen. Som flyttats hit (söder om Kivik) från Ravlunda skjutfält på 50-talet.
Trots massiva protester från de boende. Men skjutfältet måste utvidgas enligt kommunen.
Trots massiva protester från de boende. Men skjutfältet måste utvidgas enligt kommunen.
Men fina är de. Verkligt genuina. De flesta verkade dock vara sommarbostäder, Vi såg
inte en levande själ på området. Lite ödsligt. Liksom övergivet...
inte en levande själ på området. Lite ödsligt. Liksom övergivet...
Vad döljer dessa hus? Vem bor där? Vad finns att berätta om deras förflutna?
Finns säkert en spännande historia bakom varje hus...
...men den förblir förborgad för oss.
Här i Hedgården bodde i alla fall prästen och hade konfirmationsundervisning.
Lite mera fakta.
Nackdelen med att åka till Österlen i slutet av augusti är, att de flesta krogar är stängda
för säsongen. Vi hade tänkt ta en sillamacka i Brantevik, men där var det stängt och
för säsongen. Vi hade tänkt ta en sillamacka i Brantevik, men där var det stängt och
igenbommat. Det blev Kåseberga istället och där finns ju alltid folk. Och öppna krogar.
Utsikten från vårt bord denna molniga augustidag.
Promenad sedan upp till Ale Stenar, där dessa wind-flyers alltid håller till. Och en drös
med får.
med får.
Tack Gunilla och Aulis för trevligt sällskap och god mat!
Vi gör om det nästa sommar!
Sverigeresan nummer 4
Den 10 - 13 augusti (några dagar kortare än tidigare) företog vi vår fjärde Sverigeresa.
Strålande väder . som vanligt - utom några regnstänk på norra Öland. Men där hittade
jag å andra sidan en intressant sten, när jag "kissade buske" bland stenarna mot Östersjön.
Den ligger numera i vårt marina fönster.
Vårt första fika-stopp blev vid Friseboda strövområde, söder om Åhus. Välskött och...
...välplanerat...
...med milsvida sandstränder.
Mörrumsån var imponerande och kraftfull med sina forsande vattenmassor.
Här fiskas det lax...
...och här njuts det av den vilda naturen.
Så stannade vi till vid det idylliska Bredavik. En lisa för själen. Tyst och vackert.
Här kan man finna ro...
...och frid...
...eller sitta på en stengärdsgård.
Väl i Kalmar beställde jag en G&T. Den bästa jag druckit!
Promenad i Sommarfagra Kalmar (för många bilder på mig!)...
...och sedan en delikat vegansk middag på gratinerad aubergine mm.
Gubben valde något icke-vegansk och var glad ändå.
Norra delen av Öland nästa. Borgholms slottsruin.
Ingång till Solliden (som öppnade grindarna klockan 11.00 prick).
Mysiga små stugor kring slottet och yppig - men synnerligen välskött - växtlighet.
Vi fikade förstås...
...och beundrade hortensiornas mångfald och färger.
Slottet...
...och Haga-sessornas lekstuga.
En icke-sessa i slottsparken.
Tjusigt värre överallt.
Nya odlingar...
...och prinsessan Margaretas "rum".
Rosenträdgården. Inte en vissen blomma i sikte.
Yppigt blommande, doftande.
Vi lämnar Solliden och kör längre norrut på Öland. Kargt och vackert. Ungefär här
hittade jag min fina sten.
hittade jag min fina sten.
Knatade upp för alla trapporna i Långe Erik. Denna utsikt...
...och denna (men varför tog jag inget kort på fyren utifrån? Hjärnsläpp!)...
..och denna.
Ser ni min lille gubbe i rött därnere?
Stämningsbild 1.
Stämningsbild 2.
Västervik by night.
Där vi INTE fick vår strömming med potatismos och lingon som
vi längtat efter sedan vi åt den här sist. Men restaurangen hade bytt ägare och serverade
vi längtat efter sedan vi åt den här sist. Men restaurangen hade bytt ägare och serverade
nu dålig italiensk mat.
BESVIKELSE!
Men staden är ändå pittoresk med sina välhållna små gathus och gränder.
Nästa dag for vi till Kolmården och den jättelika djurparken där. Den största behållningen var
rovfåglarna och delfinerna. Övriga djur såg lätt deprimerade ut. Det hade nog jag
rovfåglarna och delfinerna. Övriga djur såg lätt deprimerade ut. Det hade nog jag
varit också, om jag blivit betittad sju dagar i veckan. Arma djur!
Getabock.
En tiger som drömmer om friheten. Eller så vet den inte om den?
Vildhundar som leker...
...och tittar på. Kanske en blyg Hampe-typ?
Delfinariet. Försökte fånga de otroliga konster som delfinerna visade
upp, men det blev bara suddigt. Gick för snabbt.
upp, men det blev bara suddigt. Gick för snabbt.
Tre unga delfinskötare som rutinerat dirigerade sina skyddslingar. Imponerande!
Men det mest imponerande - för min del - var uppvisningen av rovfåglar, som flög tätt
ovanför våra huvuden. Man kände verkligen historiens vingslag!
ovanför våra huvuden. Man kände verkligen historiens vingslag!
Och fick mig en lektion i vad mänsklig miljöförstörelse kan göra för fåglarnas överlevnad.
Inte roligt alls.
Vår största uggla. Hornugglan?
En stor krabat som flög så nära över mitt huvud att frisyren gick åt pipan.
Men det var det värt!
Gorilla. Blasé inför allas blickar.
Trött tiger. Struntade i mina knackningar på rutan.
Suddig mård. Eller något.
Så for vi vidare till vårt favoritställe vid Getå, den idylliska Fredgagården. Man hade
rum med utsikt över den glittrande Bråviken.
rum med utsikt över den glittrande Bråviken.
Och en G&T i näven.
Gubben beställdeen toast Skagen. Som jag åt en tredjedel av. Gott!
Här min vegetariska lasagne med parmesanflagor och balsamvinäger. God!
Gubben tog en utbankad fläskfilé. För utbankad för att vara riktigt mör.
Promenad längs Bråviken nästa morgon.
Vidare till Bergs Slussar. Pedantiskt välskött och med otaliga slussar.
Storslagen miljö.
Spångar längs hela kanalen.
Och vädrets makter var med oss. Skönt promenadstråk.
Båtar i väntan på slussning.
Här kommer en...
...närmare...
...och närmast.
En annan båt. Nere på botten...
...som slussas upp ...
...och tar sig vidare mot nästa sluss.
På hemvägen hälsade vi på valparna i Lövestad och hämtade våra egna små älsklingar.
Fem veckor och oemotståndlig.
Hemma blommade syrenhortensian.
Som den skiraste brysselspets.
Borta bra men hemma bäst. I alla fall på sommaren.
Björn 37 år den 2 juli 2015
Yngste sonen Björn har alltid tur med vädret på sin födelsedag. I år var inget undantag.
Sommarvarmt, blå, blå himmel och flödande sol.
Enligt traditionen firas födelsedagen hos oss med...
...jordgubbstårta och kaffe på altanen....
...och grillning på kvällen. Som gjort för en bra dag!
Brorsan var förstås på plats och våra små taxar gillade grilloset.
Uppställning med Björns flickvän, söta Sophia.
Veganska grillspett och även några för köttätarna.
Pinnbröd klara för grillning.
Färdigdukat.
Dags att hugga in! Det smakade förträffligt!
Det unga paret.
Ludvig ägnade mycket tid åt våra taxar. S-G i bakgrunden.
"Presentbordet".
Björn fick en kabinväska av mig, pingisracket mm. av brorsan, golfbollar och peggar av S-G och en SPA-dag med trerätters middag av flickvännen. Inte dåligt!
En mysig födelsedag när sommaren är som allra bäst!
Hos Börje i Lidköping
Den 17 - 19 april for jag tillsammans med skådespelaren/regissören/dramatikern Dag Norgård till vår OMM-vän Börje Eriksson i Lidköping för några dagars samvaro och planering inför framtiden.
Temat som vanligt kränkande särbehandling i arbetslivet. Här är gänget samlat. Nya bekantskaper. Gamla vänner.
Energigivande och kreativa dagar.
Tack Börje och Karin för er gästfrihet!
Dag har skrivit flera monologer på temat kränkande särbehandling i arbetslivet, som ska uppföras på bl.a. Stadsteatern i Borås.
Maria i förgrunden berättade gripande om sin mans utsatthet och självmord efter att ha varit offer för kränkningar av sina två chefer under lång tid. Det är ett unikt fall, kallad "Krokom-målet" eftersom cheferna fälldes för arbetsmiljöbrott i Tingsrätten. Överklagade och friades i Hovrätten. Ärendet ligger nu i Högsta Domstolen och kan bli ett prejudikat för andra domar i liknande mål. Unikt i Sverige.
Det har redan skrivits tre varandra oberoende böcker om Krokommålet.
Maria i förgrunden berättade gripande om sin mans utsatthet och självmord efter att ha varit offer för kränkningar av sina två chefer under lång tid. Det är ett unikt fall, kallad "Krokom-målet" eftersom cheferna fälldes för arbetsmiljöbrott i Tingsrätten. Överklagade och friades i Hovrätten. Ärendet ligger nu i Högsta Domstolen och kan bli ett prejudikat för andra domar i liknande mål. Unikt i Sverige.
Det har redan skrivits tre varandra oberoende böcker om Krokommålet.
Här har vi OMM:s Florence Nightingale: Anita Wallstedt som oförtröttligt jobbar med människor som utsatts förkränkningar i arbetslivet. Hon har pratat och väglett och stöttat mer än 400 drabbade sedan hon själv varit med om samma djävulsprocess för femton år sedan. Aktivt deltagit i åtskilliga fall i arbetsdomstolen, Spritt kunskap och värvat medlemmar under Almedalsveckan i Visby. Skapat viktiga kontakter med psykologer, jurister och politiker.
Värd all beundran!
Värd all beundran!
Dag, Maria och värden Börje. Tre viktiga nyckelpersoner i kampen mot kränkningar. Börjes nyutkomna bok "Bakom leendet" är redan en klassiker och ett viktigt instrument i kampen.
Börjes och Karins hem är en gammal skola i Väla utanför Lidköping. Charmig, öppen och mycket konstnärligt inredd. Inte så konstigt eftersom Börje är konstnär och bildlärare och Karin också bildlärare. Tillsammans har de tre fantastiska döttrar.
Här har avätits många kulinariska rätter. Det är tredje gången jag gästar detta generösa hem.
Här har avätits många kulinariska rätter. Det är tredje gången jag gästar detta generösa hem.
Den gamla skolsalen som nu är en stor och inbjudande matsal. Här har förts många filosofiska och viktiga resonemang under långa kvällar med vin och god mat.
Till vänster ser vi Mats Jonsson, ordförande i OMM, f.d. präst i Svenska Kyrkan.
Till vänster ser vi Mats Jonsson, ordförande i OMM, f.d. präst i Svenska Kyrkan.
Dag och jag inkvarterade oss på Kullens B&B ungefär sex km från Börjes bostad. Låg idylliskt med skog och öppna fält och små röda stugor. Fräscht, familjärt och mysigt boende.
Mitt rum på Kullens B&B.
Frukosten.
Inte illa för ett så litet ställe!
Fast det var en lång resa. 100 mil tur och retur för mig, 120 mil för Dag.
Men det var det värt.
Gör gärna om det. Och då vet jag, var jag ska bo!
Barcelona 28 januari - 1 februari 2015
Vad säger man om en stad som har allt?
Ingenting? Allting?
En hisnande upptäcktsfärd mellan gammalt och nytt.
Promenader som aldrig tog slut.
Katedraler, mäktiga, överjordiska.
Flamencogitarrist som spelade som en gud.
Tapas, tapas, tapas.
Hotellet högst 45 m från La Ramblia, den stora gågatan genom Barcelona.
Alla dessa trånga gränder och gator, där husen nästan nuddade vid varandra.
Picasso-utställningen som blev en total helomvändning. Vilken konstnär!
Havet, stränderna, den soliga takterrassen på Historiska muséet, där vi drack dyrt årgångsvin.
Pengarna som bara rann i strida strömmar...
Ovan en bild av Sagrada Familia. Renovering pågår utanpå, färdigt inuti.
Men vi tar det från början...
Gubben hade lyckats IGEN.
Ett underbart hotell, Petit Palace, som låg bara någon minuts promenad från den kända
Ett underbart hotell, Petit Palace, som låg bara någon minuts promenad från den kända
gågatan La Rambla.
Vi befann oss i Katalonien, inte i Spanien. Så mycket stod klart. Katalanerna är kända
för sin idoghet, arbetsamma och flitiga.
Flådigt badrum. Supermodern dusch med många rattar...
...som synes. Men man lärde sig dem efter ett tag.
En annan sak som var bra med hotellet: alldeles tyst. Vårt rum vätte mot en mysig
En annan sak som var bra med hotellet: alldeles tyst. Vårt rum vätte mot en mysig
innergård och en liten trädgård.
"Vår gata" = La Boquera.
Första kvällen (ankomstdagen) gick vi upp till Catedral Generalitat.
Magisk i kvällsbelysningen. Hela staden var magisk.
Magisk i kvällsbelysningen. Hela staden var magisk.
Tända ljus för nära och kära.
En annan vinkling på skönheten.
Stort. Suddigt. Men vackert.
En innergård med liten vattensamling och ankor och höns (!)
Att Spanien/Katalonien är ett fotbollsland framgick med önskvärd tydlighet. Överallt.
Första dagen. Sightseeing. Lejonet och gubben.
Överallt pampiga statyer. Och gubbar.
En och annan skuta stötte man också på. Och lustiga sneda hus.
Men mest av allt gillade jag de trånga gränderna, där husen nästan nuddade vid varandra.
Man ville bara gå in i alla man såg. Vad fanns bakom nästa knut?
Man ville bara gå in i alla man såg. Vad fanns bakom nästa knut?
Och kikade man uppåt var det franska fönster och mycket grönt.
Catedral Generalitat i dagsljus.
Som ett sandslott. Med många tiggare framför entrén.
Imponerande höjd och interiör.
Man blev nästan lite religiös på kuppen.
Det är något överjordiskt över dessa enorma byggnadsverk. Från anno datstumal.
Triumfbågen på spanska. Förlåt katalanska.
Tuff kontorsbyggnad. Eller något. Låg vid Place de la Catalanes.
Sagrada Familia. Renovering pågår utvärtes.
Som sandslott igen. Avancerat sådant.
Vackra blyinfattade fönster. Ljuv musik från supermoderna högtalare runt om i kyrkan.
Jesus i ny upphängning. Skydd mot stekande sol, kanske?
Vi var hänförda...
...förlorade...
...fascinerade...
..förförda.
Fick ta igen oss med en kanna Sangria.
Favorit i repris. Charmiga gränder. Och en gubbe. Som fyllde år.
Hade planerat födelsedagen med en Picasso-utställning på förmiddagen. Fick inte fota där.
Gjorde det ändå. Utställningen var imponerande. Innan Picasso försvann in i den blå
Gjorde det ändå. Utställningen var imponerande. Innan Picasso försvann in i den blå
perioden och sedan blev psykedelisk, målade han som folk. Med folk menar jag typ
Michelangelo, Gaugin m. fl. Helt makalösa målningar.
Som sagt. Ingen fotografering.
Köpte en målning ( fast inte denna) som födelsedagspresent. Det kan han vara värd.
Köpte en målning ( fast inte denna) som födelsedagspresent. Det kan han vara värd.
Gubben.
Vacker utställningslokal. Sparsmakad.
Fika efter konstutställning. Stod för ruljangsen hela dagen. Övriga dagar stod gubben. För.
Efter fikat promenad (lång!) till Parc de la Citadella.
Storslagen...
...välskött (ser ut som jag fryser. Det gjorde jag. Lite)...
...och med en imponerande elefant. Födelsedagsgrisen poserar gärna framför sitt
favoritdjur.
favoritdjur.
Konstiga träd. Ska dom se ut så här?
Eller har dom någon sjukdom? Fläcksjukan?
Kataloniens parlament.
Apelsiner i januari.
Spektakulära byggnader lite varstans.
Och så stranden. Havet.
Ännu en spektakulär byggnad. Undras hur rummen är till vänster?
Gubben slog till med en stor stark. En riktigt stor. Men är man gris så är man.
Födelsedagsgris.
Lite tapas på det och man är som en ny människa.
Innan kvällens begivenheter tog vi ett glas champagne på rummet.
Skål och GRATTIS, Gubbe!
Underbar middag med bl.a. grillade räkor i vitlök och olja och en massa andra kryddor.
Min efterrätt...
...och gubbens. Smaker av whiskey, cognac mm.
Så till kvällens sista begivenhet: Flamenco-konsert.
Har jag använt ordet magiskt förut? Här en gång till: vilken magisk gitarrspelare!
Överjordisk. Som så mycket annat här i Barcelona.
Överjordisk. Som så mycket annat här i Barcelona.
Nästa dag. Långpromenad ner till Historiska muséet. Högst upp en takterrass. Solen
sken från en klarblå vårhimmel. Himmelskt var också vinet jag drack.
sken från en klarblå vårhimmel. Himmelskt var också vinet jag drack.
En ytterst behaglig miljö med panoramautsikt över hamnen och lyxbåtarna.
Här ligger några miljoner. Båtar. Och pengar.
Bryr mig inte. Njuter av vårsolen.
Men gubben är nog lite sugen. Som gammal båtmänniska. Inte gammal. Men båtbyggare.
Hem över stock och sten. Eller...
Man kan ju inte vara i Spanien. f´låt Katalonien, utan att käka Gaz Paco.
Inga fler bilder. Men minnen. För livet.
Resan till Dublin
Födelsedagsresan till Dublin ( 4 - 7 januari 2015), som mina söner bjöd mig på blev heltigenom lyckad.
Att vi hann med så mycket på så kort tid är nästan otroligt. Och ändå stressade vi
inte.
Vädret var skiftande. På måndagen var det molnigt och 14 grader varmt, tisdagen sol och klarblå himmel och fyra grader varmt, onsdagen regn och 12 grader varmt.
Dublin är en mångfasetterad stad. Centrum liknar egentligen vilken storstad som helst, medan områdena runtikring ser ganska fattiga och smutsiga ut. Kanske ha de eldat med kolkraft länge eller så är det den täta trafiken som smutsat ner.
I vilket fall som helst vann Dublin vårt hjärta. Den vänlighet som strömmade emot oss vart vi kom var överraskande och värmande. De gamla hemtrevliga pubarna, som dök upp överallt var urmysiga och andades historia. Redan första dagen ramlade vi på Irlands äldsta pub från 1178!
Museerna var välskötta, fullsmockade med föremål och uppbyggda miljöer och synnerligen intressanta. Man hade behövt gå omkring där i dagar för att ta in allt. Nu fick vi sovra rejält. Men överallt fanns muséefolk som generöst delade med sig av sin kunskap.
Hotellet var fyrstjärnigt och levde upp till det. Överdådiga frukostar och breda bekväma sängar. Helt igenom fräscht!
Vilken resa killar! Varmt TACK!
Vi anlände sent på söndagskvällen. Efter en stadig frukost (utom för Björn som sov över den) gav
vi oss iväg på en första rekogniseringstur. Här utanför puben Millenium.
Spårvagnar for fram överallt och såg supernya och fräscha ut. Dublin har vänstertrafik,
vilket var lätt att glömma mellan varven...
Första anhalten var Jamesons distillery. Numera ett kulturminnesmärke och muséum.
En hel vetenskap, för att inte tala om historia, ligger bakom varje flaska whiskey.
Jameson producerades här i Dublin i över 200 år, fram till 1971. Nu produceras den
på annan ort på Irland.
Pampig entré.
Fin "julgran".
Bönderna levererade korn till destilleriet på hösten. Jameson innehåller tre huvudingredienser:
mältat korn, rent irländskt vatten och omältat korn. Mältning av kornet får man genom att kornet
torkas i slutna brännugnar.
Kornet mals sedan till grovt mjöl, så kallat skrot. Skrotet blandas sedan med varmt vatten
i en stor behållare, mäskkaret. I mäskkaret rörs blandningen om ett antal timmar.
Stärkelsen i sädeskornen förvandlas då till en sockerart, vörten kallad.
Vörten pumpas sedan över till jäskaren, varpå flytande jäst tillföres och jäsningen kan
börja. Efter 80 timmar har allt socker omvandlats till alkohol. Vätskan, sötvörten, innehåller
8 volymsprocent alkolhol. Därmed dags för nästa steg: destillationen.
Destillation är konsten att separera alkohol från vatten. Jameson framställs genom tre
separata destillationer. Varje steg resulterar i en allt lenare och mer utsökt kvalitet.
Kan verkligen intyga!
Den godaste whiskey jag smakat.
Äntligen dags för provsmakning.
Jameson i mitten, till vänster en skotsk whiskey och
till höger en amerikansk.
Gissa vilken som vr godast?
Björn, som inte ätit frukost, fick alltså börja dagen med tre olika whiskeysorter...
Här de ädla och mindre ädla dryckerna i närbild.
Efter provsmakningen fick vi en läskande och GOD drink bestående av en liten mängd
Jameson, ginger ale, massor med is och pressad lime.
Hädanefter min favoritdrink!
Ut på gatorna igen. Något mera rusiga...
De flesta hus såg nergångna och rätt smutsiga ut, men portarna/ytterdörrarna var ofta
målade i klara färger.
Som här...
...och här...
...och här.
Vilken röta!
Vi hamnade på Irlands äldsta pub, The Brazen Head, av en ren slump!
Björn påstod dock, att han drogs dit av osynliga krafter. Förmodligen för att äntligen få lite frukost...
Vilket ställe!
Historiens vingslag sedan 1198.
Interiör.
Pubgäster. Som väntar på mat och dryck.
Nästa anhalt: Vikingamuséet.
Många vikingar från Norden ( 900 - 1100-talet e.k.), främst norrmän och danskar drog iväg västerut och etablerade sig bland annat på Irland.
Svenskarna drog företrädelsevis österut till Ryssland och länderna därikring.
Här dock en svensk viking på Irland..
Och en till.
Efter lunch besökte vi Saint Patrick´s Cathedral. En imponerande byggnad som byggdes
under tidigt 1200-tal. Sankt Patrick sägs ha döpt personer som omvände sig till kristendomen
vid en källa, som en gång fanns i parken bredvid katedralen.
Vackra, men ack så smutsiga, blyinfattade fönster.
På kvällen drog vi oss ner till det pubtätaste och mest hippa området. Var och varannan
pub hade live-musik, både irländsk folkmusik och modern pop/rock.
Vegetarisk pasta för min del...
...och köttgryta för gubbens del.
Publivet är helt OK...
..när man har trevligt sällskap.
Dublin by night.
Lockande att slinka in överallt..
...som till exempel in på den här populära puben.
Mycket öl blev det...
...och glada miner!
Gott sällskap, god öl, live-musik och vänliga människor. Vad kan man mer begära?
Sent omsider tillbaka tillvårt fina hotell.
Nästa dag, själva födelsedagen, besökte vi The National Wax Museum, där denna
tänkvärda devis var skriven på väggen. Många var de kända och mindre kända vax-
figurer, som vi fick stifta bekantskap med, t.ex. James Joyce, George Bernard Shaw
och favoriten Oscar Wilde.
En imponerande samling och även rysansvärda inslag med
Dracula och vargliknande hundar som kom framhoppandes, morrade och visade hela garnityret.
Gatubild från ett kyligare men soligt centrum.
The River Liffey som flyter genom hela Dublin.
Dubbeldäckare. Fanns överallt i sällskap med spårvagnarna.
Centrum. Vem gubben är vet jag faktiskt inte. Förmodligen en krigshjälte.
Värmande tomatsoppa (som inte smakade tomat) i det kylslagna vädret.
Dressed up for success. Fast innan hade vi besökt Nationalmuséet och kollat in ett
bärgat och restaurerat skepp från andra världskriget.
I väntan på taxi till kvällens middag.
Det strävsamma gamla paret.
Irish whiskey. But of course.
Middag på en italiensk restaurant.
Sönerna.
Favoritpuben!
Där sångaren framförde "Hotel California" på min begäran ( genom Luddes försorg).
Vilken kväll! Vilken födelsedag!
Hemresedagen var vi på Nationalmuséet igen och kollade in antikt, olika möblerade miljöer
från olika epoker, vikingar igen, krigshistoria - och båtar.
Love Dublin!
Nyår 2014 - 2015
Nyåret firade vi som vanligt hemma med släkt och vänner.
Menyn bestod av små aptitretare ( crostini med löjrom, tapenade och whiskyost) med bubbel, Sjötunga Walewska till huvudrätt och tiramisu till efterrätt. Lite drycker och choklad senare och bubbel vid tolvslaget.
En mysig kväll. då vi för förstagången lyssnade på Loa Falkman vid tolvslaget. Han ersatte Jan Malmsjö, som nog blivit lite trött med ålderns rätt.
"Duken" var en julklappspappersrulle. Blev jättefestligt!
"Snittarna" före maten.
Lillemor och jag. Festklädda inför nyår.
Sjötungan. Utan hummer men med färska räkor och krabba. God!
Ett nytt år.
Vill ha ett gränsöverskridande år. Med utgivning av mina två romaner, tack!
GOTT NYTT ÅR
Jul 2014
Julafton 2014 firade vi för fjärde året i rad i Skatboet med mina söner.
Det regnade på julafton. Riktigt ruksväder.
Men inomhus var det varmt och ombonat med många levande ljus. gran, styrkande glögg och julmat. Både traditionell och vegansk sådan.
Hampe och ville var i sitt esse. Alla paket, papper och innehåll väckte nyfikenhet och upptäckarglädje.
Glögg och pepparkakor klockan tre. En obligatorisk stund av samling framför tv:n för hela landet.
Björn väntar på julmaten...
...som jag inte visar i bild, eftersom den i stort sett är densamma som förra årets.
Däremot hade de många paketen annat innehåll.
Som här t.ex. ett mini-pingisbord till Björn från Ludde. Gubben fick köra det till Malmö på juldagen...
Juldagen, ja. Vaknade till ett snölandskap utanför fönstret...
Vi gick en runda med hundarna i det omritade (snö)landskapet. Kallt, kring nollan och påväg nedåt.
Hampe och Ville roade sig kungligt!
Sönerna också!
Vackra vyer. Och två taxar,
Snöklädda tallar.
Badhytterna hukar i vintervädret. Solen försöker komma igenom molnmassorna.
Åh vad roligt det är med snö!
Nej, nu går vi in i den goa stugvärmen. Hyacinter i min vackra julgrupp har slagit ut i
värmen...
...och tomten sover efter väl förrättat värv.
God Fortsättning!
Skrivarkursen i Ystad 30 oktober - 4 november 2014
Fortsättningskurs i litterär gestaltning.
Den 30 oktober styrde jag åter kosan mot Our House, det superba Bed-and-breakfast stället i östra delen av Ystad.
Samma ställe samma kurs- och handledare, nästan samma deltagare.
Av de 10 som gick grundkursen förra året vid ungefär samma tid ( någon vecka tidigare) var det sju som återvände för fortsättningskursen. Tre nya. Flera nationaliteter.
På bilden högst upp fr. vänster: Eva, Jack och Stefan (ny).
Nästa rad: Jag, Gunilla, Kerstin och Ann.
Därunder: Barbara (ny), Alireza (ny) och Mats (kursledare)
Längst fram: Charlie och Susanna (kursledare).
Alireza kom från Iran, Barbara från Finland. Stefan var halvdansk. Jack från Polen och Charlie är norsk/kines.
Resten svenskor.
Nyligen hemkommen från kursen. Känns som jag sprungit ett maratonlopp varje dag. I hjärnan. Höger hjärnhalva.
Har gestaltat, skrivit metaforer och dialoger.
Börjat på ny roman. Tio sidor. Minst. Fått feedback.
Lyssnat till föreläsningar och andras skrivna arbeten.
Diskuterat, blivit handledd.
Ätit och suttit. Och suttit. Och suttit: Sett skapande film.
Tagit en hastig promenad.
Suttit på krogen med skrivisarna (de fyras gäng: vi som träffas en gång i månaden hos varandra och läser upp skrivna teman).
Sista kvällen som vanligt på restaurang Upp-Och-Ner. Grillad laxforell och mjölkchokladmousse. Sammanfattning. Avskedstal.
Vad jag fått ut av det hela?
Gemenskap, bekräftelse, engagemang, nyfikenhet, underhållning på hög litterär nivå. Massor med skrivet.
Kritik och beröm.
Vad jag kommit fram till:
Min roman om Agnes och Helga är i stor sett klar att skicka in till förlag. Den håller enligt Mats och Susanna. Är lysande. Enligt dem.
Min nya roman, Varken änglar eller demoner, hade en trevande start. Hittade inte tonen. Tror mig ha hittat den nu. Fått feedback på detta.
Nöjd?
Javisst.
Även om jag kunde ha tillbringat en månad utomlands all-inklusive för samma summa.
Kommer jag att gå på fler kurser för Susanna och Mats?
Givetvis.
Höst i trädgården
Efter dagar och nätter av fullständigt skyfall, kom en dag emellan med lite sol.
Dags att inspektera trädgården utan paraply. Och hundarna fick rasa runt på gräsmattan..
Höstanemonen har nu blommat i två månader. Ljuvligt kritvit färg. Gillas av getingar också.
Rosorna (Satchmo) vid hus väggen är också idoga och sätter knoppar och blommar sedan
tidigt i somras. Lite mjöldagg dock, men det hindrar inte blomningen tack och lov.
tidigt i somras. Lite mjöldagg dock, men det hindrar inte blomningen tack och lov.
Blev lite suddig. Vinden är ganska byig idag den 20 oktober.
Axen på de olika gräsen är mycket dekorativa.
Korallkornellen har tappat alla sina blad. Små blå klasar sitter i topparna. Nu syns det
japanska gräset bakom lite bättre.
japanska gräset bakom lite bättre.
Och en liten taxpojke.
Japanskt gräs. Med vippor.
Den lilla lönnen flankeras av två ljungplantor. I två färger, lila och vitt.
Här ser man det lite tydligare. Samma planta. Två färger.
Syrenhortensians blomklasar skiftar i höstfärger. Men är ändå fina och får sitta kvar
hela vintern.
hela vintern.
Och så den makalösa höstanemonen igen. Bara blommar och blommar. Stor och frodig.
Favoriterna i trädgården är dock dessa. Utan tvekan. En röd och en svart.
Svåra att fånga på bild. Omöjliga att inte älska.
Ville
Född den 18 juli 2014 tillsammans med tre syskon: Valle, Milda och Hilda.
Ville är svar med tanteckning. Två av syskonen är brindel- färgade och en är röd. Som Hampe.
Vi ville ha en kompis till Hampus. Som ju är lite ängslig av sig. En hundkompis som han kan
busa med och prata hundspråk med. Två taxar är ju inte mycket mer än en.
Trodde vi.
Men första veckan har varit hektisk. Dag som natt. Ingenting blir som man tänkt. Men det
blir nog bra ändå. Till slut.
Vi hämtade Ville fredagen den 3 oktober. Nu har sex dagar gått och man börjar så smått
vänja sig. Men några fungerande rutiner har vi inte fått än.
Det får ge sig.
Ville med dubbelhaka. Fyra veckor gammal.
Stilig kille.
Ville med syskonen. Nästan omöjliga att fånga på bild.
Trött liten kille. Ville.
Hampes mamma Afrodite. Så lik Hampe. Bredvid ligger Tindra, uppfödarens (Görel) tik.
Hemma hos oss på besök. 10 dagar innan överlämnandet. Ville med två syskon: Valle
och Milda.
och Milda.
Ser så stor ut på bild. Men får plats i min ena handflata.
Matdags! Det gäller att hinna först.
Kusinerna. Eller det blir väl storebror och lillebror. Eller pojkarna.
Vi firade med champagne, skaldjurpaté och hummer den 3 oktober. Behövde något
stärkande inför uppgiften...
stärkande inför uppgiften...
Men hummern var rätt seg. Inte champagnen. Den slank ner...
Ville gillar min säng.
Hampe övervakar lite svartsjukt.
Ska jag våga mig ut?
Bättre med två än med en...
Trötta vovvar.
Mer trötta vovvar. Och lite vila för matte och husse!
Fortsättning följer. Säkert.
Sensommar i trädgården
Augusti har kommit med regn och blåst. Från en dag till en annan övergick sommaren
till höst. Vi får hoppas på några veckor eller åtminstone dagar med sommarvarmt igen.
Det är trots allt bara augusti.
Men trädgården frodas efter den supervarma och fuktiga sommaren.
Ullungrönnen växer så det knakar. Skönt med ett vårdträd på framsidan av huset. Tidigare
stod här några askar, men de blev sjuka och måste huggas ner.
stod här några askar, men de blev sjuka och måste huggas ner.
Gräsmattan är tät och smaragdgrön. Med vissa trista inslag av groblad och maskrosor.
Malvan blommar rikligt. Och har gjort det i månader nu.
Jag kan icke räkna dem alla...
Höstanemonen är kritvit...
...och rosa. Och yppig.
Njuter av dem varje gång jag går förbi. På hundpromenad.
Syrenhortensian gör inte heller mig besviken. Den blommar...
...och blommar med nya knoppar och halvutslagna blomklasar hela tiden.
Det verkar som om trädgården tar ett sista djupt andetag och blommar som aldrig den
innan höststormar och kyla.
Men där är vi inte än.
På länge.
Sverigeresa nummer 3 (14 juli - 21 juli 2014)
Den 14 juli var det dags igen.
Sverigeresan har blivit en tradition. Nu för tredje gången i följd. Och åtta dagar lång.
Vi lämnade Hampe hos uppfödaren Görel i Lövestad dagen innan och for iväg en regnig måndag
mot vårt första mål: underbara Hunnebostrand i Bohuslän.
Fast vi stannade på vägen i Väddinge och fikade med hembakta kanelbullar, kaffe på termos - och vildhallon.
Mums!
Vi plockade (mest jag) och plockade och tog med oss lite resehallon att mumsa på i bilen.
Flitiga Lisa...
Kopp!
Hunnebostrand: The same procedure as för två år sedan. Hotell Kaprifol.
Pensionatskänsla, familjärt och mysigt.
Pensionatskänsla, familjärt och mysigt.
Men dyrt.
Kvällspromenad ner till hamnen...
...förbi prunkande trädgårdar...
..och väldoftande rosor...
...till Hummerkrogen, där vi denna gång valde att sitta i en f.d. städskrubb!
Mysigt krypin med fin utsikt över hamnen =. Chambre separée.
Mysigt krypin med fin utsikt över hamnen =. Chambre separée.
Och så den gudomliga hummersoppan!
Dessa vackra och välhållna hus och trädgårdar.
Det regnade häftigt en liten stund, men så klarnade det upp...
...och blev så sagolikt, som det bara kan bli i Bohuslän. Om sommaren.
Ja, vad kan man mer säga?
Julikväll i Bohuslän.
Nästa dag (tisdag) for vi via Fjällbacka (bilden) vidare in i Norge och tog oss med
åtskilliga vedermödor och GPS till Oslo och till Hotell Edderkoppen.
åtskilliga vedermödor och GPS till Oslo och till Hotell Edderkoppen.
Att hitta dit var mer än tålamodsprövande. När vi få sjätte gången kom in på samma gata var
vi nära att bryta ihop båda två. Vägarbeten, enkelriktat, tunnlar mm. gjorde det närmast
omöjligt att ta sig dit man skulle.. Men en vänlig norrman som tillfrågades, hoppade in i vår bil och
lotsade oss rätt till slut. Hade inte han förbarmat sig, hade vi letat än....
Vi skulle promenera ner till Akker Brygge, hade man rått oss - och det gjorde vi. Fast så
märkvärdigt var inte denna stadsdel och dessutom blåste det halv storm.
märkvärdigt var inte denna stadsdel och dessutom blåste det halv storm.
På Aveny Karl Johann hittade vi en pub i lä och njöt av en kall öl med tilltugg.
En del var ute och cyklade - precis som vi varit...
Kungliga slottet i Oslo.
Karl Johann från kungliga slottet sett.
På onsdagen for vi upp till Holmenkollen. Imponerande utsikt...
...och mäktigt bygge.
Hittade en skidhoppare...
..och en gubbe bland alla mäktiga byggnationer.
Hotellet i Holmenkollen. Svindyrt att bo på.
S-G hade bott där en gång under sin tid i stenbranschen.
Dags för fika igen - sista bullpåsen går åt.
Och sedan bar det iväg till Dalarna, Mora (hotell Kung Gösta) och...
...Siljan.
Öl måste man ha. I timrade stugor.
Mat också. För min del grillade grönsaker...
...och gubben gnagde på tjocka revbensspjäll.
Klocktornet i Mora...
Och Mora-Nisse. Eller någon annan Wasaloppsåkare.
Det jag mest kommer att minnas av Mora är Emma och Andes Zorns gård. Vi gick
på guidad visning i denna välbevarade och levande gård. Precis som den varit under
på guidad visning i denna välbevarade och levande gård. Precis som den varit under
makarna Zorns tid.
Bägge var födda 1860. Anders dog 1920 och Emma 1942. De bodde första tiden i USA,
där de tog med sig Sveriges första kylskåp hem, Och en varmvattenberedare, som ingen
dåtida vvs-gubbe kunde installera. Därför tog de med sig hantverkare och for till USA igen,
för att gubbarna skulle lära sig tekniken!
I det "moderna" köket fanns också en rostfri diskbänk. Man hade väl inte sett på maken i bygden!
Och så fanns det en mysig punschveranda med utsikt över Siljan. Där låg cigarrerna redo tillsammans med punschflaskan och det lilla glaset.
På ovanvåningen stod biljardbordet (som vägde 1 ton och fick lyftas dit med kran innan taket lades på). Det var en imponerande höjd i det enorma rummet rummet :11 meter upp till taknocken!
Emma och Anders månade om sina anställda (8-10): de åt i en fin matsal och alltid samma mat som herrskapet
och deras gäster. Gäster hade de nästan alltid. De anställda hade fina uniformer och fick bra lön efter behov. Hade man många barn fick man mer i lön än de med färre eller inga barn.
Emma och Anders fick inte några egna barn, till deras stora sorg.
Anders Zorns konst blev vida känd världen över och han fick mycket goda inkomster av den.
Själv köpte jag en affisch av mitt älsklingsmotiv.
Anders Zorns ateljé. Här skapades många mästerverk!
På torsdagen gick färden in i Uppland och Uppsala. Blev glad när jag såg namn på stadsdelar
som Skogstibble, Rickomberga mm. Pelle Svanslös-böckerna tillhör mina absoluta favoriter bland barnböcker.
Här sitter jag i ett högsommarvarmt Uppsala vid Fyrisån.
Uppsala Domkyrka.
En interiör av Domkyrkan: Where one is the other must be.
"I Roslagens famn på den blommande ö..."
Ljuvliga Roslagen och Norrtälje! Vilken idyll!
Ljuvliga Roslagen och Norrtälje! Vilken idyll!
Och vilket pensionat min gubbe hittat på nätet: Pensionat Granparken med halvpension
och romantisk inredning och trädgård!
Hit vill jag komma fler gånger. Absolut!
Under äppelträden intog vi vår middag, drack vårt vin och avnjöt vår frukost.
Några smakprov på buffén...
..som var imponerande, välsmakande...
...och till vissa delar kaloristinn.
Roslagsidyll...
Mera idyll...
...och lite lustiga hus.
Ännu en bild på den fina familjen.
Fredag. Fortsatt fint sommarväder. Och varmt. Gjorde ett nedslag i Furusund, som Taube skrivit en
visa om.
visa om.
På bryggan blev gubben tagen för sjövakt av ett par, som paddlade in från sin båt ute på redden..
De frågade hövligt, om det gick an att lägga till med båten där. "Men du ser ut som en vakt" sa de, när vi påpekade, att vi också var turister. Fan vet, om de trodde oss...
Men det gick an att lägga till. Sa vi.
"Sjövakten" fick plötsligt mycket att styra med, när en stor kryssningsbåt dök upp...
Vaxholm nästa. Härlig strömmingsflundra intogs till lunch.
Stockholm. Världens vackraste sommarhuvudstad. Världens vackraste huvudstad också.
Här anrika "Den Gyllene Freden". Bellman, Taube, Ramel var stamgäster här.
Här anrika "Den Gyllene Freden". Bellman, Taube, Ramel var stamgäster här.
Vi tillbringade fredagagskvällen i lika fint sällskap: ute hos Janne och Monica i "Sumpan".
Lördagen strosade vi på stan, tog Djurgårdsfärjan till - just Djurgården - och
intog vår lunch ombord på isbrytaren Sankt Erik...
Sjövakten i farten igen. Höll ett vakande öga på båttrafiken.
Se där! Ett vikingaskepp. Bäst att kontrollera om de har legitima papper.
Isbrytaren Sankt Eriks matsal.
Och kaffet efter maten intogs här.
I Stockholm bor vi oftast på Park Hotell på Karlavägen. Nära till allt. I Wasastaden hittade
vi en persisk restaurant på lördagskvällen. Underbar mat. Intressant kryddor.
vi en persisk restaurant på lördagskvällen. Underbar mat. Intressant kryddor.
Satt ute under markis medan sommar-regnet paddrade mot markistyget.
Mysigt!
Gubben ville ha lammkött. Det fick han. Grillade kotletter och färs. Hade nästan aldrig
smakat bättre. Påstod han.
smakat bättre. Påstod han.
Söndag förmiddag lämnade vi Hufvudstaden och for till Mariefred, där gubben bott under
några år. Gripsholms slott. Magnifikt. Imponerande. Välhållet.
några år. Gripsholms slott. Magnifikt. Imponerande. Välhållet.
Måste besökas!
Bara först en bild på ångloket, som ännu går mellan Mariefred och Läggesta. Helt ideellt.
Gripsholms slott har anor sedan 1300-talet, men byggdes om på Wasatiden till sin nuvarande form.
På slottet finns över 4000 unika målningar av kungligheter och adel. Och en del andra.
På slottet finns över 4000 unika målningar av kungligheter och adel. Och en del andra.
Smygfotade en del. Blev tillsagd av en vakt(!). Fortsatte ändå...
Gemak och salonger, vackra tapeter...
Hur ska man komma ihåg allt vackert, om man inte får fota? Skrev om detta i enkäten
vi ombads att fylla i efteråt. Fredade mitt samvete.
vi ombads att fylla i efteråt. Fredade mitt samvete.
Röd gubbe i röda rummet.
Suddig dam i suddiga salongen.
Vilken praktbyrå. Och spegel.
Teatersalongen. Här andades tidsepoken tydligt. Man kunde nästan ta på den.
Slottsträdgården gick inte heller av för hackor. Afrikas blå lilja. Vill ha!
Magnificas!
Doft och utsikt.
Prydligt. Välklippt.
Lummig miljö.
Före avfärden mot Norrköping och Calle och Teija, bunkrade vi med våfflor och hassel-
nötsglass i Mariefred.
nötsglass i Mariefred.
Kvällen i Norrköping: vänligt bemötande av hemvändande Gottlandsturister. Grillat i
sommarkvällen. Som var ljus ändå fram till sänggåendet.
Måndag morgon styrdes kosan mot Lövestad (Hampe!) och sedan hem. 60 mil. Puh.
Men det var det värt. Och att få hem Hampe igen.
Ser redan fram emot Sverigeresa nummer fyra!
Födelsedag 2 juli
Dags igen för jordgubbstårta i solen den 2 juli.
Yngste sonen Björn fyllde 26 år och firade i vanlig ordning i Kämpinge med tårtkalas
och grillning, boccia och minigolf.
Vädret har varit ostadigt, men med undantag av några små regnskurar fick vi en
solig dag. Grannarna (syster och svåger) deltog i tårtkalaset. Och gubben förstås!
solig dag. Grannarna (syster och svåger) deltog i tårtkalaset. Och gubben förstås!
Presentdags!
Denna gången fick Björn - som nybliven och entusiastisk golfspelare - en golfvagn + en
Denna gången fick Björn - som nybliven och entusiastisk golfspelare - en golfvagn + en
klubba av S-G. Han blev överväldigad och GLAD!
Av mig fick han ett staffli och en tavla med ovanstående text. Av storebror fick Björn
fem flaskor ekologiskt vin och ett träd som planterats för återväxt och miljö.
fem flaskor ekologiskt vin och ett träd som planterats för återväxt och miljö.
Systern och svågern kom med en burk hemgjord röd vinbärssylt.
Björn var helnöjd!
Storebror. Som fyller först i september.
Efter hundpromenader, sol och bad var det dags för grillparty! Härligt att kunna sitta
ute, om än lite svalt mot kvällen.
ute, om än lite svalt mot kvällen.
Födelsedagsgrisen...
...med storebrorsan lät sig väl smaka!
Efter grillmat och prat i ljusa sommarkvällen blev det dags för en omgång boccia.
Grisen vann.
Upp till Glasskiosken för att spela minigolf, men där var
stängt.
Skam den som ger sig! Vi hämtade Björns födelsedagsklubba (som var en "spoon")
och tre golfbollar och så blev det spela av! Lite snett och vingt - men roligt.
Grisen vann här också.
Hem till värmen. Lite tipspromenadfrågor och gymnastiska övningar. Sedan
var det dags för sönerna att åka hem.
En rolig födelsedag!
Sonen - och prunkande trädgård
Yngste sonen Björn kom ner denna soliga sista junidag. Hans första semesterdag.
Vi fikade, han sprang och jag gick hundpromenad.
Sedan badade vi och solade på stranden och tippade fotbollsresultat. VM i fotboll pågår
för fullt.
Dags för en försenad lunch...
Tur att man har saker i frysen, när sjuätarna dyker upp!
Gubben kom hem från golfen och då blev det mycket - just det - golfprat mellan dessa två
inbitna bolljägare. Lite kel med Hampe blev det också.
inbitna bolljägare. Lite kel med Hampe blev det också.
Hampe gillar Björn. Mycket. Det är ömsesidigt.
Hej då, Björn!
Ses i övermorgon på din födelsedag!
Och så några bilder från vår prunkande trädgård. Har aldrig varit så fin som i år.
Men å andra sidan har den bara funnits i 2,5 år.
Men å andra sidan har den bara funnits i 2,5 år.
Som sagt. Prunkar.
Sköna stolar i den behagliga skuggan från eken.
Gräsmattan har fått sig en omgång gödning till.
Det är jobb med trädgården - men så tacksamt resultat!
Det är jobb med trädgården - men så tacksamt resultat!
Första malvablomman på gång. Kommer att följas av flera hundra.
Som sagt - trädgården är tacksam!
Kämpinge kl. 22.00 den 29 juni 2014
På min sena hundpromenad fick jag syn på dessa vackra moln - efter en regnig dag.
Tallarna på grannens (Vivianne) tomt lyste orangeröda i kvällssolen.
Och havet låg som en skimrande spegel...
Rofyllt...
...och bedövande vackert.
Dessa ljusa sommarkvällar/nätter i juni är något alldeles speciellt.
Juninatt blir aldrig av
liknar mest en dimmig dag.
liknar mest en dimmig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Midsommar 2014
Midsommar 2014 firade vi - som vanligt - i Skatboet med släkt och vänner.
Vädret var inte nådigt, enstaka solglimtar, men mest åska och regn.
Så vi fick duka inomhus.
Tipspromenaden blev dock utomhus som vanligt: 20 frågor i
värdelöst vetande, uppsatta i Wahléns skog. Denna gången vann syrran det
lysande åtråvärda priset. Grattis!
Vi hade knytkalas; var och en kom med sitt bidrag. Jag bestod med några matjesilltårtor,
hembakat bröd, cheesecake, jordgubbar mm.
hembakat bröd, cheesecake, jordgubbar mm.
Alla lär sig väl smaka och snart var stämningen på topp. Många snapsvisor sjöngs
med mer eller mindre musikaliska röster.
med mer eller mindre musikaliska röster.
Det var trångt kring bordet - 10 fullvuxna personer - men det gick förvånansvärt bra!
Syrran med make bistod enligt traditionen med hemmagjort porsbrännvin. Och det
gillades av de flesta!
gillades av de flesta!
Midsommarafton ska man ju sitta ute. Men - stolar och bord var genomvåta och
regnmolnen stod på rad...
Några av mina bästa vänner...
Syrran ser glatt förvånad ut. Varför?
Grannar och barndomsvänner...
...ännu en barndomsvän...
Botte, S-G och en suddig svåger.
Syrran och jag.
Tipspromenad efter midsommarmaten, kaffe och avec och diverse diskussioner avslutade denna midsommarafton.
Dagarna före midsommarafton hade vi besök av Thailandsvännerna Janne och Monica.
Då lyste minsann solen och vi kunde njuta av det fina vädret hela dagen. Och av
det trevliga sällskapet.
det trevliga sällskapet.
Här med min gubbe i junisolens sken. Promenader, middag, mycket prat till långt in på
kvällen. De sov över i vår gäststuga och åkte vidare till sitt midsommarfirande dagen därpå.
Välkomna igen!
