S-G 80 år
Tiden går.
Eller är det bara något mänskligheten hittat på?
En filosofisk fråga.
Eller så har vi behov av att skapa kontroll även om detta är en omöjlighet.
Vi har ingen kontroll.
Men vi kan fira ändå.
Och det gjorde vi torsdagen den 30 januari 2020.
Grannarna i norr hissade flaggan trots regn och rusk.
Det har varit mycket regn och rusk denna vinter.
Som egentligen är en fortsättning på hösten.
Vädermässigt.
Men kan kan ju alltid fira inomhus.
Och det gjorde vi.
Vi började med champagne.
Veuve Clicquot Ponsardai.
Eller Gula Änkan.
Festföremålet i högsätet.
Njöt av dagen trots den något trötta looken.
Det kostar på att fylla 80 år.
Vi hade slagit på stort och beställt en skaldjusplatå och den var välfylld
vill jag lova.
När jag packade upp, tänkte jag, att här gäller det att gästerna är mycket
hungriga och älskar skaldjur.
Jag fick rätt på båda.
Färska räkor och havskräftor.
Mums!
Svenska humrar.
Lyx!
Längst till vänster skymtar en hög krabbklor.
Till skaldjuren serverade vi aiolisås och gravlaxsås, varm baguette och västerbottenost.
Syskonparet Carl och Annika.
Som bara ääääälskade skaldjur.
Janne och jag.
Vi gillade också maten.
Och drycken, en chablis (eller två...eller..) till skaldjuren.
med färska bär och dessertvin.
En fantastikt rolig kväll med mycket skratt och minnen.
Värdigt en 80-åring.
Ystad Saltsjöbad Trettonhelgen 2020
En solig Trettondagsafton med hög himmel över gröna fält satte vi kurs mot Ystad, efter att ha lämnat av våra små taxar hos Görel, vår uppfödare, i Lövestad. Hampe visade genast sin annars dolda ledartalang med hög svansföring, medan Ville ängsligt följde varje steg vi tog. Han ville inte vara där - i vanlig ordning. Som ett barn på dagis. Fast det blev nog roligt när husse och matte väl avlägsnat sig. Vi fortsatte vår färd och checkade in på Ystad Saltsjöbad strax efter tre på eftermiddagen. I receptionen sa den vänliga kvinnan att vi uppgraderats till rum med utsikt.
Alltså havsutsikt.
Vädret hade sakta ändrat karaktär med dimmiga skyar, men utsikten var ändå
rogivande denna januarieftermiddag 2020.
Ett trivsamt ombonat rum om man var pygmé.
Vi som inte var det fick samsasom den lilla fria ytan ändå. Värst var det i badrummet, där duschdörren fastnade i golvet och jag fick andas djupt flera gånger, inövad yogateknik, för att inte drabbas av panik. Gubben räddade i vanlig ordning.
Efter att ha installerat oss, det vill säga klivit över och under varandra i det trånga rummet, gick vi på upptäcksfärd i huset som bestod av många hus, många trappor, oändligt antal korridorer, Spa, barer, restauranger, mysrum, relaxrum, behandlingsrum mm. så hamnade vi, något förvirrade, i baren närmast Spat. Vi beställde var sin G&T och slog oss ner i var sin bekväm soffa. Allt var bra tills jag reste mig och upptäckte att jag var våt i baken.
Inte lite heller. På båda sidor.
Äsch tänkte jag, en badgäst som satt sig innan badbyxorna var torra.
Men ju mer det våta torkade, desto brunare blev det..
Kaffe?
Annat?
Det var de enda byxorna jag hade.
Fick lämna in dem i receptionen och gå i badkappa och flipflop när jag inte var iskrudad klänning.
Men varför var vi överhuvudtaget här?
Mina föräldrar hade fixat till det så att jag föddes på trettondagen, så enkelt var det. Och det hade gått 75 år sedan dess. Skulle man fira det eller beklaga det?
Vad är tiden?
Mina föräldrar hade fixat till det så att jag föddes på trettondagen, så enkelt var det. Och det hade gått 75 år sedan dess. Skulle man fira det eller beklaga det?
Vad är tiden?
Ett mänskligt påfund.
En ständig stressfaktor.
En möjlighet till fest.
Vi valde det sistnämnda.
På Gildas.
Något vi aldrig kommer att ångra.
Åttarätters meny med vinpaket.
WOW!
Eftersom jag försöker vara vegetarian och gubben inte, så hade vi olika menyer som synes.
Men båda var supernöjda och oroliga.
Skulle vi orka åtta rätter i rad?
Ser det inte gott ut?
Men det var det, himmelskt lena smaker, bara jag inte stressat i bakhuvudet hur jag skulle orka allt. Tänk om nästa rätt var ännu godare?
Den här såg ju liten och behändig ut.
Puh!
Och god!
Mycket god!
Nya viner avsmakades och dracks hela tiden.
Stressen i bakhuvudet lugnade ner sig efter hand.
Vegetarisk lasagne.
Som jag hade bävat för.
Lät mäktigt. Var super!
Wow så gott!
Vitt vin serverades till denna måltid. Smaklökarna levde rullan..mmm.
Som sagt. Vi tog vinpaketet. Rakt av.
Efterrätten var hemgjord hallonglass med hallonchips och en större mängd mindre småkakor.
Men nu hade jag tappat räkningen på alla rätter.
Befann mig i en högre sfär både själsligen och kroppsligen.
Urschäkta.
På Trettondagen anlände sönerna.
Men då hade jag redan avverkat en blind dansk helkroppsmassör (stark i nyporna men oh så skönt) och en seende fotmassör (började med att droga mig med en trasa indränkt i mentol över ansiktet.)
Var på något sätt redan uppledad och avledad.
Vi tog en drink (!) i våra fina badrockar och spelade ett konstigt spel.
Vad hette det? Får fråga sönerna.
Men Ludde och jag vann med 15 - 1 mot Gubben och Björn.
Björn koncentrerar sig. Det behövdes.
Sedan bar det av till en av de "varma källorna" utomhus.
Vinden var råkall med badbaljan var riktigt het.
Och nej, jag var inte rädd och jag ville inte gå upp.
Ännu en varm källa.
Och nya drinkar.
Sedan badade vi i den stora bassängen inomhus och i en isbassäng (brrr..!)
efter att ha bastat i ångbastu och vanlig bastu.
Helt slut till slut.
Själva födelsedagsfirandet började med att födelsedagsgrisen dansade solo i baren.
Ingen dålig början.
Sönerna och gubben var måttligt roade.
Men drinken var god.
Nåväl.
I stora restaurangen, Port, där vi bokat bord denna kväll, startade vi med champagne.
What else?
Och mera champagne...
Sedan en trerätters meny.
Kändes lite futtigt...med tanke på gårdagen.
Sönerna höll tal, den ena stående, den andra sittande.
Deras ömma moder blev rörd till tårar.
Mest för att de båda, förutom alla superlativer (!), tyckte att de kunde
prata om "allt" med sin mamma och att hon var en stötta vad de än tog sig för.
Man har lyckats.
Någorlunda.
Frångick min veganism för att äta en inbakad languster till förrätt.
Mäktig.
God.
Yngste sonen fick hälften.
Huvudrätten var gratinerade rotfrukter och grönsaker med friterad persilja
Med Gildas meny snurrande i huvudet var det lite av en besvikelse.
Men - vad är väl en god födelsedagsmiddag utan en avslutning
med en knastrig Creme Brüle och en dubbel Espresso.
Ingenting.
Se det var en hejdundrande firande som fortsatte in på småtimmarna.
Tusen tack till Ludvig, Björn och min käre Gubbe!
💗 💖 💓
Alvins Dop den 21 juli 2019
Mitt barnbarn, Björns och Sofias lille son, fick idag det fina namnet
Alvin August vid ett högtidligt Dop i St Andreaskurkan i Malmö och i
närvaro av nära femtio personer: familj, släktingar och många
goda vänner.
Det var en högtidlig procession som tågade in till kyrkklockornas klämtande.
Alvins faddrar blev Björns bror och Sofias bror.
Alvins föräldrar
De två faddrarna som nu tar på sig en ansvarsfull uppgift.
Farmor och farfar
Björns Gudmor, min syster, med make
Alvin får Dopljuset efter Dopet.
Sofias mamma och mormor på väg ut efter ceremonin.
Efter ceremonin tågade vi till församlingshemmet, en förnäm Patriciervilla
på Fridhem, där det dukades upp en riklig och välsmakande buffé.
Det blev flera rundor runt bordet innan magen fått sitt...
...och så Tårtan till slut, klädd i tjockt marsipan och helt tillägnad den lille nydöpte.
En fin dag.
Stämningsfull, vacker, rolig och.....alldeles, alldeles underbar,
Midsommar 2019
För en gångs skull sken solen från en klarblå himmel hela Midsommaraftonen - men undantag av några gråa moln som dock hade finkänsligheten att bara passera förbi.
Vi kunde sitta ute på vår altan och njuta av överdådig grönska, fågelkvitter och Solveigs många snapsvisor.
Men det började i sedvanlig ordning med tipspromenad i grannens skog och kaffe med sju sorters kakor och tårtor i deras berså.
Syrran kammade hem segern med 10 rätt av tjugo på tipspromenadfrågorna och fick ett överdådigt pris i form av en rastig gräshoppa. Tyvärr har jag ingen bild på den, men det kan kanske ordnas framöver.
Här har värdparet ställt upp sig för fotografering. Obs lägg märke till den vackra rosenbusken i bakgrunden.
Man äter inte bara med munnen utan med ögonen också, lite färger ger stimulans på aptit och gom.
Dukat Midsommarbord på solig altan.
Och så efterrätten, marängsuisse med söta svenska jordgubbar och lemoncurd.
Sedan spelades det boccia och filosoferades länge i den sjunkande solen på årets längsta dag.
Som Harry Martinsson skrver:
"Juninatt blir aldrig av
Liknar mest en daggig dag
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav."
Amen
Ludvigs födelsedag 2018
Fösta riktiga höstdagen bjöds vi in på en mysig Tacos-fest på Ludvigs födelsedag i hans nystädade vindsvåning. Städningen var en present från mig (!).
Min snygge son, 43....
...med mamma, betydligt äldre...
Lillebror Björn, min gubbe S-G och Amanda.
Sötaste Sofia och födelsedagsgrisen.
Till efterrätta fick vi amerikanska pannkakor med glass och hallon. Man gick synnerligen mätt från bordet och vågen var inte nådig dagen efter...
Men trevligt var det. Och GOTT!
Grattis Ludvig! <3
Björns 40-årsfirande på "hemlig ort".
Inför sonen Björns 40-årsdag den 2 juli planerades i hemlighet en resa.
Vi, det vill säga min gubbe och jag, äldste sonen Ludvig och Björns sambo Sofia
konfererade i hemlighet och höll tand för tunga.
Det blev Vilnius i Litauen.
Tyvärr inföll födelsedagen under fotbolls-VM och Sverige höll på att avancera sakta men
säkert, så grabbarna ville väl helst sitta framför tv:n dagarna i ända.
Men ack nej.
Det blev en resa från Copenhagen Airport den 30 juni och hemresa den 3 juli.
Vi började fira omedelbart på flygplatsen. Se bilden.
Björn trodde att bara han och Sofia skulle åka någonstans, men så dök vi andra tre upp som
små gubbar ur lådan.
Häpen blev han.
Eller?
Hade han gissat...?
Men till Vilnius hade han inte räknat ut att han skulle!
Vi bodde på flådiga Comfort Hotel Rock´n Roll alldeles nära Gamla Stan.
Fräscht och snyggt och sköna sängar.
Vad kan man mer begära?
Tja, vädret var höstligt med ideliga regnskurar, blåst och kyla.
När man nu vant sig vid 30 grader och strålande sol dagarna i ända, fryser man hiskeligt vid 13 dito...
Men vi höll oss varma med ideliga aktiviteter.
Bara gubben hade det svårt med sneda och ojämna trottoarer och trappor..
Lite avskuren text, men dessa visdomsord stod över handfatet och kunde läsas från
den sköna duschen mittemot.
den sköna duschen mittemot.
Väntar fortfarande på nya " damn good things in my life".
En bland många pampiga kyrkor och katedraler.
Annars var det ganska slitet och medfaret och smutsigt i staden, trots uppfräschning
Annars var det ganska slitet och medfaret och smutsigt i staden, trots uppfräschning
i vissa områden och enstaka skyskrapor.
Men kyrkorna var imponerande och vackra.
Till Sveriges Ambassad hittade vi!
Första kvällen åt vi middag i en källarglugg som katterna i Pelle Svanslös.
Skämt åsido.
Skämt åsido.
Det var en fantastisk, kreativ och helt enkelt underbar krog under marken!
Här nedgången till den underjordiska matsalen med makalöst klinkergolv.
Och är sitter vi och njuter av god mat och mysigt umgänge.
Herreguuud så tjock jag ser ut!
Herreguuud så tjock jag ser ut!
Trots att jag bara åt en liten firre...nåja, drack en del också.
Snapsar (som smakade bläää) saknades inte. Men man måste ju smaka på alla.
En kulturell upplevelse.
En kulturell upplevelse.
Eller något.
Jag tittade mycket på balkongerna på de annars rätt sunkiga husen.
Balkongerna var rikt utsirade och försedda med blommor i överflöd.
Balkongerna var rikt utsirade och försedda med blommor i överflöd.
Andra dagen besökte vi KGB-muséet, en fruktansvärd deprimerande upplevelse.
Sovjetunionens skamfläck i Litauen, där tusentals och åter tusentals partisaner
Sovjetunionens skamfläck i Litauen, där tusentals och åter tusentals partisaner
fängslades och avrättades.
Sonen prövar att sitta i vaktlokalen eller "receptionen" (hahaha) som han uttryckte det.
Själv prövades jag ena sängen i en cell för två.
Föredrog definitivt min mjuka och sköna säng på Rock´n Roll-hotellet.
Föredrog definitivt min mjuka och sköna säng på Rock´n Roll-hotellet.
En teckning som ett barn ritat efter studiebesök på KGB.
Och en annan...
Efter att ha besökt arkebuseringscellen längst ner, där män föstes in och fick ett nackskott,
varefter de skyfflades ut genom en lucka i väggen och lades på hög bland andra avrättade,
varefter de skyfflades ut genom en lucka i väggen och lades på hög bland andra avrättade,
var jag inte hungrig alls.
Det var tungt.
Mycket tungt.
Men till slut blev det ändå en banankaka med jordgubbar och glass.
På eftermiddagen åkte (med Uber, privatbiltaxi, suveränt) vi till Benedict Garden, där Sofia
och jag botaniserade bland blommor och blader.
Sötaste paret!
Kärlek.
Men vad fick jag syn på nu?
Jo, högt, högt däruppe på berget låg "The Three Crosses",
Jo, högt, högt däruppe på berget låg "The Three Crosses",
Ser du dem?
Den vita figuren i mitten av bilden.
Dit måste jag!
Grabbarna och Sofia hängde på!
325 branta trappsteg och mycket flås senare, var jag där!
Ludvig tog "genvägen" rakt upp för berget.
Ludvig tog "genvägen" rakt upp för berget.
Typiskt honom, våghalsen!
Imponerande på nära håll.
Utom tummen i vänstra hörnet...
Utom tummen i vänstra hörnet...
39-åringens sista dag...
Ett berg med utsikt...
...åt båda håll.
Sedan blev det Katedraler igen.
Jag kan icke räkna dem alla.
Jag kan icke räkna dem alla.
Men vackra...
Mäktigt.
Björns 40:e födelsedag firades på pompa och ståt.
På Illusionernas Muséum.
På Illusionernas Muséum.
Det roligaste muséum jag varit på.
Men först uppvaktades Björn på sängen med sång och presenter.
Förstås.
Vi roade oss kungligt!
Vackraste ängeln Sofia.
Vi slog klackarna rejält i taket!
Och Ludvig dök i toan...
Festandet har sitt pris...
På eftermiddagen hade vi bokat Spa med massage för alla och bassäng och bubbelpool för de som ville. En skön timmes massage i vacker miljö.
På kvällen bytte vi om till bästa sviden och tog ett glas Bubbel före middagen på
bästa restaurangen.
bästa restaurangen.
Mor och son.
Ett bra teamwork för 40 år sedan!
Ett bra teamwork för 40 år sedan!
Vackert upplagd mat fick vi....
..och en del åt Ouzo Bucco (f´låt stavningen)
Den veganska maten var god, men ack så små portioner!
Skärpning!
Skärpning!
Man fick klämma i sig en rejäl chokladkaka för att bli mätt.
Men vinet flödade och stämningen var toppen!
Men vinet flödade och stämningen var toppen!
Ägaren och hans son uppvaktade oss hela kvällen, sprang som beskäftiga höns omkring
oss och ville oss SÅ väl.
Notan var därefter...
I sena natten for vi hem till hotellet.
Ja, inte födelsedagsgrisen och hans "gäng" förstås.
Ja, inte födelsedagsgrisen och hans "gäng" förstås.
De gjorde barerna i Vilnius osäkra...till långt in på morgonen.
Sista dagen promenerade vi (lätt dävna) i stan och såg folkdräktsklädda Vilniusar överallt.
Det pågick en sång- och musikfestival i hela staden.
Det pågick en sång- och musikfestival i hela staden.
Vi åt en god lunch innan avfärden till flygplatsen och lyfte precis, när Sverige mötte Schweiz
i åttondelsfinalen i fotboll.
Sönerna var som galna och hela vägen hem försökte de på olika sätt ta del av kampen.
Vid mellanlandningen i Riga hann de se 15 minuter av andra halvlek innan planet mot Köpenhamn lyfte.
Ludvig försökte ta sig in i Cockpit för att höra med piloterna där om hur det gick.
Han blev inte insläppt.
Skickade då in en av flygvärdinnorna som kom ut och gjorde tummen upp.
Jubel i kabinen.
Och nu sitter jag här en dag senare med maginfluensa och bagaget fortfarande fast i Riga.
Alla toalettgrejor, kläder och diverse nödvändiga prylar är på vift.
Fortsättning följer.
Kanske.
Men resan var mycket lyckad även om gubben min inte mådde så bra.
Nu har dock taxarna kommit hem (men inte bagaget) och han mår betydligt bättre!
Tjingelong!
Midsommar 2018
Vad är väl en Midsommar utan ombytligt väder? Regn-sol-regn-sol-och så lite blåst på det.
Inte så lite heller.
Vi började firandet inne hos grannarna, barndomsvännerna med traditionell tipspromenad,
kaffe och tårta.
Vid 18-tifden bestämde vi oss för att sitta inne och avnjuta sill och nubbe hos oss i Skatboet.
I år var vi sex personer och tre hundar.
Inte utan mankemang från hundarnas sida, speciellt Ville, som har ett väderkorn som ibland
slår snett...
Nåja.
Vi åt och drack och sjöng och diskuterade politik och andra små begivenheter.
Problem med färdtjänst till Lillemor lade sordin (och ilska) på stämningen. men allt redde upp sig till sist.
Suddig bild, men inte på grund av snapsar utan på en dålig kamera/fotograf.
Solveig (mångårig väninna) och jag.
Gubben och "problemtaxen" Ville...
Lillemor och ledarhunden Tex. (kastrerad och Ville tror därför att det är en löptik....)
Midsommartårta.
Några bilder från trädgården som prunkar trots långvarig torka.
Djävulsbuskens blommor i närbild. Det är egentligen en röd blodfläder.
Nävan har brett ut sig.
Älskade Ville.
Älskade Hampus.
God fortsättning på sommaren! :)
Påsken 2018
Mars månad 2018 var den kallaste i kvinnominne!
Snöfall varannan dag, kallt och blåsigt.
Påskafton var inget undantag, även om snön uteblev.
Men vi firade som vanligt med sönerna och Björns sambo Sofia.
Och fick denna underbara påskbukett av dem.
"Gästerna".
Sönerna med var sin hund.
Sönerna med var sin hund.
Björn med Ville, Ludvig med Hampus.
"Värdfolket"
Mammas påskduk fick hedersplatsen under den vackra påskbuketten.
Lite tilltugg.
Till vänster "ägghalvor" a lá avokado med tångrom och vegansk crème fraiche.
Till vänster "ägghalvor" a lá avokado med tångrom och vegansk crème fraiche.
Till höger den vanliga sorten.
Lite mer veganmat: grillade tunnbrödsrullar med kryddig färs, gul lök, tomater, vitlök mm.
Jättegoda!
Och så serverade vi varmrökt lax med potatis och romsås, löksill, hembakat grovbröd och
Och så serverade vi varmrökt lax med potatis och romsås, löksill, hembakat grovbröd och
hembakat fröknäcke.
En smarrig efterrätt gjord på melonlikör-marinerad frukt :mango, banan,
apelsin, däröver krämig tofuglass och tjock chokladsås.
Åh så gott!
Åh så gott!
Och så var det helt mitt eget påhitt!
Senare på kvällen spelade vi Pictionary och Deckarspelet, där det löstes många
kluriga gåtor ackompanjerade av G&T och mängder med påskgodis.
Alltmedan marsmånadens sista timme fortsatte att visa sig från den kyliga sidan.
Nyår 2018
Så var det 2018.
Alla bilder tog jag utan blixt, så det blir ett synnerligen sparsmakat urval av de man kunde
skönja något på.
Som vanligt gästades vi av Lindströms och Lillemor från Åkarp med ledarhunden Tex.
Som förrätt denna Nyårsafton serverade vi avokado med löjrom, crème fraiche, rödlök och
hembakat knäckebröd..
Huvudrätten var varmrökt lax med ett täcke av rostade mandlar, parmesan, rivet citronskal och bladpersilja.
Till det pressad potatis och sallad.
Till det pressad potatis och sallad.
Efterrätten hann jag inte fota i orört skick. Den hade en snabb och strykande åtgång..:
Citronmarängpaj med vispgrädde.
Citronmarängpaj med vispgrädde.
En underbar Nyårsbukett av Lindströms, tagen med blixt denna gång.
Dessutom fick jag två burkar med god hemgjord sylt. Inte illa.
Dessutom fick jag två burkar med god hemgjord sylt. Inte illa.
Så blev klockan tolv och Christer Henriksson läste Nyårsklockorna på Skansen på Tv.
Och det sköts raketer, men bara kring tolvslaget.
Och det sköts raketer, men bara kring tolvslaget.
En lugn och trevlig Nyårsafton var till ända.
Julen 2017
En blåsig och varm jul 2017 - och lite suddiga bilder eftersom jag inte
vill använda blixten.
Men det blev jul ändå.
vill använda blixten.
Men det blev jul ändå.
Granen barrade från första dagen, trots att det var en Kungsgran.
Den åkte ut redan på juldagen....
Den åkte ut redan på juldagen....
Ludvig kom den denna lilla julgrupp och ryggsäcken full med klappar.
Och av Sofia och Björn fick vi denna eleganta skapelse.
Dukat och klart.
Nu väntar vi bara på julmaten!
Det blev mycket vegansk på julbordet!
Rostad brysselkål med apelsinsås och mandel.
Rostad brysselkål med apelsinsås och mandel.
Masserad grönkålssallad med avokado, pumpafrön och granatäpplekärnor.
Fräscht!
Fräscht!
Gubben skär upp bröd och värmer köttbullar. Fixar de olika skinkorna, har lagt in löksill
och gjort Janssons.
Allt som vanligt alltså.
Allt som vanligt alltså.
Fjärde advent sammanföll med julafton.
Ludvig är hungrig!
I väntan på julmaten. Sofia. Björn och Ludvig.
Men alla blev till slut mätta och nöjda och kvällen förflöt med julklappsuppackning,
ovanligt bra rim, , frågesport av olika slag och Rappakalja på nattkröken.
Ludvig vann.
Ludvig vann.
En välsignad jul!
Sofias 30-årsfest
Den 2 september var det dags!
Sofia valde att fira sin 30:e födelsedag med en stor fest på Hylliekrokens Golfcenter. Ett
40-tal glada vänner och familjemedlemmar/släktingar kom med glatt humör och dansskorna i beredskap
- som det var tillsagt.
Strålande sol men mest strålade dagens jubilar: söta Sofia.
Färgskalan för kvällen gick i rosa - Sofias favoritfärg.
Gästerna bänkade sig enligt placeringslistan vid olika bord. Jag hade turen att få
jättetrevliga bordkompisar och vi försökte konversera och utbyta "djupsinnigheter"
jättetrevliga bordkompisar och vi försökte konversera och utbyta "djupsinnigheter"
trots den höga ljudvolymen. Som konstigt nog stegrades i takt med att innehållet i
flaskor och burkar sjönk.
Äldste sonen Ludvig var förstås på plats.
Men varför denna min?
Men varför denna min?
Arg?
Irriterad?
Ertappad?
Exet var också med. Förmodligen bilkörande med tanke på innehållet i glaset...
Och så Sofias välklädde sambo (rosa var som sagt färgen denna kväll), yngste sonen Björn.
Den stilige äldre mannen vid sidan är min. Bara min.
Vilket par! Vilken solnedgång!
Maten var bara SÅ delikat! Gick flera rundor och försåg mig av buffén!
Mums!
Bättre bild på stilige sonen.
Tårtan!
Som gjord för bröllop! Det var nästan så att man trodde...
Men den var lika god som den ser ut...tjock vit marsipan, hallonmousse...åh..
Men den var lika god som den ser ut...tjock vit marsipan, hallonmousse...åh..
Men inte nöjde jag mig med en rejäl tårtbit. Jag snodde en vegansk cupcake också...däst.
Jag tyckte att Sofia och Björn gemensamt skulle skära den första biten tårtan som en förövning..
Men de lyssnade inte på det örat...
Men de lyssnade inte på det örat...
Och kvällen gick över i natt.
Vi åkte hem, men de flesta blev kvar och festade till långt in på den mörka septembernatten.
Vi åkte hem, men de flesta blev kvar och festade till långt in på den mörka septembernatten.
.Kanske de gör det än?
Sverigeresa nummer 6
Sensommar 2017.
Vi startar vår Sverigeresa den 22 augusti för fyra övernattningar i de sydligaste landskapen.
Vi startar vår Sverigeresa den 22 augusti för fyra övernattningar i de sydligaste landskapen.
Jag startar också med öroninflammation och hör nästan inget de första två dagarna.
Men vädret är på vår sida och vi anländer till Karlshamn på eftermiddagen dag 1.
Ovan Skurugata utanför Eksjö i Smålands inland.
Men för att ta det från början:
På väg mot Karlshamn mellanlandade vi på Christinehofs Slott (där Carl Piper bor/bodde?)
För att förtära medhavd matsäck. Strax efter att bilden tagits spiller jag ut allt kaffe på den blå filten...
För att förtära medhavd matsäck. Strax efter att bilden tagits spiller jag ut allt kaffe på den blå filten...
Ser ni den hotfulla lejonhonan i kaffemönstret?
Gubben är mera stillsamt lagd. Spiller inte.
Hotellet i Karlshamn var mysigt och ombonat. Som att kliva in i en lägenhet och låna
värdparets sovrum en natt.
värdparets sovrum en natt.
Ägarinnan var en moderlig typ som talade med HÖG RÖST. Förmodligen insåg hon
att jag var döv. Och det var jag ju också.
Mysiga kvarter...
...många med burspråk och snickarglädje...ja inte här just...
Älskar portar/ytterdörrar!
Bryggliv i Karlshamn.
Utvandrare från Karlshamn.
Stad med utsikt.
Hittade ett underbart fikaställe innan avfärd. Nöjd gubbe.
På väg mot Eksjö "våldgästade" vi våra goda vänner från Thailand, som bor i Folsebo
utom på vintern.
Jag inventerade genast deras odlingar och försåg mig med söta jordgubbar och svarta
utom på vintern.
Jag inventerade genast deras odlingar och försåg mig med söta jordgubbar och svarta
vinbär. Och fick fläckar på de vita byxorna direkt.
Två gubbar i det gröna. Åke och S-G.
Fina huset i Folsebo. Ullas barndomshem. Renoverat och fräscht!
Fika på altanen. Alltid sol när vi är på besök. Ulla och S-G.
Tack för trevliga timmar!
Är man i Småland kan man inte undvika Glasriket. Det finns överallt!
Och vilken konst!
Och vilken konst!
Här en suddig uggla. Visste inte om man fick fota så jag skyndade mig, då konstnären
vände ryggen till...
Mera konst. Ingen under ett antal tusenlappar...
Ville ha allt!
Köpte en svamp.
Köpte en svamp.
Åh vilket ställe!
Ullinge utanför Eksjö.
Ullinge utanför Eksjö.
Där vi tillbringade en natt och njöt av utsikt och delikat mat.
Kvällen var magisk.
Kvällen var magisk.
Men kall.
Kan det bli mer rofyllt?
Eksjö stadskärna. En levande idyll.
Gamla träkåkar. Väl bevarade.
Gubbe. Väl bevarad.
När mina söner var små åkte vi till Eksjö och till Skuruhatt och Skurugata. Ville uppleva
dem igen. Men gubben valde att avstå, det var i sanning en strapatsrik miljö!
dem igen. Men gubben valde att avstå, det var i sanning en strapatsrik miljö!
Men helt underbar!
Jag vandrade alldeles själv i denna magiska natur. Hörde trollens mumlande, lågt och dovt. Men så fort jag stannade, tystnade de. Ekorrar dansade och jagade varandra på trädstammarna i yster lek, en uggla hoade. Och trolska andeväsen svepte runt mig som skuggfigurer där nere i den djupa ravinen.
Så till Gamla Linköping. Som är en genuin idyll.
Försätter mig genast tillbaka till 1800-talet. Hör gnisslet av hästkärror, ser torg-
gummor med sina förkläden och korgar, hälsar på bondläppar och fiskmånglare,
Försätter mig genast tillbaka till 1800-talet. Hör gnisslet av hästkärror, ser torg-
gummor med sina förkläden och korgar, hälsar på bondläppar och fiskmånglare,
slinker in på Snus-Violas kakbod och får mig en smakbit. Och lånar husrum på Hilma Winblads
bed-and-breakfast.
Utsikt från vårt fönster. Vi bodde i Snus-Violas rum.
Viola var en färgstark kvinna som drev kakboden "Snus-Violas". Förutom kaffe och bullar sålde hon snus i lösvikt.
Viola var en färgstark kvinna som drev kakboden "Snus-Violas". Förutom kaffe och bullar sålde hon snus i lösvikt.
Hilma Winblad, var en stark kvinna som bodde i det här huset med sina fyra barn efter att
hennes man gått bort. Huset kallades "Treportshuset" av förklarliga skäl.
Jag lyckades alltid komma ut eller in genom fel port.
Vi åt frukost tvärs över kullerstenstorget i ett litet kaffehus med tidstypisk inredning.
Vi åt frukost tvärs över kullerstenstorget i ett litet kaffehus med tidstypisk inredning.
Interiör från Snus-Violas rum. Vi sov gott där.
Vi gjorde en avstickare till Söderköping och den vackra Göta Kanal som går
genom staden. Det var medeltidsvecka där och det vimlade av löst folk med tidstypiska
genom staden. Det var medeltidsvecka där och det vimlade av löst folk med tidstypiska
kläder. Önskar att det modet kom tillbaka. Färgstarkt och vackert.
Gubben älskar båtliv och kanaler. Har många minnen sedan barndomen då han och
hans pappa åkte med deras båt längs Göta Kanal många somrar.
hans pappa åkte med deras båt längs Göta Kanal många somrar.
Tur att inte våra taxar var med!
Fyra kaniner drar upp den femte ur Göta Kanal. En struntar i vilket.
Sista natten tillbringade vi på Talludden i Calle och Teijas nyrenoverade sommarvilla.
Vilket lyft!
Rum med utsikt! Överallt!
Värdparet. Ska snart vankas delikat middag!
Grannen har får. Kom lunkade i nyfiken flock på kvällen.
Vårt krypin. Mysigt!
Sensommarkväll på Talludden.
Tack för en härlig övernattning. Kommer igen nästa sommar!
Snipp, snapp, snut - nu var resan slut
Björn 39 år
Efter några dagars intensivt regnande blev det äntligen uppehåll - och sol!
Såklart när yngste sonen fyller år.
Och jordgubbstårta ville han ha!
Här tar födelsedagsgrisen för sig av tårtan. I bakgrunden kusin Paula, på visit från
Stockholm/Älgö.
Stockholm/Älgö.
Storebror Ludvig var inte sen att hugga in. I bakgrunden min lille gubbe.
Söta glada Sofia, Björns sambo.
Björn provhåller Paulas lilla dotter Nomi. En alldeles förtjusande liten dam.
Jag vill också hålla. Så underbart med denna lilla tyngd och ljuva doft från ett spädbarn.
Sofia avvaktar.
Sofia avvaktar.
Kenneth, Paula med sonen Enzo och dottern Nomi - och födelsedagsgrisen.
På kvällen blev det enligt tradition grillspett och pinnbröd. solen sken och det var
himmelskt gott och trevligt!
himmelskt gott och trevligt!
Grillmästare 1.
Grillmästare 2/Sheriffen S-G
Underbar kväll som avslutades med grillade bananer med choklad.
Och så Boccia - förstås.
Marsvinsholm - igen
En sommartradition sedan årtionden tillbaka: Att besöka Marsvinsholms slottspark, förtära medhavd picknick och titta på utomhusteatern i den ljumma sommarkvällen.
I år var den inte ljum.
Kalla vindar blåste närmast orkanstyrka. Åtminstone kändes det så.
Insvepta i jackor och filtar såg vi föreställningen "Pastor Quist", skriven och regisserad av Claes Åström. Föreställningen appellerade på historien om den verklige Pastor Åke Gren, frikyrkopastorn, som kallade homosexuella för samhällets cancersvulster och blev fälld för förtal. Pastor Quist blev frikänd och en massa lustiga förvecklingar ledde så småningom fram till en "happy end".
Vi var på genrepet, vilket innebar, att rekvisitan inte var riktigt klar och inte skådespelarna heller. Bara nästan. Sufflösen satt väl insvept intill scenen och följde varje replik med en penna. Replikerna var på vers, underfundiga och roliga sådana. Som det ska vara på ett "lustspel" i sommarnatten.
Här på bilden är slutscenen, då "Mikaelas sång" sjöngs så att man nästan fick tårar i ögonen.
Men vi börjar från början. Picknicken. Ett väl så viktigt moment .
Här yngste sonen Björn med sambon Sofia och min gubbe.
Här yngste sonen Björn med sambon Sofia och min gubbe.
Det åts västerbottenpaj, tunnbrödsrullar med Skagenröra och bönpasta, jordgubbar och melon. vin och öl.
Solen lyste mellan varven och vindarna svepte runt.
Kenneth, syrran och äldste sonen Ludvig.
Melonen var delikat!
Ludvig och undertecknad.. Väl påpälsad.
Gubben. I tankar. Tuggandes.
Marsvinsholms Slottspark är...
...helt enkelt...
...underbar!
Föreställningen kan börja!
Vaktmästaren som inte lät byinvånarna lämna byn för det dekadenta livet utanför. Han kunde lätt mutas med sprit...
Sufflösen, väl påpälsad - och fokuserad.
Den giftasobenägna flickan...
...byter kläder med fästmannen. Varför kommer jag inte riktigt ihåg.
Skyller på Rosévinet.
I pausen hittade vi fler filtar. Här Björn, som en imponerande figur i någon mörk saga.
Eller en förfrusen son.
Fick sällskap av en synnerligen skum figur, som bara hängde sig på. Hu!
Så kom den godsinta fen och skrämde bort skummisen.
Fen i egen hög person. (syrran)
Vi tog vår tillflykt till det varma inbjudande caféet, där några av oss drack varmt kaffe eller te i pausen.
Djurälskande son med Marsvinsholmskatt
Det närmaste sig slutet, mörja moln och åskmuller förebådade oväder.
Obs inte i pjäsen, i verkligheten.
Och så fick de varandra flicka fick flicka, pojke fick pojke.
Som det kan vara.
I pjäs och i verklighet.
Neapel, Pompeji - och Capri
I denna kupol bodde vi.
Man kan se ingången till hotellet (i barockstil) till vänster på
bilden. Märkligt att bo på ett hotell som ligger inne i en jättegalleria.
bilden. Märkligt att bo på ett hotell som ligger inne i en jättegalleria.
Och alldeles för länge.
Jag hade inte tänkt färdigt eller inte tänkt alls. Hör till vanligheterna.
En vecka (22 - 29 oktober) i en storstad som Neapel med synnerligen aggressiv trafik
snobbiga italienare och hutlösa priser är minst fyra dagar för mycket.
Men vi kämpade oss igenom veckan och den hade sina ljuspunkter.
Vädret var varmt och skönt, sol för det mesta men regn i två dagar.
Utflykter, många långa promenader, muséer, världens vackraste tunnelbana, mysiga trattorior mm.
lättade upp det hela.
Och Asterix på Capri.
Tåg från Rom, där vi landade med ett serbiskt flygplan (inhyrt av Norwegian), till Neapel
Svindyrt att åka tåg i Italien.
Svindyrt att åka tåg i Italien.
Till frukost fick vi kakor: pudersockerindränkta gifflar, chokladtårta, mazariner, romdränkta bullar
och diverse andra små sockerstinna saker.
På eftermiddagen kunde vi frossa (vilket vi inte gjorde) i resterna på en buffé utanför vårt rum.
Mede en och annan tomat. Och småpizzor.
Till lunch blev det allt som oftast tomat- och mozzarellasallad.
Vesuvius och jag.
Den förra ödelade staden Pompeji 59 f.Kr. vid ett våldsamt utbrott.
Senaste utbrottet var på 70-talet.
Senaste utbrottet var på 70-talet.
Promenader blev det en hel del av. Med eller utan paraply. Regn i två dagar.
Vi hittade en liten närliggande trattoria, där gubben frossade på äkta napolitansk pizza (pizzans
ursprung är just Neapel) och jag på grillade grönsaker.
ursprung är just Neapel) och jag på grillade grönsaker.
På väg in till den utgrävda staden Pompeji. Vi hyrde en privat chaufför som var något talträngd.
Och gärna ville få fler uppdrag från oss. Det fick han inte.
Jätteskulpturer överallt. Över 2000 år gamla.
Pompeji började grävas fram på 1700-talet. Det har tagit tid...
Tänk att få sitta på denna amfiteater och följa skådespelet...
Gata efter gata. hus efter hus. Enormt område. En hel stad.
Det var varmt! 29 grader i skuggan. Som inte fanns.
Fantasieggande skulpturer. De flesta hade vingar.
Varför?
Vingar...
...fallen ängel. Vi matchar varandra. På många sätt.
Hopsamlade gods.
Pompeji suger. Dags för lunch!
Småbåtshamnen i Napoli. Ett riktigt smultronställe där vi kunde sitta i timmar och studera
båtlivet och ta oss ett glas vin. Eller något.
båtlivet och ta oss ett glas vin. Eller något.
Färgglada båtar. Vi kunde fått hyra båt och skeppare för en timme, men båten var för
rankig för min smak...
rankig för min smak...
Rundtur med buss i Napoli.
Vårt lilla krypin.
Se Capri och sedan dö. Eller hur det var. Om det var Neapel, så förstår jag. Man
skulle dö av alla luftföroreningar.
skulle dö av alla luftföroreningar.
Fanns en och annan turist på Capri. Och hutlösa priser.
Men så fanns Asterix, den lille hamnkaptenen. Piggade upp det hela.
Änglatrumpet...
...gubbe som också fotar...
...vackra slott och herresäten (kom dock inte så långt som till St. Michele, tyvärr)...
...blommor...
...apelsiner...
...och mera blommor.
"Hemma" igen i Napoli och världens vackraste tunnelbana: Toledo.
Är benägen att instämma.
Skitsnygg. Fräsch.
Skitsnygg. Fräsch.
Olika färger, kakel, klinkers och vackra väggmålningar.
En regnig dag tog vi tunnelbanan till Nationalmuseet, där det fanns konst, glas och
porslin från Pompeji.
porslin från Pompeji.
Dom kunde dom!
Över två tusen år gamla dryckeskannor.
Tunnelbana tillbaka hem.
Lunch med jättemozarellaost. Stor som en snöboll.
Varje eftermiddag vid pass 16.00 stod gubbarna på plats i vår galleria och sjöng
"O Sole Mio" minst tre gånger ( och lite andra smäktande ballader).
"O Sole Mio" minst tre gånger ( och lite andra smäktande ballader).
Vill aldrig höra den mer. Åt sig in i skallen och snurrade runt där
både dag och natt. Men sjunga kunde de. Rösterna ekade mellan väggarna och de kunde ta
låååååånga toner, så på lungorna var det då inga fel.
Stängde dörren till badrummet för att njuta av skumbad och ett glas Prossecco.
Men "O Sole Mio" letade sig in ändå...
Kröp ner under skummet..."O Sole Mio"....hördes ändå!
En av många borgar/fort som vi besökte. Blåste storspik.
(varför står jag så ofta med ena benet upp??)
Strandpromenaden. Vår flykt undan den stinkande och aggressiva trafiken.
Fortet vi nyss besökte.
Sista dagen, helt ljuvligt väder....
...då vi åt vår sista pizza...
....såg ett sagolikt brudpar...
..och ett intressant "konstverk", där älskande par "låste in sin kärlek" med ett hänglås.
Kul idé. Eller inte. Jo.
Till hotellet och packa. Försenat tåg och flyg.
Men HEM!
